Konsensus
Sverige har blivit mycket mindre polariserat de senaste decennierna. Politikerna målar visserligen upp bilden hur dålig motståndarens politik är, men faktum är att skillnaderna är minimala, alla har rört sig mot mitten.
Annat var det på 80-talet. Sossarna försökte införa löntagarfonder som på sikt skulle ha inneburit att Sverige till slut blivit ett socialistiskt land.
Direktörerna kände sig hotade och gick man ur huse och demonstrerade. Det är förmodligen första och sista gången vi får se tunga direktörer vifta med plakat på gator och torg.
Vänsterpartiet hette fortfarande VPK och hyllade öststatskommunismen och skickade gratulationstelegram till Honecker och Ceacesco.
Ledarna var fortfarande inte stylade av smarta konsulter. Jörn Svensson svarade uppriktigt och ärligt att VPK ämnade införa proletariatets diktatur om VPK någonsin fick makten. En ärlighet som jag uppskattar även om jag inte gillar budskapet.
Centern var fortfarande ett stort folkrörelseparti. Den trygge, men icke vältalige Fälldin kunde ge den munlädersmorde elake Palme en match.
Sen kom den aparte Johansson och den ännu mer aparte Daléus och resan till ett småparti påbörjades.
Där kommer Centern fortsätta befinna sig eftersom partiet inte tillför något nytt.
Stureplanscentern med Federley gör desperata försök att profilera sig och fånga moderater som inte längre känner sig bekväma med "de nya moderaterna".
Ett försök som är dömt att misslyckas och jag tror inte den käcka Maud heller klarar av att lyfta Centern till fornstora dagar.
I dag råder konsensus och storslagen ideologisk debatt lyser med sin frånvaro.
Alla är överens om budgetbalans och riksbankens oberoende roll, även om Ohly försöker kasta in vedträn i brasan och hävda att politikerna borde bestämma mer och släppa på budgetdisciplinen och låta inflationen skena iväg och minska arbetslösheten. Ingen lyssnar dock på Ohly.
Ohly försökte in i det sista framhärda som kommunist och medlem av Svensk- Kubanska vänskapsföreningen.
Ohly har dock kapitulerat och lämnat föreningen och kallar sig inte längre kommunist.
Förmodligen har även V numera konsulter och stylister.
En ny trend vi kunde se i den senaste stora riksdagsdebatten var alla glada och humoristiska vänsterpartister.
Konsulterna vill uppenbarligen tvätta bort den sura kommuniststämpeln.
"De nya moderaterna" stylas om rätt rejält av smarta konsulter med Schlingman i spetsen. Tyvärr infinner sig inte de opinionsmässiga framstegen....
Jag får lite obehagskänslor när partisekreteraren på kongressen uppmanar moderater att ändra språkbruk för att skicka rätt signaler till väljarna.
Ordet " privatisering" ska inte tas i munnen när det handlar om sjukvård. Istället ska ordet "valfrihet" användas. Det finns många fler exempel på nymoderaternas orwellska språkbruk.
När jag hör Reinfeldt och andra slipade nymoderater är det inte utan att jag saknar 70 talets Gösta Bohman. Han var ett argsint högerspöke som man visste var man hade och debattens vågor gick höga.
Detta med orwellskt språkbruk är dock inget nytt och det är främst tre yrkeskategorier som gör sig skyldiga till detta: Politiker, präster och bilförsäljare.
Vore jag religiös skulle jag hävda att ingen från dessa yrken blir insläppta i himmlen av Sankte Per. De har alla ljugit och ägnat sig åt ordvrängeri.
Själv har jag varit varken präst eller politiker, men jobbat som bilförsäljare och är därmed inte kvalificerad till en plats i himmlen och väl förtrogen med orwellskt språkbruk.
Vissa ord var tabu, t.ex "tidigare hyrbil" som istället kallades "endast en tidigare ägare, en fullservad företagsbil".
Bilmärket SAAB har en lång tradition med dåliga växellådor och ville slippa garantikostnader med missljudande lagerljud på modell 96.
Från garantiavdelningen hade något smarthuvud kommit på den brilljanta idén att kalla missljudet för "arbetsljud".
Elegant, felet var inte längre något fel utan något normalt och den klippske blev säkert befodrad.
Rätt eller fel, men jag har en känsla att allt fler börjar genomskåda alla dessa översmarta konsulter och ordvrängare. Kanske det snart kommer blåsa nya vindar efter sådana som Schlingmann.
George Orwell blir dock aldrig omodern. Dags att fiska fram en bok.....
Annat var det på 80-talet. Sossarna försökte införa löntagarfonder som på sikt skulle ha inneburit att Sverige till slut blivit ett socialistiskt land.
Direktörerna kände sig hotade och gick man ur huse och demonstrerade. Det är förmodligen första och sista gången vi får se tunga direktörer vifta med plakat på gator och torg.
Vänsterpartiet hette fortfarande VPK och hyllade öststatskommunismen och skickade gratulationstelegram till Honecker och Ceacesco.
Ledarna var fortfarande inte stylade av smarta konsulter. Jörn Svensson svarade uppriktigt och ärligt att VPK ämnade införa proletariatets diktatur om VPK någonsin fick makten. En ärlighet som jag uppskattar även om jag inte gillar budskapet.
Centern var fortfarande ett stort folkrörelseparti. Den trygge, men icke vältalige Fälldin kunde ge den munlädersmorde elake Palme en match.
Sen kom den aparte Johansson och den ännu mer aparte Daléus och resan till ett småparti påbörjades.
Där kommer Centern fortsätta befinna sig eftersom partiet inte tillför något nytt.
Stureplanscentern med Federley gör desperata försök att profilera sig och fånga moderater som inte längre känner sig bekväma med "de nya moderaterna".
Ett försök som är dömt att misslyckas och jag tror inte den käcka Maud heller klarar av att lyfta Centern till fornstora dagar.
I dag råder konsensus och storslagen ideologisk debatt lyser med sin frånvaro.
Alla är överens om budgetbalans och riksbankens oberoende roll, även om Ohly försöker kasta in vedträn i brasan och hävda att politikerna borde bestämma mer och släppa på budgetdisciplinen och låta inflationen skena iväg och minska arbetslösheten. Ingen lyssnar dock på Ohly.
Ohly försökte in i det sista framhärda som kommunist och medlem av Svensk- Kubanska vänskapsföreningen.
Ohly har dock kapitulerat och lämnat föreningen och kallar sig inte längre kommunist.
Förmodligen har även V numera konsulter och stylister.
En ny trend vi kunde se i den senaste stora riksdagsdebatten var alla glada och humoristiska vänsterpartister.
Konsulterna vill uppenbarligen tvätta bort den sura kommuniststämpeln.
"De nya moderaterna" stylas om rätt rejält av smarta konsulter med Schlingman i spetsen. Tyvärr infinner sig inte de opinionsmässiga framstegen....
Jag får lite obehagskänslor när partisekreteraren på kongressen uppmanar moderater att ändra språkbruk för att skicka rätt signaler till väljarna.
Ordet " privatisering" ska inte tas i munnen när det handlar om sjukvård. Istället ska ordet "valfrihet" användas. Det finns många fler exempel på nymoderaternas orwellska språkbruk.
När jag hör Reinfeldt och andra slipade nymoderater är det inte utan att jag saknar 70 talets Gösta Bohman. Han var ett argsint högerspöke som man visste var man hade och debattens vågor gick höga.
Detta med orwellskt språkbruk är dock inget nytt och det är främst tre yrkeskategorier som gör sig skyldiga till detta: Politiker, präster och bilförsäljare.
Vore jag religiös skulle jag hävda att ingen från dessa yrken blir insläppta i himmlen av Sankte Per. De har alla ljugit och ägnat sig åt ordvrängeri.
Själv har jag varit varken präst eller politiker, men jobbat som bilförsäljare och är därmed inte kvalificerad till en plats i himmlen och väl förtrogen med orwellskt språkbruk.
Vissa ord var tabu, t.ex "tidigare hyrbil" som istället kallades "endast en tidigare ägare, en fullservad företagsbil".
Bilmärket SAAB har en lång tradition med dåliga växellådor och ville slippa garantikostnader med missljudande lagerljud på modell 96.
Från garantiavdelningen hade något smarthuvud kommit på den brilljanta idén att kalla missljudet för "arbetsljud".
Elegant, felet var inte längre något fel utan något normalt och den klippske blev säkert befodrad.
Rätt eller fel, men jag har en känsla att allt fler börjar genomskåda alla dessa översmarta konsulter och ordvrängare. Kanske det snart kommer blåsa nya vindar efter sådana som Schlingmann.
George Orwell blir dock aldrig omodern. Dags att fiska fram en bok.....
Kommentarer
Trackback
