Dödshjälp
Vi känner väl alla förtvivlan när vi tänker på den svårt cancersjuke kvinna som nyligen dog i Frankrike.
Hennes tragiska öde har gjort att debatten om dödshjälp åter tagit fart.
Jag anser att vi börde tillåta dödshjälp på det sätt som nu sker på kliniker i Holland och Schweiz. Vi är humana nog att ge våra husdjur en spruta så de stilla och värdigt kan somna i livets slutskede.
En annan tragisk baksida är antalet självmord. I trafiken dör runt 500 om året i Sverige, pannor läggs i djupa veck om något tiotal fler dör, fartkameror monteras och mitträcken sätts upp för att någon gång i en avlägsen framtid nå nollvisionen.
Det är förstås utmärkt, men det faktum att 1500 människor årligen tar sitt liv i Sverige förbigås med tystnad och i motsats till trafiken satsas knappt några resurser alls.
Troligen finns ett mörkertal, då en del obegripliga trafikolyckor, som när en bil på en fin och rak väg frontalkrockar med en långtradare många gånger säkert är ett självmord.
Så statistiken kanske ser ännu dystrare ut i verkligheten!
Många människor är kategoriskt emot all form av dödshjälp, ofta av grumliga religiösa skäl. Vi lever i en demokrati, och för mig får de gärna ha sin uppfattning för egen del och välja att dö hur de vill, men tvinga inte mig att lyda under deras uppfattning.
Lösningen är nog att göra en paralell till organdonation. Låt varje individ skriva under ett kontrakt hur han eller hon vill ha det i livets slutskede.
Tyvärr spökar religionen fortfarande. Wilhelm Moberg skrev skarpt om vidskepelse och religiöst förtryck i det gamla bondesverige. I vårt sekulära samhälle lever mycket gammal kristen bråte kvar.
Tråkigt nog finner jag mer förtryck än befrielse i alla stora religioner, Buddhismen undantagen.
Wilhelm Moberg valde att ta sitt liv genom att dränka sig, när krafterna hos denna forna kraftkarl sinade och han blev därmed en i statistiken.
Enligt kyrkan begick han en synd, men jag tror inte han brydde sig, ateist som han var.
Tragiskt nog fick han inte dö värdigt.
Hennes tragiska öde har gjort att debatten om dödshjälp åter tagit fart.
Jag anser att vi börde tillåta dödshjälp på det sätt som nu sker på kliniker i Holland och Schweiz. Vi är humana nog att ge våra husdjur en spruta så de stilla och värdigt kan somna i livets slutskede.
En annan tragisk baksida är antalet självmord. I trafiken dör runt 500 om året i Sverige, pannor läggs i djupa veck om något tiotal fler dör, fartkameror monteras och mitträcken sätts upp för att någon gång i en avlägsen framtid nå nollvisionen.
Det är förstås utmärkt, men det faktum att 1500 människor årligen tar sitt liv i Sverige förbigås med tystnad och i motsats till trafiken satsas knappt några resurser alls.
Troligen finns ett mörkertal, då en del obegripliga trafikolyckor, som när en bil på en fin och rak väg frontalkrockar med en långtradare många gånger säkert är ett självmord.
Så statistiken kanske ser ännu dystrare ut i verkligheten!
Många människor är kategoriskt emot all form av dödshjälp, ofta av grumliga religiösa skäl. Vi lever i en demokrati, och för mig får de gärna ha sin uppfattning för egen del och välja att dö hur de vill, men tvinga inte mig att lyda under deras uppfattning.
Lösningen är nog att göra en paralell till organdonation. Låt varje individ skriva under ett kontrakt hur han eller hon vill ha det i livets slutskede.
Tyvärr spökar religionen fortfarande. Wilhelm Moberg skrev skarpt om vidskepelse och religiöst förtryck i det gamla bondesverige. I vårt sekulära samhälle lever mycket gammal kristen bråte kvar.
Tråkigt nog finner jag mer förtryck än befrielse i alla stora religioner, Buddhismen undantagen.
Wilhelm Moberg valde att ta sitt liv genom att dränka sig, när krafterna hos denna forna kraftkarl sinade och han blev därmed en i statistiken.
Enligt kyrkan begick han en synd, men jag tror inte han brydde sig, ateist som han var.
Tragiskt nog fick han inte dö värdigt.
Kommentarer
Postat av: Joakim
När jag skulle ta tåget hem letade jag på Pressbyrån efter något läsvärt. Jag hittad ett samhällsmagasin med namnet ?arena? som visade sig vara värt varenda krona. Jag vet att även du skulle kuppskatta de reportage som går att finna i detta magasin då samhällsanalyserna går på djupet och bryter mot det konsensus som just nu råder i samhällsdebatten.
Här kan du läsa mer: http://www.arenagruppen.se/ag5/default.asp?act=a&type=3&cat=arena
Själv kommer jag nog skaffa mig en prenumeration då jag länge i svensk journalistik saknat mer djupgående analyser om allt det som händer runt omkring oss.
Trackback
