miata

Idag förstod jag hur en hund känner det som får korn på ett stycke rå oxfilé. Dregelreflexer sätts igång och man får ett otyglat habegär.

Föremålet för denna reaktion var en "old english white" Triumph TR6 med oxblodsfärgad läderklädsel och en massa runda smithinstrument med kromsargar i en instrumentpanel som förtjänar epitetet "instrumentbräda".
Dessutom hade skönheten synnerligen läckra, men opraktiska ekerfälgar.
Den raka sexcylindriga motorn hade ett underbart ljud. För motorintresserade kan motorljud vara minst lika välljudande som Jussi Björling för en operafantast. BMW och Alfa Romeo är nog annars de tillverkare som mest seriöst jobbat med motorakustik.

TR6: ans design är helrätt: kort överhäng fram, lång motorhuv och runda lyktor och stänkskärmar med upphöjda flyglar, karaktäristiskt för 50- 60 talsbilar.

Hade jag haft ett välfyllt checkkonto, hade jag hejdat killen och lagt ett bud. Rent körmässigt kan en gammal TR6 inte mäta sig med en Miata, eller för inte tala om Honda S2000. Långt ifrån. Men på det rent estetiska planet.........

Triumph TR eran är en succes story, som slutade tragiskt.
Först kom TR2 och väldigt lika TR3 i slutet på 50 talet. En synnerligen enkel, rent primitiv sportbil med stor fyrcylindrig motor på 100 hästar. De var ruggigt snabba för sin tid och lätta, 6- 700 kg.
Toppfart över 170 km/h var ohyggligt i en tid då det knappt fanns motorvägar och en Volkswagen hade 25 hästar och knappeligen gick över 100 km/h.

Succén fortsatte under hela sextiotalet, med TR4, TR5 och nämda TR6. Sagan tog ett abrupt och tragiskt slut i och med TR7 som kom 1977.
Brittisk bilindustri låg i dödsrosslingar och TR7 var sanslöst ful och dålig. Den spelade i samma division som ett antal öststatsbilar.
Direktörerna på Brittish Leyland måste snabbt insett att de gjort bort sig. Gamla MGB som skulle läggas ner sålde avsevärt bättre.

Triumph har gjort några andra läckra bilar, som Spitfire, GT6 eller den kompakta, sportiga sedanen Dolomite Sprint.

Sagan om Triumph är dock sedan länge över. BMW ägde i samband med det misslyckade Roverköpet namnrättigheterna. Jag vet inte vem som äger namnet idag, kanske kineserna som köpte resterna av Rover.
Det är tveksamt om vi någonsin får se Triumph återuppstå.

Bilindustrin befinner sig nu i en turbulent period. Volvo gör miljardförluster och att SAAB fortfarande existerar är en gåta med tanke på att SAAB nästan aldrig gått med vinst.

Varken Volvo eller SAAB gör dåliga bilar, men det verkar som de har svårt att konkurrera med tyska prestigemärken.

Det talas så himla mycket om bilindustrins "kluster", och hur viktig högteknologi som finns med forskningcentra och underleverantörer.
Samtidigt verkar tillverkningslandet allt mindre viktigt: Toyota bygger i Tjeckien och England, BMW i USA och Mexiko, AUDI i Ungern osv.

Engelsk bilindustri är körd, med några undantag. Lotus går lysande med malajsiska ägare, kanske kommer indiska TATA lyckas med Jaguar, där Ford misslyckades.
En komisk revansch om den fd kolonin Indien lyckas rädda en brittisk kronjuvel!

Om nu Volvo och SAAB går åt pipan, kanske det ändå inte behöver betyda slutet på biltillverkning i Sverige. Vi har fabrikerna, välutbildad arbetskraft och relativt låga löner.
För en biljobbare i Trollhättan spelar det kanske inte så stor roll om han eller hon monterar en SAAB eller Honda. Bara jobb finns och lön flyter in på kontot varje månad.

Engelsk bilindustri är som sagt körd, ändå tillverkas massor med bilar i England, framförallt japanska Nissan, Honda och Toyota.