FRA

Ibland är Sverige en sandlåda, där debatten befinner sig på samma nivå.

FRA debatten har totalt spårat ur. Alla utvecklade länder har signalspaning. Innan internet fanns bara luftburen information att hämta, att spana på nätet är en anpassning till ny teknik.

I länder som Tyskland eller Frankrike råder teknikneutralitet, det diskuteras inte alls om det som spanas går via luften eller nätet. Där skrattar man nog åt den svenska diskussionen. Man spanar och har redan förhindrat terrorbrott, senast några herrar som planerade en flygplanskapning.

Tyvärr kan detta debacle bli ytterligare en spik i kistan för alliansen. Reinfeldt har rätt i sak, men har inte hanterat frågan rätt.
Eftersom kritiken från vänsternissar och liberaler nu är så massiv, borde Reinfeldt tagit ett steg tillbaka och sagt sig återkomma med ett nytt förslag i samförstånd med oppositionen.

Nu har sossarna istället kammat poäng och sagt att lagen kommer rivas upp vid en S- seger. Detta tror jag inte ett dugg på. S är maktpartiet och realpolitiskt framför andra och släpper inte möjligheten till effektiv underrättelseverksamhet.
Man kommer opportunistiskt stöpa om lite och FRA kan fortsätta som vanligt efter en valseger.

Det som naturligtvis gör historien pikant är att underrättelse är en gråzon där samarbete sker med USA och Israel, länder som är ett rött skynke för många svenskar.
Där tassar sossar försiktigt fram, i dubbelmoralens namn.

Ytterligare ett pikant inslag är att Stig Bergling försvarar FRA. Att en gammal förrädare och sovjetagent gillar FRA kan naturligtvis skada FRA. Vore jag konspiratoriskt lagd skulle jag hävda att det just är meningen.

Nu är jag inte konspiratoriskt lagd, utan tror att han menar vad han säger. Som förrädare och spion är han väl införstådd med hur en hotbild ser ut. Bergling var dessutom vad jag förstår en opportunist som drevs av pengabegär, inte en glödande, övertygad kommunist.

En person som däremot drevs av ideologisk övertygelse och till varje pris tjäna sitt land var DDR:s spionchef Marcus Wolf.
Hans självbiografi "Mannen utan ansikte" är en fascinerande bok. Han förtjänar både respekt och sympati, även fast han tjänade en ond diktatur.

Marcus Wolf konstaterade enkelt efter kalla kriget att väst vunnit och motsatte sig straff då han lytt under sitt lands lagar, ett land som inte längre existerade.

DRR var ett skitland ur de flesta aspekter, men dess underättelsetjänst var troligen världens bästa.

Paradoxalt nog bör vi vara tacksamma över detta och Marcus Wolf. DDR och Sovjet var paranoida, men tack vare korrekta uppgifter från underrättelsetjänsten kanske vi slapp undan med blotta förskräckelsen, det kalla kriget övergick aldrig i ett riktigt krig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0