Kuba

Kuba inger blandade känslor. Livsglädje, skönhet, salsa och vissa otvivelaktiga socialistiska landvinningar som utbildning och sjukvård för alla, alls inga självklarheter ens i betydligt rikare länder.

Men också diktatur och illa fungerande ekonomi, också kännetecknande för en kommuniststat.

Vårt hotell låg vid en marina. Bryggan fanns kvar, men båtarna lyste med sin frånvaro. Det gav ett ödsligt och dystert intryck. På femtiotalet vimlade det av båtar, idag finns inga privata båtar, myndigheterna vill förhindra flykt.
Alla kommuniststater måste spärra in sina medborgare, sorgligt men sant.

I Varadero bodde vi på ett mellanklass turisthotell. Maten var undermålig och rummets AC , en gammal Panasonic, skramlade grymmt.

Castro höll låg profil, personkulten handlade om Che. Överallt bilder på Che och slagord. Naturligtvis finns det en romantisk myt kring Che och han är oerhört fotogenisk.

Men det romantiska skimret kring revolutionen har försvunnit. Kuba behöver förnyas och demokratiseras, först då kan jag tänka mig att resa dit igen.

Vi fick några dagar extra i Varadero. DC 10:an hade pajat och stod och väntade på reservdelar på Arlanda.
Ving fick inkvartera oss Varaderos enda lyxhotell, spanskägda Melia Las Americas.
Vilket hotell! Maten var fantastisk, för att säkerställa de högsta krav flögs den in från Spanien.

Det kändes egendomligt att leva som en kapitalist i ett kommunistland, alldeles gratis dessutom.
En kille på charteresan var spanjor som bott i Sverige i tjugo år. Han hade mest utbyte av resan eftersom han kunde språket.
Spanjoren berättade för mig att en kypare på hotellet beklagade sig att han aldrig fick äta så fin mat.

DC 10:an visade sig vara irreparabel, så efter några dagar skickade Ving en annan DC 10:a, med bränsletankar dimensionerade för korta  flygningar.

Det var en intressant hemresa, vi flög längs med USA:s östkust, tankade i Halifax i Kanada, sen ett skutt över pölen till Köpenhamn, där vi bytte besättning och tankade igen, innan vi äntligen kom till Arlanda.

Vi var utmattade, och jag orkade inte köra de 40 milen hem, så vi tog in på Sigtunastiftelsen som hade sommarerbjudande, 600 kr för ett dubbelrum.
Kan varmt rekommenderas, där finns atmosfär och en historisk miljö.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0