Skeppshult
Skeppshult är en bruksort i djupaste Småland. Min favoritstekpanna är tillverkad i just Skeppshult, i gjutjärn, otroligt tung och gedigen, helt överlägsen de tunna lättmetallstekpannor som annars står till buds.
Skeppshult är även kända för sina cyklar, den numera enda svenska tillverkaren som tillverkar sina egna ramar, också i gjutjärn.
Trots att jag är nostalgiker som gillar gammalt hederligt hantverk, känner jag inte samma entusiasm för Skeppshults cyklar som för deras köksverktyg.
Skeppshults marknadsförare använder ordet "höghållfast stål" om de tunga ramarna. Mera elaka tungor hävdar att Skeppshult saknar tekniskt kunnande att tillverka lätta aluminiumramar, för att inte tala om rymdmaterialet kolfiber som taiwanesiska tillverkare nu levererar till vettigt pris.
Svenska Crescent har kastat in handuken och köper numera ramar i lättmetall från Taiwan. "Svenskheten" består i att cyklarna skruvas ihop i Varberg. Alla komponenter kommer från Asien.
Frågan är hur svensk en Skeppshult egentligen är: Visst, ramarna görs i Skeppshult, designern Sune Dahlström har ritat den snygga Z- cykeln, men växlar, bromsar, fälgar kommer från asiatiska Shimano. Hur svenskt är det, på en skala ett till tio?
Det är bara att konstatera att Taiwan är helt ledande på cykelsidan. Jag köpte en cykel av märket Specialized, ett amerikanskt märke. Produktutveckling sker i Kalifornien, men alla komponenter inklusive ram kommer från Taiwan.
Den bistra sanningen är den som köper en Skeppshultscykel får betala extra för en tung stålcykel som är tungtrampad. Visst är designen fin, komponenterna överlag bra, men själv skulle jag aldrig satsa på en Skeppshult.
Fast jag kan inte låta bli att känna sympati med de som stöder denna sista rest av svensk cykelindustri.
Skeppshult är även kända för sina cyklar, den numera enda svenska tillverkaren som tillverkar sina egna ramar, också i gjutjärn.
Trots att jag är nostalgiker som gillar gammalt hederligt hantverk, känner jag inte samma entusiasm för Skeppshults cyklar som för deras köksverktyg.
Skeppshults marknadsförare använder ordet "höghållfast stål" om de tunga ramarna. Mera elaka tungor hävdar att Skeppshult saknar tekniskt kunnande att tillverka lätta aluminiumramar, för att inte tala om rymdmaterialet kolfiber som taiwanesiska tillverkare nu levererar till vettigt pris.
Svenska Crescent har kastat in handuken och köper numera ramar i lättmetall från Taiwan. "Svenskheten" består i att cyklarna skruvas ihop i Varberg. Alla komponenter kommer från Asien.
Frågan är hur svensk en Skeppshult egentligen är: Visst, ramarna görs i Skeppshult, designern Sune Dahlström har ritat den snygga Z- cykeln, men växlar, bromsar, fälgar kommer från asiatiska Shimano. Hur svenskt är det, på en skala ett till tio?
Det är bara att konstatera att Taiwan är helt ledande på cykelsidan. Jag köpte en cykel av märket Specialized, ett amerikanskt märke. Produktutveckling sker i Kalifornien, men alla komponenter inklusive ram kommer från Taiwan.
Den bistra sanningen är den som köper en Skeppshultscykel får betala extra för en tung stålcykel som är tungtrampad. Visst är designen fin, komponenterna överlag bra, men själv skulle jag aldrig satsa på en Skeppshult.
Fast jag kan inte låta bli att känna sympati med de som stöder denna sista rest av svensk cykelindustri.
Kommentarer
Trackback
