Lite av varje
Dagarna rullar på, det börjar bli märkbart längre dagar. Egentligen händer det inte så mycket nytt. Primärvalen i USA engagerar förstås.
Jag har ingen bestämd uppfattning om vem som är mest lämpad som USA:s nästa president. Dock är det intressant att notera att att samtliga svenska ledande politiker förordar antingen Clinton eller Obama.
Det har hittils inte framkommit någon svensk proffstyckare som förordar en republikansk presidentkandidat.
Kanske de har rätt, vad vet jag, att republikanerna är hemska och reaktionära är något vi svenskar blivit uppfostrade till att tycka.
Själv gillade jag Reagan, han var ideologisk och passionerad. En skådis av rang som vågade syna motståndarens kort. Han vann kalla kriget och den sammetsögde Gorbatjov med den sympatiska framtoningen insåg att spelet var förlorat och initierade skrotandet av järnridån.
Idag är Ryssland en ekonomisk och militär stormakt och väst bör gilla läget. Det finns tveksamheter om rysk demokrati, men Putin är mäkta populär och det finns ingen anledning att frukta dagens Ryssland på samma sätt som gårdagens Sovjet.
Igår körde jag en bussresa till Säfsen. Min stad Skövde ligger förbaskat centralt till, det är bara drygt 20 mil till Säfsen.
Det fanns ett par svarta pister, dock oerhört korta. Det var riktigt roligt att åka, men Säfsen passar bäst för en dagsutflykt.
För längre vistelser är nog Sälen att föredra, där finns ett avsevärt större utbud av backar, det är bara 15 mil längre väg.
Jag var förvånad över att skidåkningen gick så bra. Min utrustning funkade perfekt, möjligen med undantag för pjäxorna som kunde suttit bättre. Pjäxor är viktigare än man tror för att kunna skicka ner kraften till skidorna.
Det var som sagt roligt och nästa säsong ska jag försöka åka en vecka eller åtminstone 2-3 dagar.
Kanske Zakopane i Polen eller någonstans i Slovakien.
Vägarna i Värmland och Dalarna är bitvis skrämmande dåliga: Smala och hårt trafikerade. Man möter ofta 60 tons långtradare.
Med åren har jag blivit alltmer störd av att köra på farliga vägar. På vägen hem var det moddigt och bitvis halt och jag kände att jag hade full kontroll, men känslan av obehag infann sig att inte alla mötande hade det.
Det var ljuvligt att styra upp på väg 26 efter Mariestad med ordentliga mitträcken och låta Volvobussen rulla i drygt 90 km/h i trygg förvissning att inget fordon kan ramla över på min sida.
Jag träffade en del trevliga människor i Säfsen. De flesta turisterna var från Danmark och Holland. Själv tycker jag dessa länder är synnerligen trivsamma, men de har varken berg eller urskog. Folk från andra länder tycker Dalarna är exotiskt och vackert.
Ett par från Holland som jag delade lift med uttryckte oro över klimatförändringarna och pratade nostalgiskt om skridskoåkning på frusna kanaler förr i tiden. Nuförtiden finns inga sådana vintrar längre i Holland.
Killen som drev värdshuset sedan ett år hade rätt inställning. Lunchen var god husmanskost till humant pris.
Till nästa säsong ska han satsa på buffé med fisk och kött. Dessutom en thailändsk matavdelning, då hans charmanta fru kommer från Thailand.
Jag delade bord med en trygg trevlig värmländsk busschaufför på lunchen. Jag frågade om han åkte skidor. "Det är inte min grej, jag är mer för rally".
Värmlandsskogarna har nog mest rallyförarare per capita i hela världen, delar av Finland undantagna.
Han var numera familjefar i dryga 40 årsåldern och hade lagt rallyt på hyllan tills för ett par år sedan, men nu tagit upp tråden igen med en gammal Volvo 242, uppskrämd till 180 hästar.
"Det är sköj å hållä på" sammanfattade han.
Jag hade väldigt trevliga passagerare från en gymnasieskola. Lärare är i allmänhet belevade och bildade människor. En av dem hade i likhet med mig varit i Sierra Nevada, men upplyste mig pedagogiskt om att det inte är Atlasbergen man kan se annat än extremt undantagsfall då dessa ligger 20mil in i Afrika, utan en annan bergskedja (som jag glömde namnet på i samma ögonblick han sade det).
Men, fortsatte han " Liza Marklund framför denna felaktighet i sin roman där ett mord sker på en nobelpristagare".
Att dela en felaktig faktauppgift med Liza Marklund känns helt okej, och lite befriande att romaner utgivna i stora serier kan var behäftade med faktafel.
Jag har ingen bestämd uppfattning om vem som är mest lämpad som USA:s nästa president. Dock är det intressant att notera att att samtliga svenska ledande politiker förordar antingen Clinton eller Obama.
Det har hittils inte framkommit någon svensk proffstyckare som förordar en republikansk presidentkandidat.
Kanske de har rätt, vad vet jag, att republikanerna är hemska och reaktionära är något vi svenskar blivit uppfostrade till att tycka.
Själv gillade jag Reagan, han var ideologisk och passionerad. En skådis av rang som vågade syna motståndarens kort. Han vann kalla kriget och den sammetsögde Gorbatjov med den sympatiska framtoningen insåg att spelet var förlorat och initierade skrotandet av järnridån.
Idag är Ryssland en ekonomisk och militär stormakt och väst bör gilla läget. Det finns tveksamheter om rysk demokrati, men Putin är mäkta populär och det finns ingen anledning att frukta dagens Ryssland på samma sätt som gårdagens Sovjet.
Igår körde jag en bussresa till Säfsen. Min stad Skövde ligger förbaskat centralt till, det är bara drygt 20 mil till Säfsen.
Det fanns ett par svarta pister, dock oerhört korta. Det var riktigt roligt att åka, men Säfsen passar bäst för en dagsutflykt.
För längre vistelser är nog Sälen att föredra, där finns ett avsevärt större utbud av backar, det är bara 15 mil längre väg.
Jag var förvånad över att skidåkningen gick så bra. Min utrustning funkade perfekt, möjligen med undantag för pjäxorna som kunde suttit bättre. Pjäxor är viktigare än man tror för att kunna skicka ner kraften till skidorna.
Det var som sagt roligt och nästa säsong ska jag försöka åka en vecka eller åtminstone 2-3 dagar.
Kanske Zakopane i Polen eller någonstans i Slovakien.
Vägarna i Värmland och Dalarna är bitvis skrämmande dåliga: Smala och hårt trafikerade. Man möter ofta 60 tons långtradare.
Med åren har jag blivit alltmer störd av att köra på farliga vägar. På vägen hem var det moddigt och bitvis halt och jag kände att jag hade full kontroll, men känslan av obehag infann sig att inte alla mötande hade det.
Det var ljuvligt att styra upp på väg 26 efter Mariestad med ordentliga mitträcken och låta Volvobussen rulla i drygt 90 km/h i trygg förvissning att inget fordon kan ramla över på min sida.
Jag träffade en del trevliga människor i Säfsen. De flesta turisterna var från Danmark och Holland. Själv tycker jag dessa länder är synnerligen trivsamma, men de har varken berg eller urskog. Folk från andra länder tycker Dalarna är exotiskt och vackert.
Ett par från Holland som jag delade lift med uttryckte oro över klimatförändringarna och pratade nostalgiskt om skridskoåkning på frusna kanaler förr i tiden. Nuförtiden finns inga sådana vintrar längre i Holland.
Killen som drev värdshuset sedan ett år hade rätt inställning. Lunchen var god husmanskost till humant pris.
Till nästa säsong ska han satsa på buffé med fisk och kött. Dessutom en thailändsk matavdelning, då hans charmanta fru kommer från Thailand.
Jag delade bord med en trygg trevlig värmländsk busschaufför på lunchen. Jag frågade om han åkte skidor. "Det är inte min grej, jag är mer för rally".
Värmlandsskogarna har nog mest rallyförarare per capita i hela världen, delar av Finland undantagna.
Han var numera familjefar i dryga 40 årsåldern och hade lagt rallyt på hyllan tills för ett par år sedan, men nu tagit upp tråden igen med en gammal Volvo 242, uppskrämd till 180 hästar.
"Det är sköj å hållä på" sammanfattade han.
Jag hade väldigt trevliga passagerare från en gymnasieskola. Lärare är i allmänhet belevade och bildade människor. En av dem hade i likhet med mig varit i Sierra Nevada, men upplyste mig pedagogiskt om att det inte är Atlasbergen man kan se annat än extremt undantagsfall då dessa ligger 20mil in i Afrika, utan en annan bergskedja (som jag glömde namnet på i samma ögonblick han sade det).
Men, fortsatte han " Liza Marklund framför denna felaktighet i sin roman där ett mord sker på en nobelpristagare".
Att dela en felaktig faktauppgift med Liza Marklund känns helt okej, och lite befriande att romaner utgivna i stora serier kan var behäftade med faktafel.
Kommentarer
Trackback
