Piskan viner
Det är statististikt sett extremt säkert att flyga. Att åka motorcykel ligger i andra änden, det är statistiskt livsfarligt!
Statistiken är ingen tröst för de anhöriga till personer som mist livet i den senaste tragedin med Spanairplanet. Haverikommisionen kommer till slut leverera ett tillfredställande svar varför olyckan inträffade.
Som lekman har jag förstås ingen kompetens att avge ett utlåtande, men kan ändå inte låta bli att spekulera över det faktum att Spanair hade taskiga finanser och enligt anställda piskade igenom besparingar, som kanske visar sig förödande.
Personal har protesterat och hävdat att kvaliteten inte går att upprätthålla.
Jag kan inte frigöra mig från tanken att olyckan drabbade just Spanair och inte ett ekonomiskt välmående bolag med seriösa säkerhetsrutiner.
Precis som estoniakatastrofen drabbade just Estline och inte Viking Line eller Silja Line. Ingen tillfällighet enligt min mening.
Tro inte på översmarta konsulter som stegar in i en organisation och käckt tillkännager att det går att skära hej vilt utan att det blir försämringar.
Byråkratiskt dödkött kan man förstås spara på, det har lågprisflygbolag bevisat som uppvisar vinst, kör med moderna, välservade plan och ändå har hög säkerhet.
Det kanske snart är dags att diskutera det svenska systemet med upphandling, där lägsta anbud vinner, men där kvaliteten inte alltid är så viktig.
Vi har exemplet med tågtrafiken i norrland, där Tågkompagniet höll hög klass. Connex vann anbudet på lägre pris, kvaliteten blev urusel och kunderna rasade över försämringrar.
Det finns liknande exempel med busstrafiken. Varför är så många förvånade över bussars och lastbilars dåliga bromsar?
Lägsta anbud gäller, därmed basta!
Själv är jag en konsument som hatar att betala överpris, och är djupt skeptisk till förmenta "premiummärken".
Dock känns det inte rätt att betala billigt till vilket pris som helst, exempelvis ett företag som skiter i miljön, har barnarbetare eller som allmänt har taskiga anställningsvillkor.
Problemet är att ett högt pris inte nödvändigtvis är en garant för justa villkor: Köp dyra Nikeskor, arbetaren tjänar ändå en spottstyver, Nike som företag skär guld med sina "premiumskor".
Vi konsumenter behöver bli mer kritiska, och myndigheter behöver bättre verktyg och resurser mot företag som inte håller måttet.
Statistiken är ingen tröst för de anhöriga till personer som mist livet i den senaste tragedin med Spanairplanet. Haverikommisionen kommer till slut leverera ett tillfredställande svar varför olyckan inträffade.
Som lekman har jag förstås ingen kompetens att avge ett utlåtande, men kan ändå inte låta bli att spekulera över det faktum att Spanair hade taskiga finanser och enligt anställda piskade igenom besparingar, som kanske visar sig förödande.
Personal har protesterat och hävdat att kvaliteten inte går att upprätthålla.
Jag kan inte frigöra mig från tanken att olyckan drabbade just Spanair och inte ett ekonomiskt välmående bolag med seriösa säkerhetsrutiner.
Precis som estoniakatastrofen drabbade just Estline och inte Viking Line eller Silja Line. Ingen tillfällighet enligt min mening.
Tro inte på översmarta konsulter som stegar in i en organisation och käckt tillkännager att det går att skära hej vilt utan att det blir försämringar.
Byråkratiskt dödkött kan man förstås spara på, det har lågprisflygbolag bevisat som uppvisar vinst, kör med moderna, välservade plan och ändå har hög säkerhet.
Det kanske snart är dags att diskutera det svenska systemet med upphandling, där lägsta anbud vinner, men där kvaliteten inte alltid är så viktig.
Vi har exemplet med tågtrafiken i norrland, där Tågkompagniet höll hög klass. Connex vann anbudet på lägre pris, kvaliteten blev urusel och kunderna rasade över försämringrar.
Det finns liknande exempel med busstrafiken. Varför är så många förvånade över bussars och lastbilars dåliga bromsar?
Lägsta anbud gäller, därmed basta!
Själv är jag en konsument som hatar att betala överpris, och är djupt skeptisk till förmenta "premiummärken".
Dock känns det inte rätt att betala billigt till vilket pris som helst, exempelvis ett företag som skiter i miljön, har barnarbetare eller som allmänt har taskiga anställningsvillkor.
Problemet är att ett högt pris inte nödvändigtvis är en garant för justa villkor: Köp dyra Nikeskor, arbetaren tjänar ändå en spottstyver, Nike som företag skär guld med sina "premiumskor".
Vi konsumenter behöver bli mer kritiska, och myndigheter behöver bättre verktyg och resurser mot företag som inte håller måttet.
Kommentarer
Trackback
