miata

I helgen har jag kört en bussresa med ett gäng som förlade sin kick off där. Den här helgen råder fortfarande sommarvärme, som nu kanske sjunger på sista versen.

Hösten är nu obönhörligen i antågande, själv ser jag fram mot höst, jag gillar stillheten, den höga, klara luften och de hastigt mörknande kvällarna, då man kan skapa trivsam stämning med levande ljus.
Sommaren är förstås underbar, men jag skulle absolut inte vilja ha sommar året om.

I morse blev jag stoppad av en polis när jag kom körandes med bussen. Jag kände viss oro över om jag möjligen kört för fort, men det var nykterheten som kollades, så jag kunde andas ut.
Han kollade varken körkort eller färdskrivare. Min färdskrivare var trasig, men jag hade fyllt i blad manuellt, så det hade han gärna fått kolla också.

Det fruktansvärt trångt att trixa fram med den långa 15 meters bussen i de trånga gränderna. Som tur var hade ingen bilist parkerat tokigt, att backa en boogiebuss någon kilometer hör inte till livets höjdpunkter.
En dam hade varit där och rekat för några veckor sedan, men av erfarenhet vet jag att man inte kan lita alltför mycket på folk som aldrig rattat ett stort fordon, när de deklarerar att "det finns gott om plats".