Semester
Veckan har varit hektisk med mycket jobb.
Nu väntar en veckas semester, som jag helt utan ironi, anser är välförtjänt.
Först vänder vi kylaren söderut och besöker en god vän i Skåne.
Därefter tar vi färjan till Polen och tillbringar resten av veckan i Miedzyzdroje.
Cykelturer längs med bärnstenskusten, god mat och dryck i goda vänners sällskap väntar.
I Wohlins nationalpark kan man njuta av den fantastiska bokskogen, byar med kullerstensgator där tiden stått stilla, fantastiska stränder med finfördelad gulvita stränder.
Vissa trakter man besöker känner man instinktivt att man trivs, rentav älskar, trots att det inte tillhör ens hemtrakter.
Bärnstenskusten är för mig just sådana trakter.
Ett besök på såna ställen kan få mig att entusiastiskt utbrista: "Livet är inte bara en dans på rosor, utan även en fest".
Naturligtvis är livet mer mångfacetterat än så, ostpreussen drabbades oerhört grymt under andra världskriget.
Jag läste idag i DN om Jens Orback, vars tyska mor sannolikt blev våldtagen av ryska soldater under krigets slutskede, ett öde som drabbade många tyskor, vanliga och relativt oskyldiga människor.
Dagens Ryssland visar dessvärre inte någon större ambition att göra upp med sitt mörka förflutna, tvärtom, den gamle KGB generalen Putin väljer att glorifiera den sovjetiska historien.
Att dessa vackra trakter drabbats av sådan ofattbar ondska känns overkligt. Förnuftet säger att skönhet och ondska inte går ihop.
Tyvärr, skönhet och ondska kan gå hand i hand.
En rockartist, som jag inte minns namnet på, påtalade den estetism som fanns i nazismen, och blev naturligtvis påhoppad av folk som inte lyssnade på vad han sade.
Jag förstår precis vad han menade: Leni Riefenstals filmer om naziparaderna i Nurnberg är estetiska mästerverk.
Det är inget försvar för nazisternas ideologi, som ingen vettig människa kan försvara, utan ett fullt korrekt konstaterande.
Jag fascineras själv av den koreografi som finns i nordkoreanska parader. Nordkoreanska ledare har stilrena uniformer istället för dessa tråkiga kostymer och vit skjorta med slips som västerländska ledare har.
Det må heta Armani, men tråkigt och stereotypt är det ändå.
Till sist, jag läser just ännu en utmärkt bok av Antony Beevor som handlar om krigskorresponden Grossman som tjänstgjorde i Röda Armén.
För att vara akademiker som skriver faktaspäckat, skriver Beevor förvånansvärt levande och med ett vardagligt språk och läsningen blir spännande som en roman, ja, egentligen mer spännande eftersom han sakligt skildrar verkliga händelser.
Nu väntar en veckas semester, som jag helt utan ironi, anser är välförtjänt.
Först vänder vi kylaren söderut och besöker en god vän i Skåne.
Därefter tar vi färjan till Polen och tillbringar resten av veckan i Miedzyzdroje.
Cykelturer längs med bärnstenskusten, god mat och dryck i goda vänners sällskap väntar.
I Wohlins nationalpark kan man njuta av den fantastiska bokskogen, byar med kullerstensgator där tiden stått stilla, fantastiska stränder med finfördelad gulvita stränder.
Vissa trakter man besöker känner man instinktivt att man trivs, rentav älskar, trots att det inte tillhör ens hemtrakter.
Bärnstenskusten är för mig just sådana trakter.
Ett besök på såna ställen kan få mig att entusiastiskt utbrista: "Livet är inte bara en dans på rosor, utan även en fest".
Naturligtvis är livet mer mångfacetterat än så, ostpreussen drabbades oerhört grymt under andra världskriget.
Jag läste idag i DN om Jens Orback, vars tyska mor sannolikt blev våldtagen av ryska soldater under krigets slutskede, ett öde som drabbade många tyskor, vanliga och relativt oskyldiga människor.
Dagens Ryssland visar dessvärre inte någon större ambition att göra upp med sitt mörka förflutna, tvärtom, den gamle KGB generalen Putin väljer att glorifiera den sovjetiska historien.
Att dessa vackra trakter drabbats av sådan ofattbar ondska känns overkligt. Förnuftet säger att skönhet och ondska inte går ihop.
Tyvärr, skönhet och ondska kan gå hand i hand.
En rockartist, som jag inte minns namnet på, påtalade den estetism som fanns i nazismen, och blev naturligtvis påhoppad av folk som inte lyssnade på vad han sade.
Jag förstår precis vad han menade: Leni Riefenstals filmer om naziparaderna i Nurnberg är estetiska mästerverk.
Det är inget försvar för nazisternas ideologi, som ingen vettig människa kan försvara, utan ett fullt korrekt konstaterande.
Jag fascineras själv av den koreografi som finns i nordkoreanska parader. Nordkoreanska ledare har stilrena uniformer istället för dessa tråkiga kostymer och vit skjorta med slips som västerländska ledare har.
Det må heta Armani, men tråkigt och stereotypt är det ändå.
Till sist, jag läser just ännu en utmärkt bok av Antony Beevor som handlar om krigskorresponden Grossman som tjänstgjorde i Röda Armén.
För att vara akademiker som skriver faktaspäckat, skriver Beevor förvånansvärt levande och med ett vardagligt språk och läsningen blir spännande som en roman, ja, egentligen mer spännande eftersom han sakligt skildrar verkliga händelser.
Kommentarer
Trackback
