Racercykel
Det är dystert med Burma och i betydligt mindre grad i Sverige med debaclet kring Carnegie. Mina politiska åsikter är fluktuerande, nu tippar de lite lätt åt det socialistiska hållet: Varför i all friden skall man sälja av statliga bolag som gör jättevinster och håvar in miljarder i vinst till svenska statskassan?
Reinfeldt gjorde idag ett sömngångaraktigt försök att försvara Carnegie, frågan är dock redan avgjord, då Carnegie avsäger sig uppdraget. Såpan med Mats Odell lär dock fortsätta, frågan är när Reinfeldt tvingas ta sin Mats ur skolan.
Nu till något roligare. Jag funderar på att skaffa en racercykel. Jag cyklar dagligen 10-20 km, året runt på en Crescenthybrid.
Hybridcyklar är vettiga, man har plockat lite av racerns snabbhet, mountainbikens allsidighet, och brukscykelns lastförmåga.
Som alla kompromisser är de dock inte riktigt överlägsna i någon gren.
Jag har alltid gillat racercyklar, som är otroligt funktionellt vackra. Suktar man bara efter designen, kan man gott försöka hitta en begagnad Peugeot, Motobecane eller något italienskt.
De kan vara i nyskick, och ända bara kosta några hundralappar.
Fast en 10-20 år gammal racer är inget att cykla med jämfört med dagen otroliga lätta och vridstyva cyklar.
En riktigt fin racer kan kosta uppåt 80.000 kr. För de pengarna får man en begagnad Mazda Miata i fint skick, då väljer jag miatan!
De sista kilos viktbesparing kostar otroligt mycket, en 7 kiloscykel helt i kolfiber kostar massor.
Det intressanta är att det numera finns vristyva cyklar under 10 kg, som kostar under 10.000 kr. Komponenterna är inte de allra bästa, men ändå klart högklassiga.
Jag kommer noga studera marknaden, hittar jag något begagnat som passar från någon trendnisse som tröttnat kan det vara högintressant.
Precis som med bilar, faller värdet på cyklar som en sten, på begagnatmarknaden finns möjlighet till klipp.
Reinfeldt gjorde idag ett sömngångaraktigt försök att försvara Carnegie, frågan är dock redan avgjord, då Carnegie avsäger sig uppdraget. Såpan med Mats Odell lär dock fortsätta, frågan är när Reinfeldt tvingas ta sin Mats ur skolan.
Nu till något roligare. Jag funderar på att skaffa en racercykel. Jag cyklar dagligen 10-20 km, året runt på en Crescenthybrid.
Hybridcyklar är vettiga, man har plockat lite av racerns snabbhet, mountainbikens allsidighet, och brukscykelns lastförmåga.
Som alla kompromisser är de dock inte riktigt överlägsna i någon gren.
Jag har alltid gillat racercyklar, som är otroligt funktionellt vackra. Suktar man bara efter designen, kan man gott försöka hitta en begagnad Peugeot, Motobecane eller något italienskt.
De kan vara i nyskick, och ända bara kosta några hundralappar.
Fast en 10-20 år gammal racer är inget att cykla med jämfört med dagen otroliga lätta och vridstyva cyklar.
En riktigt fin racer kan kosta uppåt 80.000 kr. För de pengarna får man en begagnad Mazda Miata i fint skick, då väljer jag miatan!
De sista kilos viktbesparing kostar otroligt mycket, en 7 kiloscykel helt i kolfiber kostar massor.
Det intressanta är att det numera finns vristyva cyklar under 10 kg, som kostar under 10.000 kr. Komponenterna är inte de allra bästa, men ändå klart högklassiga.
Jag kommer noga studera marknaden, hittar jag något begagnat som passar från någon trendnisse som tröttnat kan det vara högintressant.
Precis som med bilar, faller värdet på cyklar som en sten, på begagnatmarknaden finns möjlighet till klipp.
Kommentarer
Trackback
