1984
George Orwell, eller Eric Blair som han egentligen hette var en gudabenådad författare och socialist av den frihetliga sorten.
Han avskydde Francodiktaturen och skrev en bok om spanska inbördeskriget, som jag tyvärr glömt namnet på.
Han hatade alla former av totalitarism, boken "1984" kom att bli en varningssignal och illustration över ett tänkt framtida totalitärt högteknologiskt samhälle.
Hans dystra visioner har gudskelov inte slagit in, men delvis rätt fick han ändå.
Antalet diktaturer har stadigt minskat sedan järnridåns fall. Tack vare internet och bloggar sprids även för makthavare misshaglig information blixtsnabbt.
Aldrig han informationsflödet varit så fritt och transparent som nu.
Samtidigt har hans spådom om övervakningssamhället samhället slagit in, myndigheter och företag kan lätt kolla vad gör.
Övervakningskamerorna blir allt fler, nu finns de även i trafiken i form av fartkameror. Så fort du handlar på ditt kreditkort kan banker och företag kolla dina konsumtionsvanor.
Bli inte förvånad om någon politiker kommer på den briljanta idén att avskaffa kontanter, ett effektivt sätt att bekämpa den svarta sektorn.
För att komma till pudelns kärna, jag gillar mycket i övervakningsamhället. Effektiv brottsbekämpning ger ett trevligare och bättre samhälle, det har borgmästare Guilliano i New York bevisat.
Tack vare DNA teknik kan brottslingar fångas som tidigare gick fria och jag stöder helt Alf Svenssons förslag att alla svenskar borde lämna DNA prov.
Men, det blir allt viktigare att värna om den personliga integriteten, och hålla hårt i sin privata sfär.
Personligen svarar t.ex aldrig på undersökningar med frågor av alltför privat karaktär, hur mycket anonymiteten än bedyras.
Jag minns på åttiotalet när jag fick ett formulär från kommunen där jag bodde, med många personliga frågor. Jag vägrade, de var nästan hotfulla, "det är oerhört viktigt för statistiken". Jag bad de dra till varmare trakter....
Från åttiotalets minns jag också ståhejet kring "Folk och bostadsräkningen", ett arv från Alva Myrdals sociala ingengörskonst.
Cirkeln slöts, sonen och diktaturkramaren Jan Myrdal som inte upplevt en kärleksfull barndom (parets Myrdals omsorg gällde mer barn generellt än sin egen son), tillhörde tillsammans med Expressens ärkekonservative Ulf Nilsson de argaste kritikerna och rev offentligt sönder blanketterna.
Teoretiskt sätt kunde man få böter eller rent av skaka galler för denna vägran, myndigheterna var dock för smarta för att utsätta herrarna Myrdal ovh Nilsson för detta, som säkert älskat att få spela martyrer.
Några obstruerade i tysthet, fyllde i att de bodde i 64 rum, istället för den etta de egentligen hade.
Ett löjets skimmer gjorde att "Folk och bostadsräkningen i tysthet dog ut.
Själv drar jag en knivskarp gräns vid personliga frågor. Det angår ingen hur ofta eller sällan jag har sex, alkoholkonsumtion avseende mängd eller regularitet, motionsvanor eller om jag röker.
Jag tycker mig se otrevlig tendens att arbetsgivare vill veta just sådana detaljerade saker. Att de ger mig gratis gymkort är föredömligt, men de har inte med att göra hur ofta jag motionerar.
Däremot köper jag att kontroll utförs för att ställa nödvändiga krav. Min arbetsgivare skickar anställda på regelbundna läkarkontroller. Självklart ska busspassagerarna känna trygghet att föraren är frisk och inte har alkohol eller drogproblem.
Men man behöver inte meningslösa integrtietskränkande frågeformulär, med ett enkelt blodprov kan man konstatera om en person har alkohol eller drogproblem, då måste åtgärder sättas in, men det är en annan historia.
