Tallinn
Jag besökte Tallinn i början på 90- talet, Estland hade precis blivit fritt från sovjetockuppationen.
Det var innan estoniakatastrofen, Estline körde ännu inte med den fula skokartong till färja som sedan förliste, utan en mindre fd Viking Line båt, jag tror den hette Wellamo under Vikingtiden.
Vi åkte i oktober, men det var brittsommarvärme och totalt vindstilla, månen speglade sig vackert på Östersjöns blanka yta.
Jag stod på däck med en Ritmeestercigarill och filosoferade över baltflyktingar, en kraschad DC 3:a och annat som drabbat detta " fredens hav"
Tallinn var en fascinerande stad med vackra gamla hus och gränder som man annars hittar i det så tilltalande centraleuropa.
Men också en helt annan värld, endast 39 mil från Stockholm, fanns den omisskännliga prägeln av en kommuniststat.
Vid passkontrollen fick vi fylla i sovjetiska formulär, den nya demokratin hade ännu inte hunnit trycka egna.
Varubrist rådde, man såg eländigt klädda människor köa utanför de statliga affärerna.
Luften var grå av avgaser, bilparken bestod nästan uteslutande av avgasrykande sovjetiska Lada och Volga.
Utanför stadskärnan fanns slitna hyreskaserner och ett förfall som man annars förknippar med tredje världen.
Nu är det snart dags igen, i januari åker vi med Silja Line Romantica på en hotellkryssning.
Precis som med Polen eller Tjeckien som jag ofta besöker, kommer upplevelsen nu vara helt annorlanda. Tallinn ser idag ut som vilken välmående väststad som helst.
Vill man uppleva östatsnostalgi, konstigt nog har jag en viss faiblesse för det, en hjärnskrynklare kanske kan förklara vad denna sjuka beror på, räcker det att bege sig ut i förorten eller små byar på landsbygden där tiden stått stilla.
Det lär visst finnas ett bilmuseum med obskyra gamla öststatsbilar, som jag troligen kommer besöka.
Själv är jag lite såld på den sista svansmotordrivna Skodan, en sån som välte i Trafikmagasinet. Politruker skickades från Tjeckoslovakien för att bevisa att kapitalistsvinen på SVT hade fel, även politrukerna välte....
Denna Skoda har samma sorts körglädje som en Porsche 911 av äldre modell, liksom Porschen krävs en synnerligen skicklig förare vid inspirerad körning.
Det finns nog bara två personer i Sverige som charmas av denna egensinniga bil, Teknikens Världs sedan länge pensionerade chefredaktör Åke Borglund och jag själv.
Det var innan estoniakatastrofen, Estline körde ännu inte med den fula skokartong till färja som sedan förliste, utan en mindre fd Viking Line båt, jag tror den hette Wellamo under Vikingtiden.
Vi åkte i oktober, men det var brittsommarvärme och totalt vindstilla, månen speglade sig vackert på Östersjöns blanka yta.
Jag stod på däck med en Ritmeestercigarill och filosoferade över baltflyktingar, en kraschad DC 3:a och annat som drabbat detta " fredens hav"
Tallinn var en fascinerande stad med vackra gamla hus och gränder som man annars hittar i det så tilltalande centraleuropa.
Men också en helt annan värld, endast 39 mil från Stockholm, fanns den omisskännliga prägeln av en kommuniststat.
Vid passkontrollen fick vi fylla i sovjetiska formulär, den nya demokratin hade ännu inte hunnit trycka egna.
Varubrist rådde, man såg eländigt klädda människor köa utanför de statliga affärerna.
Luften var grå av avgaser, bilparken bestod nästan uteslutande av avgasrykande sovjetiska Lada och Volga.
Utanför stadskärnan fanns slitna hyreskaserner och ett förfall som man annars förknippar med tredje världen.
Nu är det snart dags igen, i januari åker vi med Silja Line Romantica på en hotellkryssning.
Precis som med Polen eller Tjeckien som jag ofta besöker, kommer upplevelsen nu vara helt annorlanda. Tallinn ser idag ut som vilken välmående väststad som helst.
Vill man uppleva östatsnostalgi, konstigt nog har jag en viss faiblesse för det, en hjärnskrynklare kanske kan förklara vad denna sjuka beror på, räcker det att bege sig ut i förorten eller små byar på landsbygden där tiden stått stilla.
Det lär visst finnas ett bilmuseum med obskyra gamla öststatsbilar, som jag troligen kommer besöka.
Själv är jag lite såld på den sista svansmotordrivna Skodan, en sån som välte i Trafikmagasinet. Politruker skickades från Tjeckoslovakien för att bevisa att kapitalistsvinen på SVT hade fel, även politrukerna välte....
Denna Skoda har samma sorts körglädje som en Porsche 911 av äldre modell, liksom Porschen krävs en synnerligen skicklig förare vid inspirerad körning.
Det finns nog bara två personer i Sverige som charmas av denna egensinniga bil, Teknikens Världs sedan länge pensionerade chefredaktör Åke Borglund och jag själv.
Kommentarer
Postat av: Lars-Göran Frid
Jag har bilen som välte men saknar filmen
Trackback
