Gott Nytt År!
Som vanligt kommer det nya året bjuda på stora och små händelser, glädjeämnen och dessvärre även katastrofer.
Man kan som vanligt trösta sig med att jordens undergång troligen inte kommer ske det kommande året heller, domedagsprofeter har funnits i alla tider, och de har hittils alltid haft fel.
Det verkligt oroande är förstås den globala uppvärmningen, rädslan för detta ganska nya hot är nu större än den för terrorismen.
Det svänger onekligen fort i debatten, för bara tjugo år sedan var skogsdöden i Europa ett stort problem, men efter murens fall, när miljöförstörande fabriker i öst stängde, katalysatorbilar infördes, slutade granskogarna glädjande nog dö.
För tjugo år sedan trodde forskarna att vi gick mot en ny istid, ordet klimatförändringar var ännu inte uppfunnet.
Men världen blir också bättre, antalet demokratier ökar, liksom välståndet i tidigare fattiga länder.
Vi får nog anledning att tänka om, en industriarbetare i Sydkorea har nu bättre lön än en svensk.
Grattis Sydkorea, men samtidigt ett underbetyg år svensk politik, näringsliv och fackförening som borde jobba bättre för svenskars välstånd.
Hur vi ska klara ett högt välstånd och en god miljö blir en enorm utmaning.
Den som lever får se, framtiden blir spännande.
Hej
Apropå klimathotet finns det många frågetecken kring hur man bör leva. Å ena sidan ska man inte äta mat som transporterats långa sträckor. Att äta närproducerad föda är den nya trenden som syns t ex i TVs "Toppform". Man ska äta svenska insjkökräftor och fisk som fångats så nära platsen för konsumtion som möjligt. Samtidigt varnar en initierad skribent i Sydsvenskan för att äta t ex torsk som ju fångas relativt nära den svenska marknaden. Istället uppmanas man att äta t ex tilapiafisk som fångas utanför Vietnam och transporteras över halva jordklotet. Torsken måste fredas för att ett framtida bestånd ska kunna existera. Motstridiga singaler, om något.
En annan aspekt på miljömedvetenheten är ekonomi. Folk i den övre medelklassen och uppåt har råd med svenska insjökräftor och att äta vilt kött i parti och mínut samt att köpa splitternya miljöbilar och välja kravmärkt. Mindre bemedlade grupper i samhället har oftast inte råd med ens en bil eller insjökräftor. Samtidigt är det de mer välbeställda grupperna som kanske har två bilar eller fler och ofta använder flyget som är större milöbovar än mindre penningstinna medborgare som varken åker på solsemester eller köper nya bilar. Är det inte miljövänligt att köra en gammal bil som kanske släpper ut mer koldioxid istället för att köpa en ny och skrota den gamla, fullt dugliga bilen? Är det inte just slit och slängmentaliteten som måste omprövas?
