miata

I juni bär det av mot Thailand. Vi åker med Thai Airways som har förmånliga priserbjudanden denna vår. Bortsett från priset erbjuder TA de kortaste flygtiderna från Arlanda, runt tio och en halvtimmas direktflyg till Bangkok, förstklassig service och mat.

Att åka till Thailand på sommaren har vissa fördelar. Lägre priser både på flygbiljetter och i Thailand under lågsäsong. Ingen risk att populära hotell är fullbokade och priser är förhandlingsbara.
Visst börjar regnsäsongen, men personligen tycker jag tropiska öväder är härligt uppfriskande, att sitta på en veranda med en god bok och en iskall Singhaöl och njuta av det piskande regnet som slår mot hustaken och inandas den friska syremättade luften och den behagliga temperatur som ibland sjunker mot 25c är livet på en pinne.
Oftast varar inte dessa oväder mer än någon timme, sedan skiner solen åter starkt från en molnfri himmel, det ångar från marken och stränderna fylls åter med folk.
Under monsunperioden regnar det mest på västkusten, där kan det regna oavbrutet i dagar. Vi undviker därför västkusten och kommer tillbringa en tid i Pattaya och Ko Chang.

Pattaya var fram till 1968 en stillsam fiskeby, men under vietnamkriget förvandlades staden till en nöjesmetropol för amerikanska soldater. Nöjesetablissemang av den mer dubiösa sorten växte som svampar ur jorden.
Allt detta finns kvar, men jag anser det är fel att avfärda Pattaya, det finns också mycket positivt.
Restaurangutbudet är fantastiskt, från enkla gatukök till förstklassiskt. Personligen äter jag helst på någon fiskrestaurang vid havet. Otroligt gott och billigt!
Barer finns det, av alla sorter. Vi trivdes på "House of beer" nära köpcentrat. De hade ett eget bryggeri inne i baren där ingredienserna var importerade från Bayern! Ett thailändskt femmanaband spelade covers på Santana och Clapton, de gjorde det riktigt bra dessutom.
För den materiellt sinnade finns riktigt bra shopping, fast det finns lite överallt i Thailand.
Vi bodde i Jomtien, en lite lugnare del med hyffsad, men inte överdådlig strand.

Ko Chang är en stillsam ö nära Kambodja, utan hektiskt nöjesliv. Under lågsäsong lär det vara riktigt stillsamt, så en vecka där blir nog balsam för själen. Koppla av vid stranden, läsa böcker, kanske hyra en mountainbike och utforska djungelstigar.

Vi kommer även besöka nordöstra Thailand, då min fru har sin familj där.
Den delen av Thailand drar inga turister, ändå finns det en och annan sevärdhet även där.
Vi bor i Mahasarakhan på flotta, nybbyggda hotell Taksila för endast 1100 bath natten.
Staden är rätt tråkig, men det känns befriande att slippa massa turister. Det är en typisk konferensstad, det finns gott om textilindustri i trakterna. Hotellen är förvånansvärt ofta fullbokade, vilket aldrig inträffar på turistorterna, jul och nyår undantagna.

Landsbyggden runtomkring är rogivande. Risfälten lyser intensivt grönt. Vattenbufflar går runt och bökar och idisslar eller vad de nu gör i lerpölarna.
Då och då passerar man små byar med enkla trähus, men också flotta färggranna nybbyggda villor som den växande medelklassen kan kosta på sig.
Vackra, men också lite pråliga tempel lyser upp landsbyggden, i lika stor utsträckning som det finns kyrkor i Sverige.
Ett tips kan vara att besöka Buriram, en fantastisk tempel och ruinstad som de gamla khmererna byggde upp.
Det påminner mig starkt om den föreställning jag har om hur Angkor Vat ser ut.
Om någon nämner Angkor Vat för mig, brukar jag skämtsamt invända att de gör klokt i att strunta i Angkor Vat, besök Buriram istället, det är mer genuint.
Det är alltid kul att försöka reta någon snobb, även om jag naturligtvis inte är mannen att ifrågasätta UNESCO.