Gott Nytt År!
2008 har varit ett dramatiskt år. 2009 kommer bli värre, vi har ännu inte sett vidden av krisen. Tragedier kommer utspela sig, skötsamma människor förlorar jobb, och göra personlig konkurs när de tvingas sälja sina överbelånade bostäder till underpris.
Många har länge varnat för den här bubblan som nu spricker i en magnitud som ingen kunnat förutspå. Vi som inte trott på att träd kan växa till himlen och kanske kört den gamla filosofin att avstå ny bil, ny bostad och att ständigt köpa nya prylar och hellre lever enklare men friare som skuldfri känner i dessa dagar kanske en personlig lättnad om man dessutom har tryggt jobb, vilket många trots allt har.
Jag tror alla känner sorg inför det som sker. Alla känner vi någon som drabbas. I min stad är Volvo en stor arbetsgivare.
Om Volvo försvinner kommer Skövde bli ännu en obetydlig landsortsstad.
Eländet kommer förstås gå över, och kanske får vi se en bättre värld efter alla konkurser, personliga tragedier och ökat antal självmord.
Men världen kommer inte bli densamma. USA kan inte fortsätta leva över sina tillgångar längre. Ett nytt Irakkrig blir omöjligt, det kostar för mycket.
Kapitalismens död är förstås bara flummig vänsterretorik. Kapitalismen är det enda fungerande ekonomiska systemet, men det behövs starka stater som ger spelregler.
EU kommer bli mer av europas förenta stater, det behövs. Euron kommer bli världens främsta valuta, vilket den redan är i stora delar av världen.
Möjligen kommer en tredje stor valuta i det snabbt växande Asien.
Ny teknik kommer: Vätgasdrivna bilar och flygplan. Folk vill fortsätta att köra bil och flyga, även om de nya planhushållarna som i miljöns namn vill reglera folks liv tycker att alla ska åka tåg.
Jag gillar tåg också, jag gillar alla transportmedel, och framtidens tåg som susar fram i 500 km/h kommer definitivt kunna konkurrera med flyget.
Men det kommer behövas massor med el, och massa ny kärnkraft.
Våra kära kommunalpolitiker säger papegojlikt nej till att bryta uran i Ranstad. Man har ju så gott om pengar att man har råd att bygga ett äventyrsbad för 500 miljoner, där vi skattebetalare står som borgenärer. Seriösa affärsmän drog sig ur projektet, fast de leker ju inte med skattebetalarnas pengar.
En sanslöst förslag var att bygga en tunnel i slalombacken, med konstsnö året runt. Det projektet har väl gudskelov definitivt begravts i lågkonjunkturens djupa mörker......
Åter till Ranstad, internationella gruvbolag är redan där och tar prover, kommunalpolitikerna har utan lycka försökt överklaga.
Om 20 år tror jag vi åter bryter uran i Ranstad. Med modern teknik kommer det vara miljömässigt acceptabelt, faktum är att landskapet är totalt återställt sedan sist det begav sig på sjuttiotalet, det är faktiskt finare nu med en liten vacker konstgjord sjö.
Staten ska förstås vara ägare och inkomsterna ska gå till Sverige. Den tiden är förhoppningsvis slut där stora statliga
tillgångar säljs ut till stora monopolföretag som sedan i brist på konkurrens höjer priset och försämrar folks köpkraft.
För min egen del önskar jag god hälsa och gärna lite mer pengar som inte kommer satsas på någon pryl, utan resor. Berlin, Ungern eller Svarta Havet och en Thailandsresa nästa höst står på önskelistan.
Fast en Miata NC vore förstås mumma.... Krisen har gjort prisnivån klart intressant, mot 150.000 kr. Det kommer nog fortsätta sjunka.
Ska jag vara seriös önskar jag också mer demokrati i världen: Bort med Mugabe, juntan i Burma och kommunistregimen i Nordkorea. Och så fred i mellanöstern, fast det verkar hopplöst.
Grattis Slovakien!
Den första januari införs euron i Slovakien. På radion intervjuades ansvarige "eurosamordnare", det lät som han heter Gorbarat, men jag kan ha hört fel.
"Mer transparens, inga fördyrande växlingskostnader", löd omdömet. Reporten från SR frågade om det inte är våghalsigt att införa euron under pågående finanskris. "Tvärtom, euron ger trygghet och stabilitet när det stormar."
Slovakien är ett land som jag gillar skarpt. Mitt i det fascinerande centraleuropa. Innan Trianonfördraget tillhörde stora delar Ungern, innan dess den habsbursgska dubbelmonarkin.
Under kalla kriget ingick landet i den konstlade staten Tjeckoslovakien.
De västerlänningar som reste i öst under kommunisttiden åkte till det relativt liberala Polen för att festa billigt, till Prag för att staden är en sån pärla som inte ens grå realsocialism kunde dölja, eller till Budapest för den goda maten och termalbadens skull.
Mig veterligt åkte ingen till Slovakien. Landet var slutet, mörkt och kommunistiskt.
För åtta år sedan bilade jag runt i Slovakien för första gången med miatan. Det var en fantastisk sommar och jag blev omedelbart förälskad i detta land. Vackra berg, böljande jordbrukslandskap, charmiga små städer med tilltalande hus och torg.
Vägarna var rena drömmen för bilturisten: Slät asfalt, ofta kurviga med svalkande poppelalléer och glest trafikerade.
Mysiga krogar och värdshus. Allt var dessutom sanslöst billigt med den svaga slovakiska valutan.
Naturligtvis såg jag medaljens baksida också: Många fattiga romer, speciellt i de östra delarna. Slovaker jag språkade med var rätt pessimistiska, de yngre ville gärna dra till något västland för att söka jobb.
Sedan dess har Slovakien haft en ofattbar utveckling: En årlig tillväxt på tio procent och en av europas ledande biltilverkarländer där koreanska Hyundai har världens modernaste bilfabrik.
Ekonomin är så stark att Slovakien lätt kvalar in EMU, vilket inte kan sägas om klassiska västeuropeiska länder som Italien eller Grekland.
De baltiska länderna, liksom Ungern har lång väg att gå innan de är kvalificerade.
"Mer transparens, inga fördyrande växlingskostnader", löd omdömet. Reporten från SR frågade om det inte är våghalsigt att införa euron under pågående finanskris. "Tvärtom, euron ger trygghet och stabilitet när det stormar."
Slovakien är ett land som jag gillar skarpt. Mitt i det fascinerande centraleuropa. Innan Trianonfördraget tillhörde stora delar Ungern, innan dess den habsbursgska dubbelmonarkin.
Under kalla kriget ingick landet i den konstlade staten Tjeckoslovakien.
De västerlänningar som reste i öst under kommunisttiden åkte till det relativt liberala Polen för att festa billigt, till Prag för att staden är en sån pärla som inte ens grå realsocialism kunde dölja, eller till Budapest för den goda maten och termalbadens skull.
Mig veterligt åkte ingen till Slovakien. Landet var slutet, mörkt och kommunistiskt.
För åtta år sedan bilade jag runt i Slovakien för första gången med miatan. Det var en fantastisk sommar och jag blev omedelbart förälskad i detta land. Vackra berg, böljande jordbrukslandskap, charmiga små städer med tilltalande hus och torg.
Vägarna var rena drömmen för bilturisten: Slät asfalt, ofta kurviga med svalkande poppelalléer och glest trafikerade.
Mysiga krogar och värdshus. Allt var dessutom sanslöst billigt med den svaga slovakiska valutan.
Naturligtvis såg jag medaljens baksida också: Många fattiga romer, speciellt i de östra delarna. Slovaker jag språkade med var rätt pessimistiska, de yngre ville gärna dra till något västland för att söka jobb.
Sedan dess har Slovakien haft en ofattbar utveckling: En årlig tillväxt på tio procent och en av europas ledande biltilverkarländer där koreanska Hyundai har världens modernaste bilfabrik.
Ekonomin är så stark att Slovakien lätt kvalar in EMU, vilket inte kan sägas om klassiska västeuropeiska länder som Italien eller Grekland.
De baltiska länderna, liksom Ungern har lång väg att gå innan de är kvalificerade.
Förkylt
Det var länge sedan jag var förkyld, men nu år det dags. Feber och seg snuva. Allt är förstås kylans fel. De gånger jag blir förkyld är det alltid kall väderlek. Det är nu empiriskt bevisat.
Egentligen skulle man skippa Sverige under vinterhalvåret. Jag har inget emot svalt, tempererat klimat, men så fort det blir minusgrader blir det obehagligt.
Det blir nu ett varmt bad och tidigt i säng med en god bok, Ryszard Kapuscinski " Imperiet", där han reser runt i fd Sovjetunionen. Mycket läsvärd.
Imorgon ska jag jobba. Hoppas jag mår bättre. Att sjukskriva sig är inte ett alternativ, jag har inte haft en sjukdag på åtta år och låter inte en banal förkylning vara skäl nog.
Egentligen skulle man skippa Sverige under vinterhalvåret. Jag har inget emot svalt, tempererat klimat, men så fort det blir minusgrader blir det obehagligt.
Det blir nu ett varmt bad och tidigt i säng med en god bok, Ryszard Kapuscinski " Imperiet", där han reser runt i fd Sovjetunionen. Mycket läsvärd.
Imorgon ska jag jobba. Hoppas jag mår bättre. Att sjukskriva sig är inte ett alternativ, jag har inte haft en sjukdag på åtta år och låter inte en banal förkylning vara skäl nog.
Lyle& Scott
Mode och kläder tillhör inte mitt främsta intresse. Dock har jag bestämda åsikter de få gånger jag inhandlar kläder.
Jag gillar Lyle& Scott. Inte lågpris, men superb kvalitet och tidlöst snyggt.
Jag älskar pikétröjor och har hur många som helst. Några inhandlade i Polen, därav några falska med krokodilen med förvånansvärd bra bra kvalitet.
Några gratisreklampiké, favoriten är med TV4- tryck och reklam för Bingolotto. Enda gången jag spelat på Bingolotto var när jag körde en bussresa till studion i Gamlestaden i Göteborg.
Jag vann förstås varken en Volvo eller en resa till Spanien.
Min favoritpiké är en svart Lyle& Scott som jag haft i åtta år och kört i hur många tvättar som helst. Den håller både färg och passform.
Det är ekonomi, även om den kostar 600 kronor.
Min marinblå lamullströja har jag dock lyckats slita ut. Jag ska bege mig ut i mellandagsrean och leta efter en ersättare.
Normalt pris ligger runt tusenlappen. Allt därunder är ett fynd.
Jag gillar Lyle& Scott. Inte lågpris, men superb kvalitet och tidlöst snyggt.
Jag älskar pikétröjor och har hur många som helst. Några inhandlade i Polen, därav några falska med krokodilen med förvånansvärd bra bra kvalitet.
Några gratisreklampiké, favoriten är med TV4- tryck och reklam för Bingolotto. Enda gången jag spelat på Bingolotto var när jag körde en bussresa till studion i Gamlestaden i Göteborg.
Jag vann förstås varken en Volvo eller en resa till Spanien.
Min favoritpiké är en svart Lyle& Scott som jag haft i åtta år och kört i hur många tvättar som helst. Den håller både färg och passform.
Det är ekonomi, även om den kostar 600 kronor.
Min marinblå lamullströja har jag dock lyckats slita ut. Jag ska bege mig ut i mellandagsrean och leta efter en ersättare.
Normalt pris ligger runt tusenlappen. Allt därunder är ett fynd.
Julhelg
Julafton var ingen speciell dag, min fru hade öppet i affären som vanligt. På kvällen extraknäckte jag några timmar och körde taxi. Ett trevligt jobb på julafton. Folk är positiva och glada och givmilda med dricks.
Dock var det ruskigt halt på vägarna, morgonens regn hade frusit till isskorpa. Inte ens de stora vägarna var särskilt väl saltade, saltbilsåkarna sitter väl hellre hemma en julafton. I vanliga fall saltas det i tid och otid.
Julhalkan är extra besvärlig, då det vistas många "blåbär" på vägarna, orutinerade och osäkra förare. Trots att det körs väldigt långsamt krockas det och körs i diket abnormt mycket under jultrafiken. Det gäller även midsommar då det som bekant inte råder halka.
Jag köper inte argumentet att en bil "får sladd" och kör av vägen pga halkan, som något passivt, ödesbestämt.
Det är föraren som inte kan hantera sin bil.
Idag har jag kollat nyheterna på nätet. Inte så rolig läsning. Våldet eskalerar även i Sverige med förortsuppror, skottlossning vid Stureplan och ett kasino.
Den globala finanskrisen slår hårt, särskilt mot fordonsindustrin. Svenska folkets tillgångar krymper i rask takt, förstärkt av kronans kroniska fall, senast 11,20 mot euron och hela 150 kr för hundra danska.
Sverige må ha skapliga statsfinanser, som dock nu försämras snabbt, men svenskar har lägst löner och den svagaste valutan bland de nordiska länderna, Island undantaget....
Nu ska jag inte gräva ner mig i dystopier. Solen skiner och jag ska ta en stärkande cykeltur (försiktigt med tanke på halkan).
Ikväll blir det middag hos goda vänner, värden är kock, så jag vet att det kommer smaka gott.
Dock var det ruskigt halt på vägarna, morgonens regn hade frusit till isskorpa. Inte ens de stora vägarna var särskilt väl saltade, saltbilsåkarna sitter väl hellre hemma en julafton. I vanliga fall saltas det i tid och otid.
Julhalkan är extra besvärlig, då det vistas många "blåbär" på vägarna, orutinerade och osäkra förare. Trots att det körs väldigt långsamt krockas det och körs i diket abnormt mycket under jultrafiken. Det gäller även midsommar då det som bekant inte råder halka.
Jag köper inte argumentet att en bil "får sladd" och kör av vägen pga halkan, som något passivt, ödesbestämt.
Det är föraren som inte kan hantera sin bil.
Idag har jag kollat nyheterna på nätet. Inte så rolig läsning. Våldet eskalerar även i Sverige med förortsuppror, skottlossning vid Stureplan och ett kasino.
Den globala finanskrisen slår hårt, särskilt mot fordonsindustrin. Svenska folkets tillgångar krymper i rask takt, förstärkt av kronans kroniska fall, senast 11,20 mot euron och hela 150 kr för hundra danska.
Sverige må ha skapliga statsfinanser, som dock nu försämras snabbt, men svenskar har lägst löner och den svagaste valutan bland de nordiska länderna, Island undantaget....
Nu ska jag inte gräva ner mig i dystopier. Solen skiner och jag ska ta en stärkande cykeltur (försiktigt med tanke på halkan).
Ikväll blir det middag hos goda vänner, värden är kock, så jag vet att det kommer smaka gott.
Felrapport
Jag har nu skickat felrapport till blogg.se, det är oerhört irriterande när texten klumpar ihop sig, hoppas det fixar sig.
God Jul
Det klagas ofta över Julen, stressen, överkonsumtionen och överdrivet intagande av fet mat, godis och alkohol. Jag instämmer till fullo i kritiken, men egentligen borde det vara ett psuedoproblem: Vi lever i ett fritt land, och var och en kan bestämma fritt hur julen ska firas. Men jag inser att det inte i praktiken är lika lätt, pressen från äkta hälfter, svärmödrar, barn och andra släktingar är stor. I mitt fall saknas all press. Tidigare i mitt liv led jag av julhysterin, men inte nu längre. Min fru sedan ett antal år sedan är buddhist. Själv är jag ateist och halvbuddhist. Vi firar inte jul. Punkt. Jag har ätit två julbord i år. Det räcker. Jag är vaccinerad tills nästa år. Ikväll, dagen före julafton äter vi en god soppa med tigerräkor och dricker en god tysklandsbeskattad Mariestadsöl. Errol Garners ljuvliga pianoklink strömmar ur stereons högtalare. Om en stund ska jag smutta på en 10- årig Laphroig och en Ritmeestercigarill på balkongen och njuta av den stjärnbeströdda himlen. Livet är för kort för att pyssla med saker man inte gillar. Som att fira en Norénjul.
Fel på blogg
Bloggen har blivit konstig, allt jag skriver drar ihop i en klump. Det är inte klantigt skrivet av mig!
Lustiga namn
Vissa namn är lustiga. Nu finns det en myndighet som bestämmer vilka namn som tillåts. Stötande eller adliga namn är bara att glömma.
Vill man vara struntförnäm kan man dock lägga sig nära.
Jag känner en som tog sig namnet Hammarsjö....
Jag läste om en kille som ville ta namnet "Brunstgnägg". Det blev nobben.
En kille i min stad, som jag inte känner, brukar roa sig med att beställa taxi i diverse religiösa potentaters namn, levande eller historiska.
Växeltjejerna kanske inte alltid är bekanta med dessa herrar, men de håller alltid god min.
Sedan finns det fina herrar som tar sig ett överklassnamn. Percy Barnevik eller PG Gyllenhammar.
Lite lustigt måste det varit när den högdragne Gyllenhammar kom på kollisionskurs med Gyll....
Sedan har vi kristdemokraten Sacrédeus, som betyder "Helig Gud" på franska. Man tar sig för pannan....
Ett annat kul namn var en ordförande för IOGT-NTO som hette Ruus....
Jag måste dock tillstå att "Brunstgnägg" är roligt. Kanske jag ska använda det någon gång....
"Experterna" uttalar sig
Sverige är en ankdamm där en en liten klick "experter" alltid får uttala sig. Till denna skara räknar jag Jan Guillou, Leif GW Persson och Pelle Svensson. De älskar att utmana myglet och korruptionen i samhället, reelt eller inte. I fallet Quick torde det framstå som rätt klart att han gjort sig skyldig till flera bestialiska mord. I något fall kan misstag skett, men helhetsbilden är att gediget polisarbete gjorts och att bevisningen duger, trots att Quick nu valt att ta tillbaka sitt tidigare erkännande. Jag tror många med mig skulle bli tacksamma om dessa självgoda herrar träder åt sidan och låter verkliga experter inta arenan. De kan pyssla med jakt och fiske eller vad de vill. Jag har några böcker av Guillou och Persson i bokhyllan. De ska nu snarast skänkas till någon insamling. Kanske någon finner nöje i läsningen.
Eländiga Tele 2
Jag blir sällan arg. Råkar jag ut för någon otrevlig eller arrogant typ, föredrar jag att snabbt retirera och fly fältet, ibland med kommentaren "Sköt du ditt, så sköter jag mitt, jag är totalt ointresserad av att diskutera med dig".(Arrogans bör bemötas med arrogans).
Inom familjen kan det förstås bli konflikter. Min fru, som är en fantastiskt varm och generös människa har ett hetsigare temperament än jag.
Vi har dock kommit överens att inte reda ut allt innan läggdags. Jag orkar absolut inte med ett gräl innan läggdags, är vi oense tar vi diskussionen dagen därpå när vi är utsövda.
För oss funkar det perfekt, dagen efter är vi oftast inte längre arga på varandra.
Igår och idag blev jag om inte jättearg, så åtminstone rejält irriterad.
Jag har sagt upp bekantskapen med det avskyvärda Tele 2 sedan länge. Det var strul med fakturor, jag åkte oförskyllt på förseningsavgifter.
Kort sagt, jag vill inte höra talas om detta företag.
Jag har anmält mig till NIX för att slippa telefonförsäljare. Det funkar nästan undantagslöst, utom just för Tele 2.
Jag har en mobiltelefon och ett handelsbolag. Där gäller dessvärre inte NIX. Tele 2 vill genom ren telefonteror ha mig som kund.
Igår runt elva på förmiddagen ringde en försäljare och väckte mig när jag tog en tupplur för att vara fräsch och utsövd inför eftermiddagens jobb. Jag deklarerade klart och någorlunda artigt mitt ointresse.
Droppen var när en annan försäljare ringde mig idag, samma tid. Jag satt och körde bussen med passagerare, trots det röt jag åt honom att jag är NIX- ansluten och Tele 2 hatare.
Jag riktigt hörde hånflinet, när killen replikerade att NIX inte gäller företag och mobiler.
Vid det laget hade jag vredgat redan slängt på luren, men jag vill fråga Tele 2 varför de kör med telefonterror och tror att NIX anslutna är intresserade av deras "erbjudanden".
Bakom mig satt en äldre dam (äldre damer är ofta påfallande vänliga), som hört vår ordväxling och fick mig på gott humör när hon berättade om jobbiga telefonförsäljare hon råkat ut för, bl.a en som försökte pracka på henne "gratis" strumpor.
Tyvärr kan jag inte förhindra Tele 2 att agera som de gör, men jag lovar att göra mitt bästa för att förtala detta eländiga företag till så många som möjligt.
Inom familjen kan det förstås bli konflikter. Min fru, som är en fantastiskt varm och generös människa har ett hetsigare temperament än jag.
Vi har dock kommit överens att inte reda ut allt innan läggdags. Jag orkar absolut inte med ett gräl innan läggdags, är vi oense tar vi diskussionen dagen därpå när vi är utsövda.
För oss funkar det perfekt, dagen efter är vi oftast inte längre arga på varandra.
Igår och idag blev jag om inte jättearg, så åtminstone rejält irriterad.
Jag har sagt upp bekantskapen med det avskyvärda Tele 2 sedan länge. Det var strul med fakturor, jag åkte oförskyllt på förseningsavgifter.
Kort sagt, jag vill inte höra talas om detta företag.
Jag har anmält mig till NIX för att slippa telefonförsäljare. Det funkar nästan undantagslöst, utom just för Tele 2.
Jag har en mobiltelefon och ett handelsbolag. Där gäller dessvärre inte NIX. Tele 2 vill genom ren telefonteror ha mig som kund.
Igår runt elva på förmiddagen ringde en försäljare och väckte mig när jag tog en tupplur för att vara fräsch och utsövd inför eftermiddagens jobb. Jag deklarerade klart och någorlunda artigt mitt ointresse.
Droppen var när en annan försäljare ringde mig idag, samma tid. Jag satt och körde bussen med passagerare, trots det röt jag åt honom att jag är NIX- ansluten och Tele 2 hatare.
Jag riktigt hörde hånflinet, när killen replikerade att NIX inte gäller företag och mobiler.
Vid det laget hade jag vredgat redan slängt på luren, men jag vill fråga Tele 2 varför de kör med telefonterror och tror att NIX anslutna är intresserade av deras "erbjudanden".
Bakom mig satt en äldre dam (äldre damer är ofta påfallande vänliga), som hört vår ordväxling och fick mig på gott humör när hon berättade om jobbiga telefonförsäljare hon råkat ut för, bl.a en som försökte pracka på henne "gratis" strumpor.
Tyvärr kan jag inte förhindra Tele 2 att agera som de gör, men jag lovar att göra mitt bästa för att förtala detta eländiga företag till så många som möjligt.
Bilkrisen
Stålbadet kommer fortsätta flera år. Efter krisen kommer det fortsättas tillverkas bilar, men många märken kommer försvinna och några nya kommer istället.
Två nya märken att lägga på minnet är Tesla och Fisker. Den förstnämda är en eldriven, läckert designad sportbil från Kalifornien.
Fisker är en snygg, sportig hybridbil som skruvas ihop i Valmetfabriken i Finland.
De sk miljöbilar som hittils presenterats har inte varit snygga, inte haft märkvärdiga prestanda, inte haft unik låg bränsleförbrukning.
Det bästa vore om GM och Ford gick i konkurs. Några russin går att plocka ut: Den nästan färdiga elbilen Volt.
Kanske muskelbilarna Corvette, Camaro, Dodge Challenger.
Europeiska Ford och GM gör skapliga bilar som nyligen lanserade Opel Insigna.
Jag läste idag att FIAT och Peugeot planerar att gå ihop. Det kan funka om de åter hittar den speciella latinska stil och känsla som fanns fram till 70-talet.
Kan designhuset Pininfarina åter hitta stilen?
Volvo kanske går att rädda. Det ser mörkt ut för SAAB, kanske sista halmstrået finns hos de latinska tillverkarna. SAAB 9000 är märkets mest framgångsrika modell, oerhört säker, rymlig som en Chevrolet Caprice, snabb men bränslesnål turbomotor och sportiga köregenskaper.
Det var 80-tal och SAAB har aldrig varit så konkurrenskraftigt. 9000 var resultatet av ett samarbete med FIAT och Alfa Romeo.
Vi bilnördar minns systerbilarna Alfa 164 och FIAT Chroma, som även utan patriotiska solglasögan var underlägsna 9000.
Två nya märken att lägga på minnet är Tesla och Fisker. Den förstnämda är en eldriven, läckert designad sportbil från Kalifornien.
Fisker är en snygg, sportig hybridbil som skruvas ihop i Valmetfabriken i Finland.
De sk miljöbilar som hittils presenterats har inte varit snygga, inte haft märkvärdiga prestanda, inte haft unik låg bränsleförbrukning.
Det bästa vore om GM och Ford gick i konkurs. Några russin går att plocka ut: Den nästan färdiga elbilen Volt.
Kanske muskelbilarna Corvette, Camaro, Dodge Challenger.
Europeiska Ford och GM gör skapliga bilar som nyligen lanserade Opel Insigna.
Jag läste idag att FIAT och Peugeot planerar att gå ihop. Det kan funka om de åter hittar den speciella latinska stil och känsla som fanns fram till 70-talet.
Kan designhuset Pininfarina åter hitta stilen?
Volvo kanske går att rädda. Det ser mörkt ut för SAAB, kanske sista halmstrået finns hos de latinska tillverkarna. SAAB 9000 är märkets mest framgångsrika modell, oerhört säker, rymlig som en Chevrolet Caprice, snabb men bränslesnål turbomotor och sportiga köregenskaper.
Det var 80-tal och SAAB har aldrig varit så konkurrenskraftigt. 9000 var resultatet av ett samarbete med FIAT och Alfa Romeo.
Vi bilnördar minns systerbilarna Alfa 164 och FIAT Chroma, som även utan patriotiska solglasögan var underlägsna 9000.
Raset förtsätter
Ny rekordnotering, 11,18 mot Euron. Ska vi gissa på 12 kronor innan januari månads utgång?
Motorcyklar
I ett tidigare inlägg skrev jag om att smiska bilar på bana, och vilken oerhört ofarlig men samtidigt nöjsam sysselsättning det är.
I vanlig trafik gäller förstås att ta det lugnt. I vissa lägen går det förstås att blåsa på rejält utan fara, exempelvis en öde motorväg en tidig sommarmorgon med öppna fält och fri sikt.
250 km/h är det fortaste jag kört, också ganska odramatiskt, i en stabil BMW på en glest trafikerad motorväg i Tyskland.
Motorcyklar har jag dock enorm respekt för. Jag skulle aldrig våga köra fort med MC, ens på bana. Det häftigaste jag kört i MC är en 400 kubik Honda.
Jag tyckte den accelererade kusligt snabbt.
Jag begriper inte hur någon fixar att ge järnet med en MC på bana. En bil sladdar om det går för fort, en MC landar på sidan, med rimligtvis tragiska konsekvenser för föraren.
Mina erfarenter på två hjul inskränker sig till cykling, jag tycker det känns otäckt när jag susar ner för Billingen och farten överskrider 50 km/h.
Utomlands på semesterparadis som Thailand hyr jag MC. En liten behändig Honda på 100 kubik som går att få upp i hundra knyck, något jag aldrig utnyttjar.
40- 50 km/h är tillräckligt för mig och jag njuter av det förbipasserande landskapet.
Det handlar om ren självbevarelsedrift, jag älskar livet och vill minimera riskerna.
I vanlig trafik gäller förstås att ta det lugnt. I vissa lägen går det förstås att blåsa på rejält utan fara, exempelvis en öde motorväg en tidig sommarmorgon med öppna fält och fri sikt.
250 km/h är det fortaste jag kört, också ganska odramatiskt, i en stabil BMW på en glest trafikerad motorväg i Tyskland.
Motorcyklar har jag dock enorm respekt för. Jag skulle aldrig våga köra fort med MC, ens på bana. Det häftigaste jag kört i MC är en 400 kubik Honda.
Jag tyckte den accelererade kusligt snabbt.
Jag begriper inte hur någon fixar att ge järnet med en MC på bana. En bil sladdar om det går för fort, en MC landar på sidan, med rimligtvis tragiska konsekvenser för föraren.
Mina erfarenter på två hjul inskränker sig till cykling, jag tycker det känns otäckt när jag susar ner för Billingen och farten överskrider 50 km/h.
Utomlands på semesterparadis som Thailand hyr jag MC. En liten behändig Honda på 100 kubik som går att få upp i hundra knyck, något jag aldrig utnyttjar.
40- 50 km/h är tillräckligt för mig och jag njuter av det förbipasserande landskapet.
Det handlar om ren självbevarelsedrift, jag älskar livet och vill minimera riskerna.
Snart sprängs 11 kronorvallen
10,98 mot Euron. Har resan mot 12 kronor börjat?
Folkpartiet har föreslagit en ny folkomröstning. Frågan är dock för tidigt väckt. Reinfeldt har rätt, först när en solid opinion vill ha Euro kan en ny folkomröstning bli aktuell.
Egentligen tycker jag det är fel med folkomröstningar. När vi gick med i EU var förutsättningen valutasamarbetet.
Finland har mindre flum, där deltar man i EU fullt ut.
Folkpartiet har föreslagit en ny folkomröstning. Frågan är dock för tidigt väckt. Reinfeldt har rätt, först när en solid opinion vill ha Euro kan en ny folkomröstning bli aktuell.
Egentligen tycker jag det är fel med folkomröstningar. När vi gick med i EU var förutsättningen valutasamarbetet.
Finland har mindre flum, där deltar man i EU fullt ut.
Minnen från Mantorp
För 10 år sedan jobbade jag i bilbranschen. Idag är jag glad över att befinna mig i bussbranschen och som småföretagare i livsmedelsbranschen, stabila branscher i tider som nu råder.
1996 relanserades bilmärket Rover i Sverige. BMW hade precis köpt Rover och optimismen visste inga gränser.
Jag var bilförsäljare då, och den som skulle "hålla" i Roverförsäljningen på min ort.
Det var en kul tid, pengar fanns till marknadsföring, målet var 4% marknadsandel. Det satsades på personalen, vi fick åka till spanska solkusten en vecka för utbildning.
Utbildningen var dock inte mer betungande än att vi hann med att besöka Gibraltar, Ronda och sist men inte minst klämma lagg i Sierra Nevada med Stig Strand som skidlärare.
Rover på den tiden var lätt bedagade Honda med roveremblem. BMW satsade dock, och vi fick den synnerligen läckra 75, en blivande klassiker.
Resten är historia, Rover gick med förlust, BMW tröttnade och sålde för ett pund till kineserna. Kanske 75 och MGF kommer relanseras i Europa, men det är en annan historia.
Jag minns särskilt när vi skulle bekanta oss med bilarna på Mantorp. Först kördes ett terrängjippo med Land Rover. Vi var fyra i en Discovery, den som körde, drog helt korrekt med hjulet över en stor sten, problemet var att vi halkade åt fel håll, bilen landade med kardanen rätt på stenen. Då hjälper ingen fyrhjulsdrift. Endast vinschning återstod. Ingen av oss som satt i bilen hade dock någon lust att kliva ut i leran, istället ringde vi instruktörerna som fick komma till undsättning.
Terrängkörning är inte min grej, det är lite fånigt att leka Camel Trophy.
Istället begav jag mig till banan för att bekanta mig med bilarna. Först ut med en läckert mossgrön MGF. Den är verkligen snygg, men det är dessvärre allt. Taskig motor, sladdrig växellåda och lynniga vägegenskaper.
En Mazda MX5 är överlägsen på alla punkter, utom utseeendet.
Nästa bil blev en Rover 216. Den hade redan gjort några varv, och det rök lite från frambromsarna. Lugnt, tänkte jag, med lite fart kyls nog skivorna ner....
På den långa rakan lyckades jag smiska upp Rovern i 180 km/h innan det var dags att flytta högerfoten till bromsen.
Nästan inget hände, bromsarna var överhettade, troligen kokade bromsoljan också.
Hade detta hänt i vanlig trafik hade jag blivit livrädd, att köra fort på bana är däremot nog bland det minst riskabla man kan pyssla med, det är farligare att cykla till jobbet, korsa en gata och ridsport är säkert hundrafalt mycket farligare.
Jag var alltså inte det minsta rädd, det fanns en rejäl avkörningsramp fylld med sand för att effektivt ta ner farten.
Först vred jag hjulen i kurvan så mycket som gick, snedställda hysteriskt skrikande däck är en rätt effektiv broms.
Sedan tog sanddynen hand om resten.
Det blev ingen mer körning den dagen, varken för Rovern eller mig. Hade någon Mazda Miata funnits på plats hade jag gärna dragit några varv till.
1996 relanserades bilmärket Rover i Sverige. BMW hade precis köpt Rover och optimismen visste inga gränser.
Jag var bilförsäljare då, och den som skulle "hålla" i Roverförsäljningen på min ort.
Det var en kul tid, pengar fanns till marknadsföring, målet var 4% marknadsandel. Det satsades på personalen, vi fick åka till spanska solkusten en vecka för utbildning.
Utbildningen var dock inte mer betungande än att vi hann med att besöka Gibraltar, Ronda och sist men inte minst klämma lagg i Sierra Nevada med Stig Strand som skidlärare.
Rover på den tiden var lätt bedagade Honda med roveremblem. BMW satsade dock, och vi fick den synnerligen läckra 75, en blivande klassiker.
Resten är historia, Rover gick med förlust, BMW tröttnade och sålde för ett pund till kineserna. Kanske 75 och MGF kommer relanseras i Europa, men det är en annan historia.
Jag minns särskilt när vi skulle bekanta oss med bilarna på Mantorp. Först kördes ett terrängjippo med Land Rover. Vi var fyra i en Discovery, den som körde, drog helt korrekt med hjulet över en stor sten, problemet var att vi halkade åt fel håll, bilen landade med kardanen rätt på stenen. Då hjälper ingen fyrhjulsdrift. Endast vinschning återstod. Ingen av oss som satt i bilen hade dock någon lust att kliva ut i leran, istället ringde vi instruktörerna som fick komma till undsättning.
Terrängkörning är inte min grej, det är lite fånigt att leka Camel Trophy.
Istället begav jag mig till banan för att bekanta mig med bilarna. Först ut med en läckert mossgrön MGF. Den är verkligen snygg, men det är dessvärre allt. Taskig motor, sladdrig växellåda och lynniga vägegenskaper.
En Mazda MX5 är överlägsen på alla punkter, utom utseeendet.
Nästa bil blev en Rover 216. Den hade redan gjort några varv, och det rök lite från frambromsarna. Lugnt, tänkte jag, med lite fart kyls nog skivorna ner....
På den långa rakan lyckades jag smiska upp Rovern i 180 km/h innan det var dags att flytta högerfoten till bromsen.
Nästan inget hände, bromsarna var överhettade, troligen kokade bromsoljan också.
Hade detta hänt i vanlig trafik hade jag blivit livrädd, att köra fort på bana är däremot nog bland det minst riskabla man kan pyssla med, det är farligare att cykla till jobbet, korsa en gata och ridsport är säkert hundrafalt mycket farligare.
Jag var alltså inte det minsta rädd, det fanns en rejäl avkörningsramp fylld med sand för att effektivt ta ner farten.
Först vred jag hjulen i kurvan så mycket som gick, snedställda hysteriskt skrikande däck är en rätt effektiv broms.
Sedan tog sanddynen hand om resten.
Det blev ingen mer körning den dagen, varken för Rovern eller mig. Hade någon Mazda Miata funnits på plats hade jag gärna dragit några varv till.
Torsk i Tallinn
Några av er kanske sett denna synnerligen roande, träffande och tragikomiska film där Robert Gustafsson spelar flera träffsäkra roller.
Jag får en lätt reminiscens när jag tänker tillbaka på en bussresa jag körde till Stockholm för ett antal år sedan.
Jag var egentligen inte inblandad i beställningskörningar på den tiden, men just den aktuella helgen var det synnerligen många som skulle till Stockholm som skulle se "Mamma Mia", extrabussar sattes in och jag blev tillfrågad om jag kunde köra.
"Självklart" var svaret, hade jag vetat vad som väntat kanske jag tvekat.....
Hela fem bussar avgick från min depå. En "självklarhet" var att jag som den yngste och minst rutinerade skulle köra den äldsta och sämsta bussen, en väl begagnad Neoplan som levt ett tidigare liv på Interbus.
Jag försökte protestera och hävda att jag som den minst vane borde ha den bästa och modernaste bussen. Jag möttes av medlidsamma leenden och huvudskakningar från de gamla rutinerade busschaffisrävarna.
Sagt och gjort, jag körde ett par mil utan passagerare för att komma underfund med slagväxellådan. Den funkade perfekt, men jag blev informerad om att synkningen inte funkade när oljan blev varm.......
När jag lastat och kört några mil började framdörren glappa. Dags att stanna och med visst våld tvinga dörren i sitt fäste. Passagerarna som satt närmast såg lätt förfärade ut.
Efter några mil blev växlingen allt svårare. Som tur var hade Neoplanaren en synnerligen råstark V8:a, när väl farten var uppe behövde jag inte växla mer...
Strax innan Arboga lysten en varningslampa och ett synnerligen irriterande varningspling. Det var tryckluften till boggin som var för lågt.
I det läget ringde jag, vi kan kalla honom Peo, en av de genuint mest hyggliga människor jag träffat. Han var också på väg till Stockholm. Peo var dessutom en synnerligen skicklig mekaniker. Peo ställde förstås upp. Vi sågs i Arboga.
Passagerarna knallade in och åt, Peo konstaterade direkt att en slang var trasig. Någon slang fanns förstås inte att få tag på, istället virades silvertejp runt den trasiga slangen och färden kunde fortsätta.
Väl framme i Stockholm var allt frid och fröjd. Dagen därpå skulle vi köra en stadsrundtur och vi skulle agera reseledare. Jag hade dock väldig tur, en dam i ressällskapet, historielärare, hade tidigare jobbat som guide och åtog sig mer än gärna att guida.
Hon fick berätta om slaget vid Brunkeberg, Gustav Vasa och Kristian Tyrann och jag kunde koncentrera mig på körningen och den trilskande växellådan.
Det sägs om gamla Neoplanare att de är som en "one mens dog", de har egenheter och trivs inte med flera förare.
På hemresan hände det märkliga: Inte ett missljud, inte en varningslampa tändes. Jag fixade efter 35 mil växlingen perfekt, med dubbeltramp och bestämt handlag, som en gammal grålletraktor
Vi hade blivit kompisar och jag njöt av kraften från V8:an och fimpade ner belysningen invändigt till den mysiga gröna nattklubbsbelysningen, typiskt för Neoplan.
Efter några veckor fick jag reda på att Neoplanaren sålts till Estland, med vidare destination Ukraina. Jag leverade bussen i Tallinn och en stadig kille i grå tröja med vallrossmustach tog emot.
Han var van vid trilskande sovjetiska bussar, osynkade slagväxellåder var inget problem.
Idag går denna Neoplanare i linjetrafik mellan Kiev och Warszawa. En vansinnig idé har tagit form i mitt huvud.
Kanske man skulle bege sig till Kiev och insupa atmosfären och åka med "min" Neoplan till Warszawa?
Jag får en lätt reminiscens när jag tänker tillbaka på en bussresa jag körde till Stockholm för ett antal år sedan.
Jag var egentligen inte inblandad i beställningskörningar på den tiden, men just den aktuella helgen var det synnerligen många som skulle till Stockholm som skulle se "Mamma Mia", extrabussar sattes in och jag blev tillfrågad om jag kunde köra.
"Självklart" var svaret, hade jag vetat vad som väntat kanske jag tvekat.....
Hela fem bussar avgick från min depå. En "självklarhet" var att jag som den yngste och minst rutinerade skulle köra den äldsta och sämsta bussen, en väl begagnad Neoplan som levt ett tidigare liv på Interbus.
Jag försökte protestera och hävda att jag som den minst vane borde ha den bästa och modernaste bussen. Jag möttes av medlidsamma leenden och huvudskakningar från de gamla rutinerade busschaffisrävarna.
Sagt och gjort, jag körde ett par mil utan passagerare för att komma underfund med slagväxellådan. Den funkade perfekt, men jag blev informerad om att synkningen inte funkade när oljan blev varm.......
När jag lastat och kört några mil började framdörren glappa. Dags att stanna och med visst våld tvinga dörren i sitt fäste. Passagerarna som satt närmast såg lätt förfärade ut.
Efter några mil blev växlingen allt svårare. Som tur var hade Neoplanaren en synnerligen råstark V8:a, när väl farten var uppe behövde jag inte växla mer...
Strax innan Arboga lysten en varningslampa och ett synnerligen irriterande varningspling. Det var tryckluften till boggin som var för lågt.
I det läget ringde jag, vi kan kalla honom Peo, en av de genuint mest hyggliga människor jag träffat. Han var också på väg till Stockholm. Peo var dessutom en synnerligen skicklig mekaniker. Peo ställde förstås upp. Vi sågs i Arboga.
Passagerarna knallade in och åt, Peo konstaterade direkt att en slang var trasig. Någon slang fanns förstås inte att få tag på, istället virades silvertejp runt den trasiga slangen och färden kunde fortsätta.
Väl framme i Stockholm var allt frid och fröjd. Dagen därpå skulle vi köra en stadsrundtur och vi skulle agera reseledare. Jag hade dock väldig tur, en dam i ressällskapet, historielärare, hade tidigare jobbat som guide och åtog sig mer än gärna att guida.
Hon fick berätta om slaget vid Brunkeberg, Gustav Vasa och Kristian Tyrann och jag kunde koncentrera mig på körningen och den trilskande växellådan.
Det sägs om gamla Neoplanare att de är som en "one mens dog", de har egenheter och trivs inte med flera förare.
På hemresan hände det märkliga: Inte ett missljud, inte en varningslampa tändes. Jag fixade efter 35 mil växlingen perfekt, med dubbeltramp och bestämt handlag, som en gammal grålletraktor
Vi hade blivit kompisar och jag njöt av kraften från V8:an och fimpade ner belysningen invändigt till den mysiga gröna nattklubbsbelysningen, typiskt för Neoplan.
Efter några veckor fick jag reda på att Neoplanaren sålts till Estland, med vidare destination Ukraina. Jag leverade bussen i Tallinn och en stadig kille i grå tröja med vallrossmustach tog emot.
Han var van vid trilskande sovjetiska bussar, osynkade slagväxellåder var inget problem.
Idag går denna Neoplanare i linjetrafik mellan Kiev och Warszawa. En vansinnig idé har tagit form i mitt huvud.
Kanske man skulle bege sig till Kiev och insupa atmosfären och åka med "min" Neoplan till Warszawa?
Rigmor Gustafsson
Jag är inte säker på stavningen, men Rigmor är en synnerligen skarp jazzsångerska som bör nämnas. Det finns hopp!
Veronica Maggio
Jag är en medelålders stofil som har en mycket cementerad musiksmak. Jag lyssnar endast på jazz, gärna från 40 till 50 talet.
Charlie Parker, Miles Davies och sångare som Frank Sinatra, Sarah Vaugnan, Billie Holliday är ett litet axplock på sånt jag gillar.
Bland lite modernare musik gillar jag soul från 70-talet, gärna från det berömda Motown.
David Sanborn och Stanley Turrentine är fina jazzmusiker som håller igång än idag, vad jag vet.
Det är mycket sällan jag hör något nytt som attraherar mig, men det händer. För tio år sedan fastnade jag för Victoria Tolstoy och var bara tvungen att köpa CD:n "För Älskad". Senare kom hon ut med "White Russian" tror jag den heter, fast den var inte alls lika bra. Nu har jag inte hört något från Tolstoy på länge.
För några månader sedan när jag satt i bussen och körde hade jag för ovanlighets skull P4 på radion. Det är mest P1 annars.
Ut från högtalarna strömmade en låt som var av det gåshudsframkallande slaget. Jag var förhäxad. Jag hade ingen aning om vem som sjöng. Efter låten fick jag reda på att hon har det vackert italiensklingande namnet Veronica Maggio.
Jag kommer snarast införskaffa en CD (Det skulle aldrig falla mig in att stjäla och ladda ner från nätet). Dessutom har jag flera hundra LP och CD och köper högst ett tiotal CD om året. Då kan man betala 169 kr eller vad det kostar.
Sedan måste jag försöka hinna med att höra henne live.
För en vecka sedan körde jag också och lyssnade på P3, det var något tråkigt naturmagasin på P1.
Då fick jag höra att Veronica Maggio tydligen kommer att röstas fram som årets artist inom sin genre. Det är välförtjänt.
Charlie Parker, Miles Davies och sångare som Frank Sinatra, Sarah Vaugnan, Billie Holliday är ett litet axplock på sånt jag gillar.
Bland lite modernare musik gillar jag soul från 70-talet, gärna från det berömda Motown.
David Sanborn och Stanley Turrentine är fina jazzmusiker som håller igång än idag, vad jag vet.
Det är mycket sällan jag hör något nytt som attraherar mig, men det händer. För tio år sedan fastnade jag för Victoria Tolstoy och var bara tvungen att köpa CD:n "För Älskad". Senare kom hon ut med "White Russian" tror jag den heter, fast den var inte alls lika bra. Nu har jag inte hört något från Tolstoy på länge.
För några månader sedan när jag satt i bussen och körde hade jag för ovanlighets skull P4 på radion. Det är mest P1 annars.
Ut från högtalarna strömmade en låt som var av det gåshudsframkallande slaget. Jag var förhäxad. Jag hade ingen aning om vem som sjöng. Efter låten fick jag reda på att hon har det vackert italiensklingande namnet Veronica Maggio.
Jag kommer snarast införskaffa en CD (Det skulle aldrig falla mig in att stjäla och ladda ner från nätet). Dessutom har jag flera hundra LP och CD och köper högst ett tiotal CD om året. Då kan man betala 169 kr eller vad det kostar.
Sedan måste jag försöka hinna med att höra henne live.
För en vecka sedan körde jag också och lyssnade på P3, det var något tråkigt naturmagasin på P1.
Då fick jag höra att Veronica Maggio tydligen kommer att röstas fram som årets artist inom sin genre. Det är välförtjänt.
Den rödgröna röran
Sahlins stjärna har dalat rejält. Först utspelet om samarbetet med MP och utfrysningen av V. Sedan reträtten.
Samma visa i kritiken av alliansens hanterande av krisen. Först utspelet att staten ska ta över Volvo, gärna via AP- fonderna. Igår kom reträtten: Staten ska inte köpa Volvo och (gudskelov) kan inte en statsminister bestämma var AP fonderna ska placera sina pengar.
Jag vill inte placera mina pengar i Volvo, pensionpengar ska placeras säkert.
Alliansen gör rätt som är rädd om skattebetalarnas pengar. Med de rödgrönas frikostiga förslag på att skicka iväg 50 miljarder kommer skattehöjningar och sänkt levnadsstandard som ett brev på posten.
Att kasta in skattepengar i Volvo och SAAB är vansinnigt. Problemet är att det säljs för få bilar, det kan ingen politiker fixa.
Samma visa i kritiken av alliansens hanterande av krisen. Först utspelet att staten ska ta över Volvo, gärna via AP- fonderna. Igår kom reträtten: Staten ska inte köpa Volvo och (gudskelov) kan inte en statsminister bestämma var AP fonderna ska placera sina pengar.
Jag vill inte placera mina pengar i Volvo, pensionpengar ska placeras säkert.
Alliansen gör rätt som är rädd om skattebetalarnas pengar. Med de rödgrönas frikostiga förslag på att skicka iväg 50 miljarder kommer skattehöjningar och sänkt levnadsstandard som ett brev på posten.
Att kasta in skattepengar i Volvo och SAAB är vansinnigt. Problemet är att det säljs för få bilar, det kan ingen politiker fixa.
Godhetens apostel
Under semestern läste jag en biografi över Desmund Tutu. En fantastisk människa, ett föredöme. Som sann kristen tar han avstånd från våld, men inte reservationslöst.
Han konstaterar att Gandhis principer inte skulle fungera i Nazityskland.
Nu tar han än en gång avstånd från den grymme despoten Robert Mugabe: "Han måste tvingas bort".
Han konstaterar att Gandhis principer inte skulle fungera i Nazityskland.
Nu tar han än en gång avstånd från den grymme despoten Robert Mugabe: "Han måste tvingas bort".
Kronras
10,73, senaste notering
Negativt med svag valuta
Jag köper inte alls argumentet att vi haft högre arbetslöshet med Euro. Vår bilindustri går inte alls bra, trots rekordsvag valuta. Volvo påstods tidigare tjäna pengar om Dollarn bara går över 8 kronor, nu är vi där och Volvo ligger lika illa till.
Öststaterna hade svag valuta, men taskig ekonomi. Numera står polska zloty högt i kurs.
Pagrotsky kan fortsätta mässa hur bra det är med svag krona när 11 kronor mor euron passeras, jag köper inte argumentationen.
Om Sverige ska konkurera med låga löner och svag valuta, är det ett fattigdomsbevis, värdig en kommunisstat.
Hade vi röstat ja till Euron hade kursen hamnat på 8.50, och Sverige hade varit ett rikare land.
Kronan mot 11 kronor för en Euro
Nu på morgonen 10,57. Kommentarer överflödiga....
Finns Gud?
När jag läste till konfirmationen hade jag en lustig präst som på klingande finlandssvenska drog en anekdot om ryska kosmonauter som hade "bevisat" att Gud inte fanns.
Kosmonauterna hade efter ankomst långt ute i rymden konstaterat att någon Gud inte sågs till, alltså var beviset glasklart: Endast den vetenskapliga marxistiska doktrinen var den rätta.
Exemplet skulle förstås vara avskräckande, men jag valde att lägga det på minnet.
Med åren har jag blivit mindre benägen att stryka folk medhårs. Många människor har massor med fördomar, men är ändå livrädda att utmana.
Jag har också fördomar, men med åren har de blivit färre, det törs jag nog säga. Jag har träffat massor med sympatiska människor med olika bakgrund genom åren, ett effektivt vaccin mot fördomar.
Samtidigt har rädslan att ställa "fel" frågor minskat, och i ärlighetens namn, det är kul att kasta in ett vedträ i brasan ibland.
Häromdagen diskuterade jag med en religiös snubbe. Ofta brukar jag med religiösa hävda min ateism. Fast jag har märkt att starkt religiösa ofta föredrar ateister framför agnostiker som i deras ögon är mer flummiga.
Istället slängde jag ur mig en provokation: "Jag kan bevisa att Gud inte finns", och drog därefter exemplet med de ryska kosmonauterna.
Killen stirrade på mig gapande en sekund, sen kom skrattet.
Det sägs att det är oartigt att ställa inpertinenta frågor till en thailändare varför kungen är närmast helig. Jag gör det, visserligen artigt inlindat, då jag är intresserad av svaret.
Jag har träffat många sympatiska muslimer, men kan mycket väl tänka mig att fråga en muslim varför den mesta terrorism som nu plågar världen utförs av muslimer.
Jag tror mycket av världens missförhållanden skulle minska om fler vågade ställa uppkäftiga frågor, typ "Kejsaren är naken".
Kosmonauterna hade efter ankomst långt ute i rymden konstaterat att någon Gud inte sågs till, alltså var beviset glasklart: Endast den vetenskapliga marxistiska doktrinen var den rätta.
Exemplet skulle förstås vara avskräckande, men jag valde att lägga det på minnet.
Med åren har jag blivit mindre benägen att stryka folk medhårs. Många människor har massor med fördomar, men är ändå livrädda att utmana.
Jag har också fördomar, men med åren har de blivit färre, det törs jag nog säga. Jag har träffat massor med sympatiska människor med olika bakgrund genom åren, ett effektivt vaccin mot fördomar.
Samtidigt har rädslan att ställa "fel" frågor minskat, och i ärlighetens namn, det är kul att kasta in ett vedträ i brasan ibland.
Häromdagen diskuterade jag med en religiös snubbe. Ofta brukar jag med religiösa hävda min ateism. Fast jag har märkt att starkt religiösa ofta föredrar ateister framför agnostiker som i deras ögon är mer flummiga.
Istället slängde jag ur mig en provokation: "Jag kan bevisa att Gud inte finns", och drog därefter exemplet med de ryska kosmonauterna.
Killen stirrade på mig gapande en sekund, sen kom skrattet.
Det sägs att det är oartigt att ställa inpertinenta frågor till en thailändare varför kungen är närmast helig. Jag gör det, visserligen artigt inlindat, då jag är intresserad av svaret.
Jag har träffat många sympatiska muslimer, men kan mycket väl tänka mig att fråga en muslim varför den mesta terrorism som nu plågar världen utförs av muslimer.
Jag tror mycket av världens missförhållanden skulle minska om fler vågade ställa uppkäftiga frågor, typ "Kejsaren är naken".
Finnair
Finnair är ett bolag jag har goda erfarenheter av. Jag har nu åkt några gånger till Thailand, priset avgör vilket bolag jag väljer.
Fast jag har också goda erfarenheter med SAS, BA och framförallt Thai Arways.
Finnair firar nu 70- årsjubileum, eller nåt sånt. Instället för att blicka bakåt nostalgiskt, presenterade bolaget en vision av hur flyget ser om 70 år.
Då kommer planen vara enorma och mer påminna om en bekväm finlandsbåt med alla tänkbara upplevelser ombord.
Plasten i inredningen kommer vara ersatt av naturliga, organiska material.
Flygplanen kommer förstås drivas av vätgas som endast avger vattenånga.
Min far brukar säga att det är kul så länge man hänger med och får följa utvecklingen.
Sorgligt nog kommer jag om 70 år sedan länge vara kremerad och återgått till det naturliga kretsloppet. Jag vill gärna leva länge och följa den spännande framtiden.
Fast jag har också goda erfarenheter med SAS, BA och framförallt Thai Arways.
Finnair firar nu 70- årsjubileum, eller nåt sånt. Instället för att blicka bakåt nostalgiskt, presenterade bolaget en vision av hur flyget ser om 70 år.
Då kommer planen vara enorma och mer påminna om en bekväm finlandsbåt med alla tänkbara upplevelser ombord.
Plasten i inredningen kommer vara ersatt av naturliga, organiska material.
Flygplanen kommer förstås drivas av vätgas som endast avger vattenånga.
Min far brukar säga att det är kul så länge man hänger med och får följa utvecklingen.
Sorgligt nog kommer jag om 70 år sedan länge vara kremerad och återgått till det naturliga kretsloppet. Jag vill gärna leva länge och följa den spännande framtiden.
Turistbuss fångad utanför Rayon
Småöar utanför Koh Chang
Volvo och SAAB
Det ser tämligen nattsvart ut. "Bilexperter" talar med tillkämpat lugn om att det kommer ordna sig. Det råder överproduktion av bilar, många märken kommer försvinna. Tyvärr tillför inte Volvo och SAAB något unikt. Idag är många bilar säkra och har hög kvalitet. Volvos tidigare omvittnat höga kvalitet har snarare chanserat under Ford. Att som Mona Sahlin hävda att svenska bilar är så schyssta miljömässigt är fel. Svenska bilar är tämligen törstiga, och etanol är en tillfällig lösning. Idag har Honda och Toyota hybridbilar, Honda och BMW fungerande vätgasprototyper. Jag tror läget är kört för SAAB, vars varumärke eroderat under GM. Volvo har bättre läge, varumärket är fortfarande starkt i exempelvis Indien, världens sjätte största bilmarknad, med en snabbt växande medelklass som har råd att köpa finbil. Volvo lastbilar och bussar har stark position globalt. Jag såg många i Thailand. I Indien betalar passagerare extra för att åka med en Volvobuss, jämfört med lokalt byggda. Jag tror Volvo LV har intresse av att PV lever vidare, kanske i samarbete med indiska TATA. Men kvaliteten måste bli bättre, ny miljövänlig teknik måste till (snart kommer hybrid och senare vätgasbussar, kanske LV kan bidra med kompetens.) Om Volvo ska ha en chans måste man vara särpräglad, som varit BMW:s framgångskoncept. Bra, prisvärda bruksbilar görs numera bäst av koreanska tillverkare. Det är den värsta krisen sedan varvskrisen. Staten ska dock inte hjälpa amerikanska tillverkare som misskött sig. De anställda som nu förlorar jobben ska få all hjälp av staten att ställa om, men att gå in som ägare i två förlustbolag är att kasta skattepengar på något som sedan ändå går omkull med inkompetent ägare. Detär bara att titta på den tragiska historien med den tidigare så stolta brittiska bilindustrin. Mediterande buddhistmunk, Koh Chang
Raset fortsätter
Våra svenska "pesetas" fortsätter rasa. Senast 10.50 mot euron, 8.30 mot dollarn. Svenska folket blir relativt sett fattigare och alternativa semesterplaner blir aktuellt för allt fler med lågkonjunktur och ökad arbetslöshet.
Tältsemester med cykel i Mälardalen som på 30-talet, istället för berikande utlandsresor. Miljöpartister kan jubla.
När kommer en majoritet av folket inse att Euron är en succé som bör införas bums?!
Tältsemester med cykel i Mälardalen som på 30-talet, istället för berikande utlandsresor. Miljöpartister kan jubla.
När kommer en majoritet av folket inse att Euron är en succé som bör införas bums?!
