Grattis Slovakien!
Den första januari införs euron i Slovakien. På radion intervjuades ansvarige "eurosamordnare", det lät som han heter Gorbarat, men jag kan ha hört fel.
"Mer transparens, inga fördyrande växlingskostnader", löd omdömet. Reporten från SR frågade om det inte är våghalsigt att införa euron under pågående finanskris. "Tvärtom, euron ger trygghet och stabilitet när det stormar."
Slovakien är ett land som jag gillar skarpt. Mitt i det fascinerande centraleuropa. Innan Trianonfördraget tillhörde stora delar Ungern, innan dess den habsbursgska dubbelmonarkin.
Under kalla kriget ingick landet i den konstlade staten Tjeckoslovakien.
De västerlänningar som reste i öst under kommunisttiden åkte till det relativt liberala Polen för att festa billigt, till Prag för att staden är en sån pärla som inte ens grå realsocialism kunde dölja, eller till Budapest för den goda maten och termalbadens skull.
Mig veterligt åkte ingen till Slovakien. Landet var slutet, mörkt och kommunistiskt.
För åtta år sedan bilade jag runt i Slovakien för första gången med miatan. Det var en fantastisk sommar och jag blev omedelbart förälskad i detta land. Vackra berg, böljande jordbrukslandskap, charmiga små städer med tilltalande hus och torg.
Vägarna var rena drömmen för bilturisten: Slät asfalt, ofta kurviga med svalkande poppelalléer och glest trafikerade.
Mysiga krogar och värdshus. Allt var dessutom sanslöst billigt med den svaga slovakiska valutan.
Naturligtvis såg jag medaljens baksida också: Många fattiga romer, speciellt i de östra delarna. Slovaker jag språkade med var rätt pessimistiska, de yngre ville gärna dra till något västland för att söka jobb.
Sedan dess har Slovakien haft en ofattbar utveckling: En årlig tillväxt på tio procent och en av europas ledande biltilverkarländer där koreanska Hyundai har världens modernaste bilfabrik.
Ekonomin är så stark att Slovakien lätt kvalar in EMU, vilket inte kan sägas om klassiska västeuropeiska länder som Italien eller Grekland.
De baltiska länderna, liksom Ungern har lång väg att gå innan de är kvalificerade.
"Mer transparens, inga fördyrande växlingskostnader", löd omdömet. Reporten från SR frågade om det inte är våghalsigt att införa euron under pågående finanskris. "Tvärtom, euron ger trygghet och stabilitet när det stormar."
Slovakien är ett land som jag gillar skarpt. Mitt i det fascinerande centraleuropa. Innan Trianonfördraget tillhörde stora delar Ungern, innan dess den habsbursgska dubbelmonarkin.
Under kalla kriget ingick landet i den konstlade staten Tjeckoslovakien.
De västerlänningar som reste i öst under kommunisttiden åkte till det relativt liberala Polen för att festa billigt, till Prag för att staden är en sån pärla som inte ens grå realsocialism kunde dölja, eller till Budapest för den goda maten och termalbadens skull.
Mig veterligt åkte ingen till Slovakien. Landet var slutet, mörkt och kommunistiskt.
För åtta år sedan bilade jag runt i Slovakien för första gången med miatan. Det var en fantastisk sommar och jag blev omedelbart förälskad i detta land. Vackra berg, böljande jordbrukslandskap, charmiga små städer med tilltalande hus och torg.
Vägarna var rena drömmen för bilturisten: Slät asfalt, ofta kurviga med svalkande poppelalléer och glest trafikerade.
Mysiga krogar och värdshus. Allt var dessutom sanslöst billigt med den svaga slovakiska valutan.
Naturligtvis såg jag medaljens baksida också: Många fattiga romer, speciellt i de östra delarna. Slovaker jag språkade med var rätt pessimistiska, de yngre ville gärna dra till något västland för att söka jobb.
Sedan dess har Slovakien haft en ofattbar utveckling: En årlig tillväxt på tio procent och en av europas ledande biltilverkarländer där koreanska Hyundai har världens modernaste bilfabrik.
Ekonomin är så stark att Slovakien lätt kvalar in EMU, vilket inte kan sägas om klassiska västeuropeiska länder som Italien eller Grekland.
De baltiska länderna, liksom Ungern har lång väg att gå innan de är kvalificerade.
Kommentarer
Trackback
