miata

Nu har kreditinstitutet Standard& Por sänkt Spaniens rating till AA, skräpstatus. Snart följer Portugal med....
Ytterst få tyskar vill hjälpa Grekland, högst förståeligt, dessvärre är detta ett moment 22, det blir ännu dyrare att låta bli.

Euron faller hårt mot Dollarn, dessvärre faller vår svenska valuta ännu mer, trots att Sverige har bra statsfinanser.

Det är full dramatik nu, ett grekiskt ödesdrama.

Sedan börjar det klarna vad de rödgröna vill: Höjda skatter på alllt kommer försämra folks köpkraft, ofinansierade miljardlöften kommer bidra till mer inflation, och sedan höjda räntor.
Och förstås sämre statsfinanser.

Eurofrågan är nu helt död i Sverige. För bara någon månad sedan föreslog några entusiastiska folkpartister att det snart är dags för en ny folkomröstning.

Ett synnerligen korkat förslag, det kan  nog både euroförespråkare och motståndare vara ense om. Efter debaclet i Grekland har den positiva trenden för Euron brutits, och en ny folkomröstning skull säkert ge nejsidan 60 %...

Man kan alltid diskutera det vettiga med en folkomröstning, men nu har man valt den ordningen, som vanligt i en fråga där total splittring finns inom blockgränserna, snarare än att man ömmar för den ultimata demokratin.

Jag är alltjämt euroförespråkare, Euron har på kort tid blivit en världsvaluta i klass med Dollar. Om vi inte haft euron hade det varit ännu värre djävulstyg i Europa, med Soros och andra finanshajar som berikat sig omättligt och "dödat" ett antal skvalpvalutor.

Nu gläds vi åt att kronan står i 9,57, vissa tror att vi kan nå nivån 9,20. Jag tvivlar, då kronan alltid klarat sig dåligt i orostider.

Vi kommer förstås gå med, när alla baltstater, Polen och Danmark redan har gått med.

Frågan är vad man ska göra med sydeuropa. De verkar oförmågna att sköta sin ekonomi, bara att få en fungerande skatteindrivning verkar omöjligt.
Kanske ska sydliga randstater som Grekland, Italien, Spanien och Portugal vara billiga lågprisparadis för soltörstande nordbor.
Kanske dessa länder funkar bäst med en gemensam skräpvaluta, den kan heta Pesos, som på Kuba.

Den verkliga mardrömmen blir om England vacklar. Då kommer det storma rejält. Gudskelov är inte England med i Euron, men det är en ofantligt stor ekonomi.

Jag förstår att tyskarna är förbannade: De har alltid skött sig exemplariskt och vi såg "Det Tyska Undret", gällande Västtyskland på 60 och 70 talet, inte diktaturen DDR.

Hur länge ska tyskarna leva med arvssynden efter nazismen? Tyskar har alltid stått för notan, vare sig det handlade om tövädret med Sovjet, eller övertagandet av det kommunistiska konkursboet DDR, där invånarna fick växla sina värdelösa östmark till kursen 1:1.

Hade tyskarna haft kvar sin D-mark hade kursen idag varit 25 % högre. Det är förståeligt att tyskar och tyska politiker tröttnat på fuskande och slappa grekiska regeringar.
Och på att ständigt öppna plånboken!

Min mörkgrå, splitter nya Toyota Aygo har nu rullat 75 mil. Efter att kört några begagnade kärror är det skönt med en ny bil. Invändigt doftar det fräscht, inga barn har tumlat runt med glass och hamburgare, inga dreglande hundar har åkt med. Och så kommer det förbli. Min bil ska bli mat, rök och djurfri och eventuella barn ska bete sig disciplinerat!

Objektivt sett gör Toyota de bästa bilarna, kvalitetsmässigt. Däremot är Toyotabilar ofta lite könlösa, och trista. Förr hade man ett par roliga modeller som Celica och Miatautmanaren MR2, modeller som dessvärre är nerlagda.

Hur kan man då tycka att Aygo är rolig och läcker, det är i första hand en lätt, billig småbil, med bränsleförbrukning som ger den miljöstatus.

För det första är designen helrätt, kanske tack vare att Aygo är ett projekt med Peugeot och Citroen inblandade. En perfekt bastard mellan franskt och japanskt.
Inuti är allt snyggt och roligt utformat.

Sedan är den på småbilars vis rolig att köra. Allt är direkt och distinkt. Den lilla trecylindriga motorn väger bara 67 kilo. Den vibrerar lite på tomgång, men låter härligt när den varvas. Utväxlingen är helrätt, det går att varva ända upp till 150 km/h på trean, bra för snabba omkörningar.

Min Aygo befinner sig fortfarande under inkörning, efter ett par hundra mil ska jag toppfartstesta Aygon...

Och i maj blir det en Köpenhamnstripp, eventuellt blir vi tre som åker med. Och lite inköp i Helsingör blir det. Det blir spännande att se hur vi får plats. Själv abonnerar jag dock på körningen, mitt privilegium, min bil!

Vi är många som älskar Thailand. Tropiskt klimat, härliga öar och stränder, ett oerhört vänligt och behagligt folk. En fantastisk matkultur och låg prisnivå har gjort Thailand till en favorit, inte minst bland svenskar.

Nu känns det dessvärre rejält otäckt, och pessimismen infinner sig om detta kan få ett lyckligt slut: Militären laddar upp och rödskjortorna tänker inte ge sig.

Jag tror varken på kung eller religion, men trots detta tillber jag både Gud och Buddha för Thailands framtid. Alla thailändare är värda frihet, demokrati och kompetenta, icke korrupta politiker som jobbar för rättvisa och välstånd, även för de fattiga.

Svensk kvalitet är ett begrepp som blivit alltmer urvattnat. Jag kan på rak arm bara komma på ett företag som fortfarande lever upp till begreppet, med en närmast överdriven hög kvalitet: Kullagertillverkaren SKF, som nyligen lämnade ett lysande bokslut, till aktieägarnas glädje.

Har ni funderat över det faktum att den bil du skickar till skroten, som kanske rullat drygt 30.000 mil har SKF kullager, som utan vidare kan gå 30.000 eller 60.000 mil till?
Många taxibilar rullar 60- 70.000 mil innan de byts ut. Åkaren får byta en del under resans gång, men aldrig kullager!

Våra kära X2000 tåg rullar på SKF kullager, de äldsta torde nu har gått en miljon mil, eller mer.... Fast jag vet inte om ens SKF kullager håller så länge, det får man kolla med SJ.

Förr sade man att svenskt stål biter, men troligen görs lika bra stål i Sydkorea eller Kina idag
Gamla volvobilar, med PV, Amazon, 240 och 740 hade legendarisk kvalitet. Statistiken talade sitt tydliga språk, en Volvo hade längst livslängd av samtliga bilmärken.
Idag har stafettpinnen övertagits av Toyota och Lexus.

Jag kan nämna en produkt till, som dessvärre inte längre tillverkas: Kockums spisar. Jag råkar vara en lycklig innehavare av en gammal Kockumsspis.

För ett drygt år sedan köpte jag en lägenhet, byggd 1964. Spisen var en gammal Kockums (original?). Jag noterade den fina finishen och den glänsande emaljen, men frågade säljaren (skeptiskt!) om funktionen.
"Perfekt", bedyrade han.

Så här i efterhand kan jag bara konstatera att han inte ljög: Värmen kommer blixtsnabbt, ugnen ger en kraftfull och jämn värme.

I ett rent marknadsekonomiskt perspektiv är det förtstås vansinnigt att tillverka spisar som håller en halv mansålder eller mer, men jag är lycklig över min Kockumsspis och kommer behålla den så länge som möjligt!

Jag har en till svensk kvalitetsprodukt som jag älskar, en Crescent cykel från mitten av åttiotalet. Den är visserligen sparsamt körd, men det enda som är bytt är originaldäcken, av fabrikat Trelleborg, de höll i nästan 15 år.
Tyvärr finns inte Trelleborgdäck längre, så jag har bytt till finska Nokian istället, det närmaste jag kunde komma.

Ett tag var Ericsson mobiltelefoner legendariska, ni kanske minns outslitliga 388 med metallram och glasknappar.
Idag är Nokia mycket hållbarare och Samsung och LG är på hugget.

Katolska kyrkan är i blåsväder. Skandalen med perversa präster som förgriper sig på korgossar är utomordentligt avskyvärd.

Däremot kommer en del konstiga bortförklaringar. En handlar on katolska prästers celibat. Det är säkert ett problem när dugliga och respekterade präster helt enligt naturens lag lag blir förälskade i en kvinna och då avsäger sig jobbet i församlingen.

Men halllå! Att tro att alla män som frivilligt eller ofrivilligt lever i celibat pga detta skulle intressera sig för underåriga är helt sjukt.

Det är att dra helt fel slutsatser. Dessvärre är det nog så att att sjuka, perversa individer dras till jobb där de hoppas få ge utlopp för sina vidriga lustar söker sig till vissa yrken där de kan få utlopp för sin perversitet.

Svaret på problemet är förstås att att alla som jobbar med med barn och ungdomar måste kontrolleras rigoröst och olämliga sållas bort redan initialt.

Naturens vildsinthet och kraft upphör aldrig att fascinera. Vi har i dagarna begåvats med ett nytt ord, "askmoln".

Konsekvenserna är enorma: Allt flyg i stora delar av Europa är utslaget. Tydligen förekom ett liknande utbrott på Island i början på artonhundratalet som varade i flera år (!).
På den tiden fanns inga jetplan eller internet, så människor som levde i Sverige hade förmodligen ingen aning om detta.
Kanske stoftmolnet gjorde solnedgångarna mer rödaktigt vackra, vilket troligen inte fattiga, hårt arbetande bönder hade mycket tid att grubbla över.
Vad värre var, kanske stoftmolnet sänkte temperaturen, med sämre skördar och svält som följd.

Denna naturkatastrof är så oerhört fascinerande: Den ligger på ett djupt existensiellt plan, den påminner oss människor hur oerhört bräckligt livet är, hur oerhört lite vi människor kan kontrollera naturens krafter.
Den påminner oss smärtsamt om den apokalyps som oundvikligen kommer, låt gå för att den troligen inte kommer nu eller i morgon, vetenskapen tror att Jorden har ytterligare tre miljarder år kvar att leva.
Sedan kommer slutet, Jorden blir en förbränd svavelosande brandhärd, all intelligens, all skönhet, all natur, all mänsklig aktivitet kommer gå upp i en slutlig ragnarök....

Men vi är gudskelov inte där är än på ett tag. Mer prosaiska frågor reser sig. Om askan fortsätter spy ut under flera år, vilket forskarna säger är möjligt, vad händer då?
Kan man på kort tid bygga "asksäkra" flygplan? Om inte, hur löser vi transporter och interkontinentala resor? Kineserna planerar högfartståg mellan Europa och Asien, men det kommer tan något decennium innan detta lämnat ritbordet.

Den futtiga svenska politiken gör sig förstås påmind: Miljöpartister tycker att vi ska satsa på tåg och videokonferenser.
Jag råkade läsa att Robert Aschberg frågade Miljöpartiet om man inte borde lägga koldioxidskatt på vulkanutsläpp...
Även om frågan inte är seriöst menad, infinner sig frågan om inte naturen själv är den värsta miljöförorenaren och om inte mänskligheten gör rätt att behärska och kontrollera naturen, så långt det är möjligt.

Vi ska vara glada över att vi inte lever på 1800 talet. Kalla somrar och sibiriska vintrar kan komma de närmaste åren, tack vare stoftet som förhindrar solens instrålning.
Men vi slipper svälta, vi har kärnkraft som levererar el så vi kan värma våra bostäder på ett miljövänligt sätt.

Vi lever i ett informationssamhälle, och den nyhetstörstande kan dygnet runt uppgradera sig.

Medaljens baksida är alla nyheter man blir pådyvlad, som man inte är intresserad av! Tiger Woods är ett lysande exempel. Jag är ointresserad av golf, men har förstått att han är en fantastisk golfstjärna.
Hans privatliv och med dagens modeord "sexmissbrukare" intresserar mig inte det minsta. Ändå kan jag inte värja mig mot löpsedlar och snaskiga reportage i främst kvällstidningar.

Det som möjligen intresserar mig lite angående Woodsaffären är de nya, mer puritanska värderingar som nu råder: För ett antal år sedan fanns inte diagnosen "sexmissbruk" och den man som hade många kvinnor sågs rentav med avundsam beundran.
Tiderna förändras, och machovärderingar framstår som alltmer mossiga och rentav töntiga. Gott så!
 
Ett intressant faktum är att vi styrs av instinkter, där har Tina Rosenberg rätt när hon hävdar att män är djur, fast jag vill då tillägga att även kvinnor är djur.: Männen tar för sig, kvinnor tänder på makt och status.

Precis som i djurvärlden är det ett faktum att hög status och maktposition ger mannen tiilträde till hur många kvinnor som behagas.
Säg den den rockstjärna, den amerikanske president som inte kan välja och vraka. Om Clinton varit lagerarbetare hade han säkert inte haft så många chanser.
Fast den gamle skurken Nixon lär ha varit sin Pat trogen, trots att även han blev utsatt för lockelser. Så ingen regel utan undantag.
Naturligtvis spelar attraktionskraften in. Ju stiligare, desta lättare att hitta en partner. Fast särskilt jämlikt är det inte och kommer aldrig bli (?)
Jag läste en intressant artikel av proffessor Bo Rothsten. Han hävdade att många lågutbildade män kommer bli desillusionerade loosers och aldrig kommer hitta en kvinna att bilda familj med. I förlängningen kan dessa killar bli bittra och ensamma och rentav söka sig till extrema rörelser.

Detta är intressant: Kvinnor blir alltmer välutbildade, vilket är jämlikt och bra. Men de ratar män under deras nivå.
En man kan däremot mycket väl tänka sig en kvinna från lägre socialgrupp och med lägre utbildning, bara hon är attraktiv och charmig.

En gång i tiden var konst ett otroligt krävande hantverk, eller vad säger vi om de gamla holländska mästarna som Rembrandt, eller Michelangelo, fast han var visst italienare eller verkade åtminstone i det territorium som idag är Italien. Tänk bara sixtinska kapellet, hur tusan fixade han det, därtill uppochner!

Själv är jag så konventionell att jag gillar vackra, vänliga konstföremål som sätter mig ett behagligt stämningsläge. Samma med musik, jag föredrar Miles Davies spröda vackra toner framför en Heavy Metal som vrålar död och förintelse.

Efter bråket med Wilk och Anna Odell infinner sig följande reflexion: Rent hantverksmässigt verkar inte det de gör särskilt svårt. Jag tror väldigt många klarar av att rita mer detaljerat och mindre hafsigt.
Att spela psyksjuk trovärdigt är förstås en skådespelarprestation.
Att förstöra en tunnelbanevagn kallar väl vettigt folk för vandalism och huliganism, konstfacksledningens "förstående" inställning torde vara tämligen unik...
Lägg till Elisabeth Ohlsons fotografier "Ecce Homo" så finner vi ett mönster.

Viljan att provocera, och då gärna religioner. Vi har yttrandrefrihet, men hur kul och kreativt är det att såra djupt troende?
Jag är själv inte troende (tror jag!), men anser att man ska bete sig respektfullt mot andra människor. Om jag är i Thailand skulle jag aldrig komma på tanken att traska in i ett tempel iförd shorts eller sätta fötterna mot en Buddha. Eller borde jag göra det, såra vänliga thailändare, bli inspärrad och kalla det för konst?

Är man rädd för religioners makt, och om den ökar, finns bättre sätt att värna om yttrandrefriheten. Både Kristendom och Islam har alltjämt för stor makt och detta ska bekämpas med vettiga metoder.
Staten ska ha makten och kyrkan vara separerad. Konstigt nog skedde detta bara för något decennium sedan i Sverige, i Frankrike skilde man kyrka-stat för hundra år sedan.
Kanske man ska förbjuda religiösa friskolor, för att värna om att barnen får en objektiv bild av vad religion är.

Själv delar jag i stort föreningen Humanisternas inställning.