miata

Just nu råder mellanvalsstiltje. Alliansen regerar rätt hyfsat, trots att det är en minoritetsregering. Ekonomin är stabil trots krisen i Europa, Arbetslösheten är dock hög och stigande, även om vi befinner oss långt från katastofnivån som råder i Sydeuropa.

 

Det tuffar alltså på någorlunda. Dock väntas mycket turbulens efter nästa val. Den hittils någorlunda framgångsrika Alliansen lär vara död efter nästa val. KD åker sannolikt ur riksdagen och förmodligen även Centern, som alltmer blivit ett nyliberalt tokstolleparti, dominerat av Stureplansstekare.

 

SD kommer nog öka ytterligare, men ingen vill samarbeta med dem. Ska S och M bilda koalition? Realpolitiskt vore det nog ingen omöjlighet, men en sån konstellation skulle lägga en död hand över all politisk aktivitet. Ett sånt scenario är nog bara troligt vid en riktig katastrof.

 

Många debattörer hånar pragmatism och efterlyser mer ideologi. Jag tycker tvärtom, jag gillar både Löfwén och Reinfeldt för deras pragmatism.

Vi har haft alldeles för mycket verklighetsfrämmande ideologi under senaste 100 åren med kommunism och fascism och skräckvälden som nazismens Tyskland eller kommunismens Sovjet.

 

Men som pragmatiker kan jag ibland tycka att ledare eller ideologier som annars ter sig motbjudande kan göra bra saker. Kubas sjukvård har länge varit överlägset bäst bland de fattiga länderna. Kommunister har varit skickliga på kollektivtrafik, det är bara att studera gamla tunnelbanenät i Moskva eller Budapest. Hitler gjorde rätt som byggde Autobahn och beodrade Ferdinand Porsche att konstruera Volkswagen, som paradoxalt blev världens mest framgångsrika bilmodell efter Tysklands nederlag och som pikant nog leddes några år efter kriget av en engelsk major som älskade den lilla luftkylda bilen och arbetarna i Wolfsburg som skruvade ihop bilen! Resten är historia...

 

För att återgå till Sverige, har nu Centerpartiet totalt spårat ur med nyliberala dårar utan verklighetsförankring under drottning Annie Lööfs beskydd. Gamla trygga Centerpartister som Börje Hörnlund måste ta sig för pannan! Den enda vettiga de har kvar i regeringen är Eskil Erlandsson.

Centern är förvisso irrelevant för de flesta, men ur ett Alliansperspektiv är det förstås negativt att de tillsammans med KD troligen åker ur riksdagen efter nästa val.

 

Och så har vi Sverigedemokraterna. För att återknyta till mitt pragmatiska resonemang kring diktaturer, tycker jag SD är ett tvivelaktigt parti, det finns uppenbarligen rasism och avsky mot främst muslimer som även högt uppsatta företrädare sympatiserar med. Jag tar bestämt avstånd från sådana tankar, jag har många utländska och muslimska kollegor som är förträffliga personer. Och gärna invandring för mig, om den är kontrollerad och reglerad.

 

Tyvärr tycks inte en nyanserad debatt vara möjlig. Att SD nu får ökat stöd beror faktiskt på att de är de enda som ifrågassätter den extremt höga invandring vi nu har. Med andra ord, SD har en poäng, trots att det är ett dubiöst parti, med förflutet som BSS och andra högerextrema.

 

Läget är nu katastrofalt: Vi har en arbetslöshet över 8 %. 40- 50.000 årligen söker asyl, närmare hälften får stanna. Uppgörelsen med MP att tillåta anhörighetsinvandring från Somalia är galenskap. Det finns varken bostäder eller jobb, kommunerna vill ha statliga pengar som knappast Anders Borg är pigg på att släppa till.

 

Lägg till det idiotiska Centerpartistiska förslaget med arbetskraftinvandring. Som pragmatiker tycker jag det är bra om det inte finns svenskar som kan ta jobbet. Kanske det behövs indiska dataprogrammerare eller thailändska bärplockare ( svenska arbetslösa tar hellre bidrag än plockar bär!). Men se då till att svenska löner och kollektivavtal gäller!

Läste ni om några Mc Donalds chefer som tog 100.000 kr för att anställa en utomeuropeisk arbetskraftinvandrare? När massor med arbetslösa här hemma kan börja i morgon! Fråga C och MP hur de tänkt!

 

En annan sak som jag häromdagen diskuterade med en herre på bussen, och vi var lika frågande: De senaste 20 åren har PK- tyckare hävdat att det kommer bli arbetskraftsbrist pga alla stora pensionsavgångar, dock tycks detta aldrig inträffa, utan arbetslösheten bara fortsätter uppåt.... Skumt.

Nuförtiden kan alla som anses besitta god smak hånskratta åt tidigare decenniers tönterier. 70- talet tycks extra lyckat att flabba åt. Polisonger, hippieutstyrsel, utsvängda jeans, psykadeliska mönster.... Samtidigt finns alltid en återkommande nostalgisk vurm för svunna decennier, vi har redan avverkat 50, 60 och 80- talet och nostagin har nu även omfamnat 70- talet.

 

Vad tror ni våra barn och barnbarn kommer hånskratta åt om nägra decennier när tidigt 2000- tal tas upp? Jag tror det är rätt mycket! Ett exempel är ytlig, substanslös flärd. Bläddra i en motortidning eller ett livstilsmagasin idag, och du stöter på floskelordet " premium" eller uttryck som " livstilskombi". Allt ska vara sportigt, " dynamiskt" numera. Status är att vara aktiv, slänga ut det fullt funktionsdugliga köket mot något överdesignat och dyrt efter 10 år, trots att vi ägnar allt mindre tid åt matlagning.

 

Om 20 år kanske vi får se en verkligt ironiskt generation som undrar hur farsan kunde vara korkad som köpte en dyr Audi som egentligen bara är bara är en pimpad Skoda. Om 20 år betalar bilköpare bara extra för äkta mervärde som exklusiv hybriddrift eller lätta material som kolfiber, inte blingbäng som feta fälgar eller extra krom...

 

Sedan tror jag vi kommer få se framgångsrika människor som i motsats till dagens politiskt korrekta uppåsträvande medelklass kommer ge fan i att vara lyckade i alla avseenden. Exempelvis den skicklige datanörden som brutalt konstaterar att "jag är duktig på det jag pysslar med och bara intresserad av detta. Jag anlitar annan kompetens för att sköta städning, trädgårdsskötsel och matlagning och annat som inte intresserar mig. Min fru har sitt jobb att sköta och vi har tid att umgås med våra barn."

 

Det återstår att se hur framtiden blir. Jag tror dock i takt med att allt blir mer specialiserat, så kommer " nörden" bli alltmer fokus, den som kan koppla bort ovidkommande trams och bli duktig på sitt gebit kommer bli en vinnare.

 

Snart är det Jul, snön täcker landskapet, vägarna är smutsiga, en sörja av brunt slask täcker asfalten.

 

Just nu känns våren avlägsen, med grönska, färgglada maskrosor vid vägkanten och en intensiv majsol. Men den tiden kommer, till alla entusiaster som plockar fram sina hobbyfordon stora glädje.

 

Jag ser fram mot ta ut min i höstas inköpta Mazda MX5 NC ur garaget. Färg Nordic Green, terracottabrun läderklädsel. Med instrumentpanel i svart pianolack ser min bil lite " premium" ut, även om poängen med Miata inte är att vara snobbig eller dyr. Min första röda NA 1991 års modell hade en enkel charm som senare versioner kanske saknar, men i gengäld har senaste versioner modern utrustning som AC, antisladd, airbags och annat som hör en modern bil till.

 

För mig känns detta som den optimala bilen som jag mycket väl kan behålla livet ut ( och som eventuellt överlever mig, beroende på det verkliga utfallet av förväntad livslängd på en kvalitetsbil och en medelålders gubbe som mig)

 

Det som möjligen skulle få mig på utbytestankar och våta drömmar av ickesexuell natur vore om nästa generations Miata är bantad under ett ton, och en trecylindrig turbomotor på 150 hästar och lite kompaktare mått parat med nätt och snygg design, och softtopp förstås. Och max en halvliter milen i bränsleförbrukning för ekonomiska turer.

 

Den som lever får se!