Finns Gud?
När jag läste till konfirmationen hade jag en lustig präst som på klingande finlandssvenska drog en anekdot om ryska kosmonauter som hade "bevisat" att Gud inte fanns.
Kosmonauterna hade efter ankomst långt ute i rymden konstaterat att någon Gud inte sågs till, alltså var beviset glasklart: Endast den vetenskapliga marxistiska doktrinen var den rätta.
Exemplet skulle förstås vara avskräckande, men jag valde att lägga det på minnet.
Med åren har jag blivit mindre benägen att stryka folk medhårs. Många människor har massor med fördomar, men är ändå livrädda att utmana.
Jag har också fördomar, men med åren har de blivit färre, det törs jag nog säga. Jag har träffat massor med sympatiska människor med olika bakgrund genom åren, ett effektivt vaccin mot fördomar.
Samtidigt har rädslan att ställa "fel" frågor minskat, och i ärlighetens namn, det är kul att kasta in ett vedträ i brasan ibland.
Häromdagen diskuterade jag med en religiös snubbe. Ofta brukar jag med religiösa hävda min ateism. Fast jag har märkt att starkt religiösa ofta föredrar ateister framför agnostiker som i deras ögon är mer flummiga.
Istället slängde jag ur mig en provokation: "Jag kan bevisa att Gud inte finns", och drog därefter exemplet med de ryska kosmonauterna.
Killen stirrade på mig gapande en sekund, sen kom skrattet.
Det sägs att det är oartigt att ställa inpertinenta frågor till en thailändare varför kungen är närmast helig. Jag gör det, visserligen artigt inlindat, då jag är intresserad av svaret.
Jag har träffat många sympatiska muslimer, men kan mycket väl tänka mig att fråga en muslim varför den mesta terrorism som nu plågar världen utförs av muslimer.
Jag tror mycket av världens missförhållanden skulle minska om fler vågade ställa uppkäftiga frågor, typ "Kejsaren är naken".
Kosmonauterna hade efter ankomst långt ute i rymden konstaterat att någon Gud inte sågs till, alltså var beviset glasklart: Endast den vetenskapliga marxistiska doktrinen var den rätta.
Exemplet skulle förstås vara avskräckande, men jag valde att lägga det på minnet.
Med åren har jag blivit mindre benägen att stryka folk medhårs. Många människor har massor med fördomar, men är ändå livrädda att utmana.
Jag har också fördomar, men med åren har de blivit färre, det törs jag nog säga. Jag har träffat massor med sympatiska människor med olika bakgrund genom åren, ett effektivt vaccin mot fördomar.
Samtidigt har rädslan att ställa "fel" frågor minskat, och i ärlighetens namn, det är kul att kasta in ett vedträ i brasan ibland.
Häromdagen diskuterade jag med en religiös snubbe. Ofta brukar jag med religiösa hävda min ateism. Fast jag har märkt att starkt religiösa ofta föredrar ateister framför agnostiker som i deras ögon är mer flummiga.
Istället slängde jag ur mig en provokation: "Jag kan bevisa att Gud inte finns", och drog därefter exemplet med de ryska kosmonauterna.
Killen stirrade på mig gapande en sekund, sen kom skrattet.
Det sägs att det är oartigt att ställa inpertinenta frågor till en thailändare varför kungen är närmast helig. Jag gör det, visserligen artigt inlindat, då jag är intresserad av svaret.
Jag har träffat många sympatiska muslimer, men kan mycket väl tänka mig att fråga en muslim varför den mesta terrorism som nu plågar världen utförs av muslimer.
Jag tror mycket av världens missförhållanden skulle minska om fler vågade ställa uppkäftiga frågor, typ "Kejsaren är naken".
Kommentarer
Postat av: Tommy
Kul med präster med självdistans, hoppas den typen av mäniskor finns i alla åsiktsläger.
Tommy
Trackback
