miata

Bilar utgör ett dominerande inslag i gatubilden, och har så gjort sedan massbilismen gjorde sitt intåg i mitten av 1900- talet. En bilhatare har ju förstås bilden klar för sig, bilar är per definition fula och bör helst utrotas.

 

Vi som fascineras av bilar håller förstås inte med. Men jag kan ändå delvis hålla med. Många av dagens bilar är rejält fula. Dystra, klumpiga och groteskt stora stadsjeepar förfular gatubilden. För att ytterligare förstärka fulheten har många enligt rådande mode groteska grillar. Dessutom är färgskalan ful. Kritvit har återkommit från 80- talet. Eller dystert svart med svarta rutor. Tänk Audi Q8 och maffioso. Eller fantasilöst silvermetallic.... Det löjeväckande är att de människor som rattar dessa dyra, men dystra kärror anser sig ha god smak och förmodligen annamat den beklagansvärda minimalistiska smaken. De har förmodligen lika kritvitt och avskalat trist i sina dyrt designade hem.

 

En annan sak som stör mig är den aggressiva looken. Vart tog den vänliga, mjuka designen vägen? Och alla trevliga färger? Ser man en välbevard bil från 50- talet slås man av de vackra, solida lackerna. Svart fanns även då, men mossgrönt, midnattsblå eller varma pastellfärger var vanliga, ibland tvåskikts, minns tidiga Volvo Amazon i mörkblått med vitt tak.

 

Att en del tänker i samma banor som jag, innebär att retrobilar har hittat en nisch. Vissa är tramsiga, andra mer lyckade. FIAT 500 har lyckats och säljer som smör. Bilen är helt ordinär, samma bil som Ford Ka. Men designen anknyter klockrent till kultbilen från 50- talet. Det räcker. Folk betalar gladeligen 20.000 kr extra mot en Ka.

 

Nissan gjorde en trevlig retrobil med det passande namnet Figaro, baserad på den förträffliga, men opersonligt trista Micra. Med canvastak, som en gammal FIAT. Väldigt vacker, med något diffust 50- tal från Frankrike eller Italien. Och gräddvita instrument med kromsargar, såg ut som Jaegermätare från en gammal Alfa Romeo. Tyvärr är modellen ovanlig i Europa, men några har sålts i Tyskland

 

Dags att avrunda, med hopp om vackrare bilar!

.

 

 

 

 

 

Werner Lang är död , 91 år gammal. Han var chefskonstruktören till bilmärket Trabant 601, den lilla östtyska folkbilen som tillverkats i närmare 3 miljoner exemplar. Under kommuniståren var årsproduktionen ca 100.000 bilar om året, ungefär i paritet med SAAB. Men fler likheter finns. SAAB hade under den tidiga eran DKW- teknik med framhjulsdrift och liten tvåtaktsmotor, precis som Trabant... Även snobbmärket AUDI finns med på ett hörn, med ursprunget DKW.

 

Jag har minnen från Trabant, från resorna på 70 och 80- talet bakom järnridån. Från DDR till Ungern, var Trabant det mest frekventa bilmärket. I lagom dos, om man låg bakom en Trabbi, tyckte jag blåröken från tvåtaktaren doftade gott och aromatiskt.... Rent helvetiskt dock när jag satt i min Ford Escort 1987 i en bilkö i Budapest omgiven av stinkande, puttrande Trabanter! Undrar hur Åsa Romson ställt sig.

 

För 20 år sedan avfärdade jag Trabant som en stinkande kommunistisk skitbil. Idag har jag nyanserat omdömet. Trabant är idag kult i paritet med VW typ 1, Citroen CV 2, Austin MINI. En bil som har en given plats i historien.

 

För den som vill uppleva Trabant finns " Trabantsafari" i Berlin och Dresden. Ett företag som erbjuder körning och upplevelse av denna säregna och intressanta bil.

Nästan alla bilaffärer är usla, ju dyrare " premiumbil" du köper, desto mer pengar slängda i sjön. Din dyra Audi eller Mercedes har ofta tappat hundratusentals kronor efter något år.... Pengar du kunde haft roligare för, eller hur?

 

Men det finns förstås undantag: En måsvinge Mercedes SL från 50- talet i rätt skick är värd flera miljoner. En Bugatti Royale kanske 10 miljoner. En Auto- Union från 30- talet, de ytterst få som finns kvar, når himmelska värden, likt ett sällsynt konstverk.

 

Men det handlar om undantag. Ägare av mer prosaiska bilar har sett värdet sjunka under senare år. MG MGB, världens näst mest tillverkade sportbil ( Mazda MX-5 Miata är etta), har sjunkit rejält i pris under senare år. Ett fint exemplar kan nu fås för runt 75,000 kr. Med tanke på kostnaden att renovera eller hålla en gammal MG i gott skick framstår det inte som en lysande affär för säljaren, men fyndchanser finns för köpare nu i finanskrisens tidevarv.

 

En trevlig utveckling för oss som vill kunna köpa en rolig bil till rätt peng.

 

Världens mest tillverkade sportbil, Mazda MX-5 Miata har aldrig varit så tillgänglig som nu. Hur förträfflig och körglad den än är, kommer den likt salig MGB aldrig bli en dyr raritet. Det har redan tillverkats över en miljon Miator, och tillverkningen rullar på, Eftersom den är så vanlig, faller värdet nästan som en vanlig bil. Man kan få en Miata i skapligt bruksskick från 30.000 kr. Då pratar vi en patinerad men funktionsduglig första generationens NA. En riktig fin original NA lågmilare kan nog hamna på 80.000 kr. En sån bil kan möjligen stiga i värde eftersom de börjar bli ovanliga. Men då bör den nog användas försiktigt. En renoverad bil blir aldrig lika värdefull som en lågmilare original.

 

Min NC från 2006 blir nog aldrig en samlarbil. Däremot kan den nog ge många år med glädjefyllda mil!

 

 

Självklart har vi yttrandefrihet i Sverige. I motsats till salig stat DDR får vem som helst yttra vad som helst utan att riskera att hamna i arbetsläger eller i fängelse.

 

Ändå kan du råka lite halvrisigt till om du förfäktar fel åsikter. Åtminstone om du vill göra karriär i etablissemanget.

 

En sak som stör mig är bristen på nyans. Nu har det läckt uppgifter om NSA registrerat sociala medier för att möjligen skanna av subversiva element. Detta kan förstås diskuteras och ifrågasättas. Dock, varför väger man inte av det som står i andra vågskålen, det faktum att terrorbrott förhindrats, och tusentals människoliv räddats?

 

Detta är tröttsamt. Vi har aldrig varit friare än nu. Se bara på de senaste demonstrationerna i Turkiet, Oroväckande, visst! Samtidigt hör man kritiska röster från de närmaste inblandade på ett sätt som inte varit möjligt för 10 eller 15 år sen.

 

Kommer demokrati och yttrandefrihet segra? Inte vet  jag, men jag tror inte på ett orwellskt skräcksamhälle. Facebook, Twitter och allt vad det heter må vara övervakat, men floden av information som sköljer över oss torde göra ett totalitärt förtryck allt mer osannolikt.

 

Nu råmas det för fullt från viisa liberaler och vänsternissar över USA:s rätmätiga kontroll. Bytydelselöst. De flesta medborgare vill leva i ett tryggt och harmoniskt samhälle. Att då dra fram Stasi, Sovjet eller DDR ter sig endaast löjeväckande..