Helgkul
I lördags åkte jag till den trevliga staden på Sveriges framsida och hälsade på min gode vän och vapenbroder sedan många år som bor i den trivsamma stadsdelen majorna.
Han kallas för "spanaren". Två andra goda vänner dök också upp, "snabben" och "anglofilen".
Kvällen började hemma hos spanaren med snabbt hopraffsad pastamat som smakade riktigt gott, trots att anrättningen var helt improviserad.
Med magarna fyllda gjordes sedan en provning med porteröl, fyra sorter, en svensk, en tjeckisk, en amerikansk och en engelsk med namnet "Black Wytch".
Den sistnämda var solklart bäst, ansåg vi alla fyra.
Kvällen avslutades på en lokal pub där vi råkade i samspråk med några intressanta människor: En kille var mycket intresserad av klockor, och då jag nyligen ögnat igenom en bok som handlar om klockor, föreslog jag en "Glashutte" från Thuringen.
Vi enades om att prislappen var i överkant, för både hans och min budget, ca 70.000 kr.
Vid vårt bord satt även en granne till spanaren, en grabb i 20 årsåldern. Det visade sig att han var stor fantast av James Last, oklart om det var av äkta kärlek, eller någon ironi att kokettera med för att vara motvalls mot andra jämnåriga.
Oavsett vilket, kände jag sympati med grabben, jag var själv lite motvalls i yngre dagar, en egenskap som slipats ner med åren.
Jag fick nästan en nostalgisk tår i ena ögat, James Last är för mig 70- tals party, långt hår, polisonger (som nu blivit modernt igen!). Kavajerna var i plysch och färgerna gick i brunt och orange. Kult är ordet!
Det är från tiden när våra föräldrar nyss trätt in i medelådern och det festades loss med just den sortens musik.
James Last sågs förstås av den i huvudsak vänsterorienterade kultureliten med avsky. Seriösa jazzälskare sågade förstås också dessa tyska band och lyssnade hellre på Miles Davies.
Visst, James Last var inte nyskapande. Men det var bra hantverk, riktiga blåsorkestrar, det var innnan syntarnas tid.
Det var smöriga, romantiska ballader med mycket stråkar.
Törs man säga: Det lät bra helt enkelt.
Om någon är intresserad, så lever visst James Last fortfarande, 81 år gammal, och ska göra en konsert kommande sommar, troligen i Bayern, där man har en faiblesse för blåsorkestrar.
Den unge mannen var bestämt inriktad på att åka dit.
Vi tog varsin Guinness på krogen, endast spanaren tog två, då något "missförstånd" skedde vid beställningen, så han "uppoffrade" sig.
Våra bordsgrannar drog vidare till en bluesklubb, men vi valde att bryta och gick hem strax före ett. För tjugo eller rent av tio år sedan hade jag kanske resonerat annorlunda.
Man blir klokare, eller tråkigare med åren, vi vaknade fräscha och utsövda på söndagmorgonen och intog en rejäl frukost, sedan en rejäl promenad innan hemfärd.
USA krisen
Jag tillbringar många mil bakom ratten, både privat och i tjänsten. Kanske uppåt 10.000 mil om året. Då finns tid för kontemplation.
Jag blir aldrig uttråkad bakom ratten. Det finns alltid något att syssla med. Kanske prata med en trevlig passagerare.
Njuta av det förbipasserande landskapet. Sena nätter med stjärnklar himmel lyssnar jag gärna på bra jazz, som Charlie Parker eller Miles Davies.
Oftast handlar det om mera prosaiska dagpass på vägar jag redan kört tusentals gånger lyssnar jag oftast på P1.
Intressant och allmänbildande.
Idag pratades det förstås om den finansiella härdsmältan i USA. Inbjudna var Johan Lönnroth och Gabriel Urwitts(det känns som jag stavar hans namn fel).
Jag erkänner att jag är totalt partisk, ett privilegium man har på sin egen blogg.
Urwitsts är enligt min mening en genuin skojare, jag har inte glömt hans "insatser" på Gotabanken. Tydligen är han nu styrelselemot i något investmentbolag. Själv skulle jag aldrig köpa en begagnad bil av denne man, än mindre anförtro mina pengar.
Däremot skulle jag mycket väl kunna tillhöra Johan Lönnroths fan club, om någon sådan fanns. Hans lågmälda, knivskarpa analys och sympatiska inställning att kanske i första hand fokusera på alla gräsrötter som nu drabbas av finanskrisen och förståelse för kongressens motvilja att ge ett handtag till de direktörer och finanshajar som bär skulden till detta elände.
Det är sorgligt att Lönnroth förlorade maktkampen i Vänsterpartiet, och den rigide kommunisten Ohly vann.
Hade Lönnroths frihetliga vänster vunnit, kanske Vänsterpartiet hade varit ett alternativ för mig och många andra.
Som vanligt förekommer mycket desinformation. Snacket att Swedbank är på fallrepet härör nog mycket från blankare som vill tjäna grova pengar på ett kursfall.
Annars är det som vanligt, som vid 90-tals krisen, Handelsbanken är kompetenta och försiktiga och rider oskadda ur stormen, Swedbank kommer åka på en del smällar från Baltikum.
Fast jag förblir Swedbank trogen, jag har bra relation med lokalkontoret och Swedbank har som enda bank vettiga öppettider.
Sedan har vi förstås senaste utveckligen om FRA, men jag kanske återkommer om det, om jag orkar.
Jag blir aldrig uttråkad bakom ratten. Det finns alltid något att syssla med. Kanske prata med en trevlig passagerare.
Njuta av det förbipasserande landskapet. Sena nätter med stjärnklar himmel lyssnar jag gärna på bra jazz, som Charlie Parker eller Miles Davies.
Oftast handlar det om mera prosaiska dagpass på vägar jag redan kört tusentals gånger lyssnar jag oftast på P1.
Intressant och allmänbildande.
Idag pratades det förstås om den finansiella härdsmältan i USA. Inbjudna var Johan Lönnroth och Gabriel Urwitts(det känns som jag stavar hans namn fel).
Jag erkänner att jag är totalt partisk, ett privilegium man har på sin egen blogg.
Urwitsts är enligt min mening en genuin skojare, jag har inte glömt hans "insatser" på Gotabanken. Tydligen är han nu styrelselemot i något investmentbolag. Själv skulle jag aldrig köpa en begagnad bil av denne man, än mindre anförtro mina pengar.
Däremot skulle jag mycket väl kunna tillhöra Johan Lönnroths fan club, om någon sådan fanns. Hans lågmälda, knivskarpa analys och sympatiska inställning att kanske i första hand fokusera på alla gräsrötter som nu drabbas av finanskrisen och förståelse för kongressens motvilja att ge ett handtag till de direktörer och finanshajar som bär skulden till detta elände.
Det är sorgligt att Lönnroth förlorade maktkampen i Vänsterpartiet, och den rigide kommunisten Ohly vann.
Hade Lönnroths frihetliga vänster vunnit, kanske Vänsterpartiet hade varit ett alternativ för mig och många andra.
Som vanligt förekommer mycket desinformation. Snacket att Swedbank är på fallrepet härör nog mycket från blankare som vill tjäna grova pengar på ett kursfall.
Annars är det som vanligt, som vid 90-tals krisen, Handelsbanken är kompetenta och försiktiga och rider oskadda ur stormen, Swedbank kommer åka på en del smällar från Baltikum.
Fast jag förblir Swedbank trogen, jag har bra relation med lokalkontoret och Swedbank har som enda bank vettiga öppettider.
Sedan har vi förstås senaste utveckligen om FRA, men jag kanske återkommer om det, om jag orkar.
Bevare oss från Boultbee!
Boultbee är ett engelskt fastighetsbolag som köper upp shoppingcentrum, bl.a i Sverige och Baltikum.
I Skövde har de köpt upp Commerce som ligger i centrum.
I Skövde, liksom på många andra ställen, råder tystnadens konformitet. Lokaltidningen SLA skriver aldrig några kritiska artiklar om det lokala näringslivet, staden är trots allt inte särskilt stor, och man vill av naturliga skäl inte stöta sig med potentiella annonsörer.
Dessutom känner "alla" varandra i varierad utsträckning. Man kanske rent av tillhör samma ordenssällskap. Sånt skapar lojalitet som ibland kan vara osund.
Boultbee har som jag tidigare skrev chockhöjt hyror.
Med tanke på den sjukliga tystnad som rådit, blev jag idag positivt överraskad när SLA idag lät ägaren till Commerce Ur komma till tals.
Han har varit i branschen i 25 år och är nu så gruvligt besviken över de höjda hyrorna att han nu flyttar till ett nytt köpcentrum vid ICA Maxi och får drastiskt lägre hyra.
Boultbee vill bara ha stora kedjor som hyresgäster. Fast nu gapar flera lokaler tomma, trots centralt läge.
Heder åt Commerce Urs ägare, som förstås byter namn på sin affär. Och Boultbee kan slänga sig i väggen!
Till sist, den som vill ha en bra klocka, kan jag varmt rekommendera en Seiko Kinetic. De är inte billiga, men heller inte absurt dyra.
Min Seiko har nu funkat perfekt i 12 år, och tack vare Kineticteknologin behövs inga batterier. Handens rörelse sätter igång en oscillator som snurrar 32.000 varv per minut!
Miljövänligt och ekonomiskt!
I Skövde har de köpt upp Commerce som ligger i centrum.
I Skövde, liksom på många andra ställen, råder tystnadens konformitet. Lokaltidningen SLA skriver aldrig några kritiska artiklar om det lokala näringslivet, staden är trots allt inte särskilt stor, och man vill av naturliga skäl inte stöta sig med potentiella annonsörer.
Dessutom känner "alla" varandra i varierad utsträckning. Man kanske rent av tillhör samma ordenssällskap. Sånt skapar lojalitet som ibland kan vara osund.
Boultbee har som jag tidigare skrev chockhöjt hyror.
Med tanke på den sjukliga tystnad som rådit, blev jag idag positivt överraskad när SLA idag lät ägaren till Commerce Ur komma till tals.
Han har varit i branschen i 25 år och är nu så gruvligt besviken över de höjda hyrorna att han nu flyttar till ett nytt köpcentrum vid ICA Maxi och får drastiskt lägre hyra.
Boultbee vill bara ha stora kedjor som hyresgäster. Fast nu gapar flera lokaler tomma, trots centralt läge.
Heder åt Commerce Urs ägare, som förstås byter namn på sin affär. Och Boultbee kan slänga sig i väggen!
Till sist, den som vill ha en bra klocka, kan jag varmt rekommendera en Seiko Kinetic. De är inte billiga, men heller inte absurt dyra.
Min Seiko har nu funkat perfekt i 12 år, och tack vare Kineticteknologin behövs inga batterier. Handens rörelse sätter igång en oscillator som snurrar 32.000 varv per minut!
Miljövänligt och ekonomiskt!
Visst är det härligt med vårgrönska!
Polska bärnstenskusten, maj 2008
Vackert höstträd taget med Nokia 3110, bra nalle med dålig kamera
Rättelse
Det ska vara SVT rapport, inte SR
Massmedias tolkningsföreträde
Kanske massmedia borde granskas mer kritiskt. Tack vare bloggar kan andra sanningar komma fram, och de som blivit illa behandlade kan göra sin röst hörd, även vanliga människor som drabbas.
Fast det är förstås lättare om man heter Carl Bildt, har makt, skinn på näsan och kan formulera sig skarpt.
Jag tänker förstås på intervjun om underättelseväsendet och FRA, där SR misstolkade Bildts uttalande.
En mindre vass politiker hade inte fixat att få rätt. Jag hörde debatten på radion där Morgan Olofsson försvarade sig och vidhöll feltolkningen.
Bildt föreslog att SR borde lägga ut hela intervjun, svaret gjorde mig förbannad: "Ju mer du säger det, desto mindre chans att så sker".
Idag bad så äntligen Morgan Olofsson om ursäkt. Visserligen en ynklig ursäkt, som halvt ursäktar SR:s övertramp, men ändå en ursäkt.
Världen behöver personer som Carl Bildt, som talar klarspråk, som han gjorde om Rysslands agerande i Georgien.
Kritik kom förstås, men han motiverade sitt uttalande med glasklar logik.
Bildt är den bästa utrikesminister vi haft.
Fast det är förstås lättare om man heter Carl Bildt, har makt, skinn på näsan och kan formulera sig skarpt.
Jag tänker förstås på intervjun om underättelseväsendet och FRA, där SR misstolkade Bildts uttalande.
En mindre vass politiker hade inte fixat att få rätt. Jag hörde debatten på radion där Morgan Olofsson försvarade sig och vidhöll feltolkningen.
Bildt föreslog att SR borde lägga ut hela intervjun, svaret gjorde mig förbannad: "Ju mer du säger det, desto mindre chans att så sker".
Idag bad så äntligen Morgan Olofsson om ursäkt. Visserligen en ynklig ursäkt, som halvt ursäktar SR:s övertramp, men ändå en ursäkt.
Världen behöver personer som Carl Bildt, som talar klarspråk, som han gjorde om Rysslands agerande i Georgien.
Kritik kom förstås, men han motiverade sitt uttalande med glasklar logik.
Bildt är den bästa utrikesminister vi haft.
Bush:s revansch?
President Bush kommer inte gå till historien som USA:s mest lyckade president. Skenande budgetunderskott och det kostsamma och kritiserade Irakkriget gör att näste president kommer få ett gigantiskt städjobb.
Jag anser dock att det var rätt att invadera Irak och plocka bort Saddam Hussein. Misstaget var att inte säkra freden med tillräckliga resurser.
När USA grep in i andra världskriget, avsattes enorma resurser på att avnazifiera Tyskland. Detta lyckades, mycket tack vare Marshallplanen och en intensiv jakt på nazister.
Vänsternissar hävdar Sovjets roll. Visst led Sovjets folk värst av alla, men det var i stor utsträckning Stalins fel, som Carl Bildt så riktigt påpekade för några veckor sedan, var kompis med Hitler och hänsynslöst delade upp Europa mellan nazister och kommunister. Vänskapen höll tills operation Barbarossa inleddes.
Många hävdar nu hånfullt att inga massförstörelsevapen hittades. Det må vara sant, men Hussein var kapabel till allt och hade säkert vid lämpligt tillfälle försett sig med vapen.
Situationen i Irak är nu avsevärt bättre, tack vare truppförstärkningar.
Att säkra västvärldens oljeleveranser anses också vara höjden av cynism. Jag håller inte med. Det var nödvändigt.
Därmed inte sagt att jag tillhör Bush fanclub. Clinton var en bra president, ekonomin i balans. En stor kontrast till dagens läge.
Möjligen kan Bush nu få en liten revansch om den gigantiska räddningsaktionen blir en framgång. Den nuvarande krisen är i vilket fall historisk.
Vi minns nittiotalskrisen i Sverige. Tack vare Persson, Centerpartiet och Riksbanken räddades Sverige som var bankrupt.
Idag har Sverige starka statsfinanser, alla partier står bakom denna politik, utom Vänsterpartiet.
Jag anser dock att det var rätt att invadera Irak och plocka bort Saddam Hussein. Misstaget var att inte säkra freden med tillräckliga resurser.
När USA grep in i andra världskriget, avsattes enorma resurser på att avnazifiera Tyskland. Detta lyckades, mycket tack vare Marshallplanen och en intensiv jakt på nazister.
Vänsternissar hävdar Sovjets roll. Visst led Sovjets folk värst av alla, men det var i stor utsträckning Stalins fel, som Carl Bildt så riktigt påpekade för några veckor sedan, var kompis med Hitler och hänsynslöst delade upp Europa mellan nazister och kommunister. Vänskapen höll tills operation Barbarossa inleddes.
Många hävdar nu hånfullt att inga massförstörelsevapen hittades. Det må vara sant, men Hussein var kapabel till allt och hade säkert vid lämpligt tillfälle försett sig med vapen.
Situationen i Irak är nu avsevärt bättre, tack vare truppförstärkningar.
Att säkra västvärldens oljeleveranser anses också vara höjden av cynism. Jag håller inte med. Det var nödvändigt.
Därmed inte sagt att jag tillhör Bush fanclub. Clinton var en bra president, ekonomin i balans. En stor kontrast till dagens läge.
Möjligen kan Bush nu få en liten revansch om den gigantiska räddningsaktionen blir en framgång. Den nuvarande krisen är i vilket fall historisk.
Vi minns nittiotalskrisen i Sverige. Tack vare Persson, Centerpartiet och Riksbanken räddades Sverige som var bankrupt.
Idag har Sverige starka statsfinanser, alla partier står bakom denna politik, utom Vänsterpartiet.
Kalkonbilar
Bilar som är oerhört dåliga eller fula kallas för kalkonbilar. Kalkonbilar kan ibland överraska med oväntat bra egenskaper. Volvo 3 serie ansågs vara hiskeligt ful, men hade utmärkta vägegenskaper tack vare att DAF som utvecklat bilen hade kostat på sig en De Dionbakaxel samt placerat växellådan bak, vilket gav utmärkt viktfördelning.
Inte konstigt att 3 serien efter att pensionärerna nött slut på bilen fick leva ett tag till som folkracebil.
Innan järnridån föll, ansågs öststatsbilar vara kalkonbilar. Enligt min mening hånskrattades det överdrivet: Visst var de ofta skrämmande dåliga, men designen var aldrig medvetet ful.
Dessa bilar var effekten av ett misslyckat, utvecklingsfientligt ekonomiskt system.
Men det är fel att kalla en Vaz eller Wartburg för ful, de var ganska stilrena i sin funkisdesign.
I England gjordes nyligen en enkät över de fulaste bilarna: SsasYuong Rodius kom som god etta, det är en bil att skrämma små barn med, tätt följd av Fiat Multipla, designad av den ökände Chris Bangle, BMW:s kontroversielle chefsdesigner. Han har lyckats bättre med BMW, fast nuvarande 7 serie är ingen hit, invändigt är den riktigt hemsk.
Den nya 7 serien blir avsevärt snyggare och mer klassisk BMW invändigt.
England har gjort mycket läckert i bilväg, men också rena hemskheter: Morris Marina, Triumph TR7 och några till är bilar att drömma mardrömmar om.
"Mr Bean" kör som bekant en ärtgrön hundkoja, en av bilvärldens viktigaste modeller. Han gillar att mobba Reliant Scmitcar, en fruktansvärd trehjulig bil, en kalkon som bara kan komma från England.
Ni kanske minns scenen då Mr Bean ska planka sig ur ett parkeringsgarage genom att tränga sig före då bommen går upp för en inpasserande. Efter några misslyckade försök lyckas han skrämma en stackars Reliantförare att backa, varpå Relianten välter.
Jag skrattar hejdlöst åt denna scen och det finns fler vältande Reliant i andra Beanfilmer.
Jag har en hel drös med kalkoner som kan nämnas: Flertalet stadsjeepar, med Porsche Cayenne främst på hatlistan (den kom femma i den nyligen gjorda engelska undersökningen). Mercedes A klass av förra modellen ligger också högt.
Den är ful, har låg kvalitet, men högt pris och usla vägegenskaper. (Den som välte i älgtestet).
Den sista svansmotorskodan anser många vara en kalkonbil. Jag håller inte riktigt med. De sista åren fick den en riktigt fin bakaxel och de beklagansvärda vältningstendenserna försvann. Exakt styrning, kortslagig växellåda och motorn bak gav en viss körglädje för den som kunde hantera bilen. Som en äldre Porsche 911, dock i en annan pris och prestandadivision.
Fronten designades om av självaste Pininfarina och sades ge lågt luftmotstånd.
Inte konstigt att 3 serien efter att pensionärerna nött slut på bilen fick leva ett tag till som folkracebil.
Innan järnridån föll, ansågs öststatsbilar vara kalkonbilar. Enligt min mening hånskrattades det överdrivet: Visst var de ofta skrämmande dåliga, men designen var aldrig medvetet ful.
Dessa bilar var effekten av ett misslyckat, utvecklingsfientligt ekonomiskt system.
Men det är fel att kalla en Vaz eller Wartburg för ful, de var ganska stilrena i sin funkisdesign.
I England gjordes nyligen en enkät över de fulaste bilarna: SsasYuong Rodius kom som god etta, det är en bil att skrämma små barn med, tätt följd av Fiat Multipla, designad av den ökände Chris Bangle, BMW:s kontroversielle chefsdesigner. Han har lyckats bättre med BMW, fast nuvarande 7 serie är ingen hit, invändigt är den riktigt hemsk.
Den nya 7 serien blir avsevärt snyggare och mer klassisk BMW invändigt.
England har gjort mycket läckert i bilväg, men också rena hemskheter: Morris Marina, Triumph TR7 och några till är bilar att drömma mardrömmar om.
"Mr Bean" kör som bekant en ärtgrön hundkoja, en av bilvärldens viktigaste modeller. Han gillar att mobba Reliant Scmitcar, en fruktansvärd trehjulig bil, en kalkon som bara kan komma från England.
Ni kanske minns scenen då Mr Bean ska planka sig ur ett parkeringsgarage genom att tränga sig före då bommen går upp för en inpasserande. Efter några misslyckade försök lyckas han skrämma en stackars Reliantförare att backa, varpå Relianten välter.
Jag skrattar hejdlöst åt denna scen och det finns fler vältande Reliant i andra Beanfilmer.
Jag har en hel drös med kalkoner som kan nämnas: Flertalet stadsjeepar, med Porsche Cayenne främst på hatlistan (den kom femma i den nyligen gjorda engelska undersökningen). Mercedes A klass av förra modellen ligger också högt.
Den är ful, har låg kvalitet, men högt pris och usla vägegenskaper. (Den som välte i älgtestet).
Den sista svansmotorskodan anser många vara en kalkonbil. Jag håller inte riktigt med. De sista åren fick den en riktigt fin bakaxel och de beklagansvärda vältningstendenserna försvann. Exakt styrning, kortslagig växellåda och motorn bak gav en viss körglädje för den som kunde hantera bilen. Som en äldre Porsche 911, dock i en annan pris och prestandadivision.
Fronten designades om av självaste Pininfarina och sades ge lågt luftmotstånd.
Visst finns UFO!
Vi pratar inte om något FN- organ, utan UFO, "unidentified flying object". Folk som i likhet med mig sett ett UFO avfärdas ofta som knäppgökar som tror på marsianer och flygande tefat.
Själv avfärdar jag inget, att mer utvecklade civilisationer "spionerar" på oss utan att själv ge sig till känna kan vara fullt möjligt, utan att man för den skull behöver tillhöra Von Dänikens fan club.
Senast i veckan stod det i SvD om en engelsk flygmajor som gjort märkliga observationer över England, samt några piloter som samtigt såg ljusfenomen som rörde sig otroligt snabbt över engelska kanalen.
MI6 bad artigt dessa herrar hålla käften, detta skedde för tio år sedan. Flygmajoren som nu gått i pension anser sig dock inte längre vara bunden av något tystnadslöfte.
Det finns hur många observationer som helst, även i den seriösa pressen.
Jag är nyss 48 år fyllda, och har sett hittils sett ett UFO i mitt liv. Många människor får aldrig uppleva ett UFO, så chansen är inte jättestor att jag får se något mer UFO innan jag sluter ögonlocken för gott. Fast jag hoppas, det var en häftig upplevelse.
Min observation skedde en höstkväll 1984 eller 85. Tilläggas bör att jag aldrig nyttjat några droger, om man bortser från alkohol i måttliga mängder och cigariller.
Det var lördagkväll, men jag var spiknykter, eftersom jag körde bil. Bilkörning och alkohol hör definitivt inte ihop, även om man på den tiden fick köra med hela 0.5 promille, så jag hade kunnat klämt en stor stark och ett par snapsar och inte varit olaglig, däremot definitivt olämplig.
Nå, jag kom körandes i min firmabil, en ny Ford Fiesta med dåvarande flickvän som inte blev min fru.
Vi passerade centrala Sundbyberg och såg en mäktig syn ovanför några hustak: Ett starkt rött lysande klot rörde sig sakta. Det lyste så starkt att det gjorde ont i ögonen att titta på det.
Efter en stund var det som någon tryckt på en strömbrytare, klotet blev till en liten vit, starkt lysande stjärna som med otrolig hastighet försvann över himlavalvet.
Ett gäng stod vid en busshållplats med gapande munnar.
Detta vet jag att jag sett, jag hade vittne dessutom. Jag har förstås ingen aning om vad det var, men det var något ovanligt, unikt.
Självklart tror jag på UFO!
Själv avfärdar jag inget, att mer utvecklade civilisationer "spionerar" på oss utan att själv ge sig till känna kan vara fullt möjligt, utan att man för den skull behöver tillhöra Von Dänikens fan club.
Senast i veckan stod det i SvD om en engelsk flygmajor som gjort märkliga observationer över England, samt några piloter som samtigt såg ljusfenomen som rörde sig otroligt snabbt över engelska kanalen.
MI6 bad artigt dessa herrar hålla käften, detta skedde för tio år sedan. Flygmajoren som nu gått i pension anser sig dock inte längre vara bunden av något tystnadslöfte.
Det finns hur många observationer som helst, även i den seriösa pressen.
Jag är nyss 48 år fyllda, och har sett hittils sett ett UFO i mitt liv. Många människor får aldrig uppleva ett UFO, så chansen är inte jättestor att jag får se något mer UFO innan jag sluter ögonlocken för gott. Fast jag hoppas, det var en häftig upplevelse.
Min observation skedde en höstkväll 1984 eller 85. Tilläggas bör att jag aldrig nyttjat några droger, om man bortser från alkohol i måttliga mängder och cigariller.
Det var lördagkväll, men jag var spiknykter, eftersom jag körde bil. Bilkörning och alkohol hör definitivt inte ihop, även om man på den tiden fick köra med hela 0.5 promille, så jag hade kunnat klämt en stor stark och ett par snapsar och inte varit olaglig, däremot definitivt olämplig.
Nå, jag kom körandes i min firmabil, en ny Ford Fiesta med dåvarande flickvän som inte blev min fru.
Vi passerade centrala Sundbyberg och såg en mäktig syn ovanför några hustak: Ett starkt rött lysande klot rörde sig sakta. Det lyste så starkt att det gjorde ont i ögonen att titta på det.
Efter en stund var det som någon tryckt på en strömbrytare, klotet blev till en liten vit, starkt lysande stjärna som med otrolig hastighet försvann över himlavalvet.
Ett gäng stod vid en busshållplats med gapande munnar.
Detta vet jag att jag sett, jag hade vittne dessutom. Jag har förstås ingen aning om vad det var, men det var något ovanligt, unikt.
Självklart tror jag på UFO!
Hårda tider
Jag spinner vidare på tecken på den ekonomiska krisen, nu med ett lokalt perspektiv.
Låt oss börja med det positiva: Volvofabriken går som tåget, inte bara motorer till välmående Volvo LV, utan även personbilsdieslar till hela Fordkoncernen.
Volvo är den i särklass viktigaste arbetsgivaren i Skövde.
Vi kan även tacka krisen i Georgien för att det inte blir några regementsnedläggningar.
Skövde är tveklöst handelscentrum i gamla Skaraborg och nya köpcentrum växer så det knakar, kanske oroväckande snabbt, med tanke på lågkonjunturen.
Kommunen verkar ha gott om stålar, det asfalteras på vägar och sker en allmän uppfräschning. I bjärt kontrast till för några år sedan då man inte ansåg sig ha råd ens med blommor i parkerna.
Men visst finns tecknen på sämre tider. Commerce, centrumhuset köptes av ett engelskt fastighetsbolag för ett fantasipris för ett par år sedan, hyrorna chockhöjdes, och nu gapar flera affärsytor tomma.
En populär restaurang kastade in handuken för ett halvår sedan, snacket gick att klädaffären Zara skulle flytta in där.
Lokalen gapar fortfarande tom, jag läste häromdagen att Zara har ekonomiska problem, och dragit i handbromsen.
Det finns redan drösvis med klädbutiker, och jag tvivlar starkt på att Zara någonsin flyttar in.
Själv ser jag inte enbart negativt på denna utveckling. Min fru och jag öppnade för några månader sedan en liten affär i Kvantumhuset, där vi säljer asiatiska livsmedel.
Vi har låga omkostnader och kan simma lugnt. Vi hyr av Kungsleden och är nöjda med att ha dem som värd.
Ett skräckscenario för oss vore om Kungsleden säljer till ett utländskt fastighetsbolag som chockhöjer hyrorna. Då försvinner lönsamheten all världens väg, och vi tvingas lägga av eller flytta till ett sämre affärsläge.
Förhoppningsvis är nu denna risk minimal, tack vare lågkonjunkturen.
Brittiska och amerikanska fastighetsbolag slickar nu sina sår, och har fullt upp att hålla näsan över vattenlinjen.
Att köpa svenska köpcenter, och chockhöja hyror är glädjande nog omöjligt i dagens bistra konjunktur.
HSB- lägenheterna på Staketgatan, som jag skrev om för några månader sedan, är en rysare: Drygt en tredjedel är fortfarande osålda.
En het potatis, lokalpressen har inte skrivit ett ord om detta fiasko ännu.
Det ska bli intressant att se hur HSB och finansierande banker ska lösa detta.
Sedan har vi nya badhuset, som blir klart i december för runt en halv miljard, hoppas rusningen inte uteblir, om ett affärskonsorttium går omkull är inte mitt problem, men här har kommunen ställt garantier.
Låt oss börja med det positiva: Volvofabriken går som tåget, inte bara motorer till välmående Volvo LV, utan även personbilsdieslar till hela Fordkoncernen.
Volvo är den i särklass viktigaste arbetsgivaren i Skövde.
Vi kan även tacka krisen i Georgien för att det inte blir några regementsnedläggningar.
Skövde är tveklöst handelscentrum i gamla Skaraborg och nya köpcentrum växer så det knakar, kanske oroväckande snabbt, med tanke på lågkonjunturen.
Kommunen verkar ha gott om stålar, det asfalteras på vägar och sker en allmän uppfräschning. I bjärt kontrast till för några år sedan då man inte ansåg sig ha råd ens med blommor i parkerna.
Men visst finns tecknen på sämre tider. Commerce, centrumhuset köptes av ett engelskt fastighetsbolag för ett fantasipris för ett par år sedan, hyrorna chockhöjdes, och nu gapar flera affärsytor tomma.
En populär restaurang kastade in handuken för ett halvår sedan, snacket gick att klädaffären Zara skulle flytta in där.
Lokalen gapar fortfarande tom, jag läste häromdagen att Zara har ekonomiska problem, och dragit i handbromsen.
Det finns redan drösvis med klädbutiker, och jag tvivlar starkt på att Zara någonsin flyttar in.
Själv ser jag inte enbart negativt på denna utveckling. Min fru och jag öppnade för några månader sedan en liten affär i Kvantumhuset, där vi säljer asiatiska livsmedel.
Vi har låga omkostnader och kan simma lugnt. Vi hyr av Kungsleden och är nöjda med att ha dem som värd.
Ett skräckscenario för oss vore om Kungsleden säljer till ett utländskt fastighetsbolag som chockhöjer hyrorna. Då försvinner lönsamheten all världens väg, och vi tvingas lägga av eller flytta till ett sämre affärsläge.
Förhoppningsvis är nu denna risk minimal, tack vare lågkonjunkturen.
Brittiska och amerikanska fastighetsbolag slickar nu sina sår, och har fullt upp att hålla näsan över vattenlinjen.
Att köpa svenska köpcenter, och chockhöja hyror är glädjande nog omöjligt i dagens bistra konjunktur.
HSB- lägenheterna på Staketgatan, som jag skrev om för några månader sedan, är en rysare: Drygt en tredjedel är fortfarande osålda.
En het potatis, lokalpressen har inte skrivit ett ord om detta fiasko ännu.
Det ska bli intressant att se hur HSB och finansierande banker ska lösa detta.
Sedan har vi nya badhuset, som blir klart i december för runt en halv miljard, hoppas rusningen inte uteblir, om ett affärskonsorttium går omkull är inte mitt problem, men här har kommunen ställt garantier.
Rättvisefundamentalist
Jag är ingen rättvisefundamentalist, även fast jag tycker att viss inkomstutjämning via transfereringar och skatter kan vara på sin plats.
Vissa är rika och friska, andra fattiga och sjuka, det finns ingen biblisk rättvisa. Tvärtom, höginkomstagare är oftare friskare än låginkomstagare och arbetslösa.
Att vissa jobb värderas högre kan också motiveras på olika sätt. Få torde invända mot att en läkare tjänar mer än en undersköterska.
Däremot retar sig många med mig över vissa näringslivstoppars skyhöga ersättningar, även de som misslyckats. Fast som kund kan förstås bojkotta dessa företag.
Det är svårare med den offentliga sektorn, dit vi alla betalar skatt. Varför ska riksdagsmän varje år höja sina löner långt mer än vanligt folk, både i kronor och procent?
Under sjuksköterskestrejken valde landstingsråden av taktiska skäl att ligga lågt. När väl strejken var över höjde man sina egna arvoden med 6.000 kr i månaden, sköterskorna fick några hundralappar....
Vissa är rika och friska, andra fattiga och sjuka, det finns ingen biblisk rättvisa. Tvärtom, höginkomstagare är oftare friskare än låginkomstagare och arbetslösa.
Att vissa jobb värderas högre kan också motiveras på olika sätt. Få torde invända mot att en läkare tjänar mer än en undersköterska.
Däremot retar sig många med mig över vissa näringslivstoppars skyhöga ersättningar, även de som misslyckats. Fast som kund kan förstås bojkotta dessa företag.
Det är svårare med den offentliga sektorn, dit vi alla betalar skatt. Varför ska riksdagsmän varje år höja sina löner långt mer än vanligt folk, både i kronor och procent?
Under sjuksköterskestrejken valde landstingsråden av taktiska skäl att ligga lågt. När väl strejken var över höjde man sina egna arvoden med 6.000 kr i månaden, sköterskorna fick några hundralappar....
Finansiell härdsmälta
Så var det dags igen. Ni kanske såg Greenspan på TV idag: Han slog fast att detta är den allvarligaste krisen på 50 eller 100 år, och att fler banker kommer gå omkull.
Sverige har bra statsfinanser och ligger troligen inte lika risigt till som 1992. Fast vi slipper inte undan dramatiska effekter. Med risk för att låta som en dryg besserwisser (vilket jag kanske i någon mån också är), så har jag och många med mig under de senaste åren varnat för utvecklingen med lånefinansierad konsumtion och stegringar av bostadspriserna långt över löneökningarna.
Man behöver inte vara speciellt begåvad för inse att det inte håller i längden. Det är som ett kedjebrev, eller Framfab, det håller ett tag, några som hoppar av tåget i tid gör att klipp, resten står med svarte petter.
För bara något år sedan fick man hånfulla kommentarer, när man på debattsidor förutspådde det kommande fallet. Invektiv som "bakåtsträvare som inte vågar satsa och som sitter förgrämd i en hyresrätt i en trist förort".
Nu bor jag i en trivsam småstad 2 km från centrum i en obelånad bostadsrätt. Den köptes billigt och har kanske gått upp 300 %, men jag bryr mig inte om värdet går upp eller ner, vi har inga flyttplaner.
Mina två bilar är gamla, men i bra skick och får rulla tills reparationer börjar komma, det brukar dröja länge med en välskött Mazda eller Nissan.
Jag tror väldigt många människor lever över sina tillgångar, det ska vara fint hus, flotta bilar och tjusiga utlandsresor.
Visst kan höginkomsttagare unna sig livets goda, men även de med goda inkomster kan bli sjuka eller arbetslösa, så hellre leva enklare och slippa lånekarusellen.
Som vanligt gäller "cash is king." De med ordnad ekonomi och lite pengar kan göra klipp. Bostäder kommer säljas billigt på exekutiv auktion. Bilar har sjunkit kraftigt i pris, och fallet kommer fortsätta.
Under nittiotalskrisen hade jag chansen att köpa en nästan ny Mazda Miata av ett finansbolag, för 75.000 kr, ett återtag, en chans jag inte tog. Åtta år senare köpte jag min Miata som gått 8.400 mil för 95.000:-.......
Rika kommer kunna köpa konst och antikviteter från överbelånade, desperata spekulanter.
Om några år när krisen dragit förbi kommer folk himla med ögonen och utbrista, "Jag borde slagit till".
En annan positiv effekt är att räntan sjunker, vilket dessvärre också gäller svenska "pesetas". Idag står kronan i 9.58 mot Euron. När sprängs 10 kr vallen?
Ja, ja sådan är kapitalismen. Det bor nog en liten socialist i mig, kapitalismen bör inte vara alltför oreglerad, det tycker även vissa kapitalförvaltare.
Alltför rå kapitalism verkar innebära att "The winner takes it all".
Gonatt!
Sverige har bra statsfinanser och ligger troligen inte lika risigt till som 1992. Fast vi slipper inte undan dramatiska effekter. Med risk för att låta som en dryg besserwisser (vilket jag kanske i någon mån också är), så har jag och många med mig under de senaste åren varnat för utvecklingen med lånefinansierad konsumtion och stegringar av bostadspriserna långt över löneökningarna.
Man behöver inte vara speciellt begåvad för inse att det inte håller i längden. Det är som ett kedjebrev, eller Framfab, det håller ett tag, några som hoppar av tåget i tid gör att klipp, resten står med svarte petter.
För bara något år sedan fick man hånfulla kommentarer, när man på debattsidor förutspådde det kommande fallet. Invektiv som "bakåtsträvare som inte vågar satsa och som sitter förgrämd i en hyresrätt i en trist förort".
Nu bor jag i en trivsam småstad 2 km från centrum i en obelånad bostadsrätt. Den köptes billigt och har kanske gått upp 300 %, men jag bryr mig inte om värdet går upp eller ner, vi har inga flyttplaner.
Mina två bilar är gamla, men i bra skick och får rulla tills reparationer börjar komma, det brukar dröja länge med en välskött Mazda eller Nissan.
Jag tror väldigt många människor lever över sina tillgångar, det ska vara fint hus, flotta bilar och tjusiga utlandsresor.
Visst kan höginkomsttagare unna sig livets goda, men även de med goda inkomster kan bli sjuka eller arbetslösa, så hellre leva enklare och slippa lånekarusellen.
Som vanligt gäller "cash is king." De med ordnad ekonomi och lite pengar kan göra klipp. Bostäder kommer säljas billigt på exekutiv auktion. Bilar har sjunkit kraftigt i pris, och fallet kommer fortsätta.
Under nittiotalskrisen hade jag chansen att köpa en nästan ny Mazda Miata av ett finansbolag, för 75.000 kr, ett återtag, en chans jag inte tog. Åtta år senare köpte jag min Miata som gått 8.400 mil för 95.000:-.......
Rika kommer kunna köpa konst och antikviteter från överbelånade, desperata spekulanter.
Om några år när krisen dragit förbi kommer folk himla med ögonen och utbrista, "Jag borde slagit till".
En annan positiv effekt är att räntan sjunker, vilket dessvärre också gäller svenska "pesetas". Idag står kronan i 9.58 mot Euron. När sprängs 10 kr vallen?
Ja, ja sådan är kapitalismen. Det bor nog en liten socialist i mig, kapitalismen bör inte vara alltför oreglerad, det tycker även vissa kapitalförvaltare.
Alltför rå kapitalism verkar innebära att "The winner takes it all".
Gonatt!
Miatan går i ide
Imorgon förmiddag kör jag ut till en liten ort utanför min stad, där jag hyr ett kallgarage där min miata får sussa över vintern.
Som sovsällskap har hon någon husvagn och husbil, en Volvo PV som inte rullat på flera år och som väntar på renovering, samt ett par ståtliga Cadillacs från 50- talet.
Därav min hemlighetsfullhet, vi som har hobbybilar vill inte skylta för mycket över var våra dyrgripar står avställda.
Proceduren är enkel: Rejält med luft i däcken, det har jag alltid, minst 2,5 kilos tryck, jag lossar ena batterikabeln, att lyfta ur är att överarbeta, ett fulladdat batteri tål hur mycket kyla som helst.
Nästa år i april, maj börjar säsongen igen. Bara att koppla på batterikabeln och vrida på startnyckeln.
I den mån olja eller tändstift behöver bytas görs det innan avställningen, då slipper man problem när maskineriet ska startas upp igen
Fast i år gör jag ingetdera, stiften byttes förra året, oljan också och den har bara rullat 400 mil sedan dess. Vissa byter olja varje år, jag anser det vara slöseri, miatans olja är fortfarande gyllenbrun och krämig.
Många kör sin Miata på vintern. Det är förstås inga problem, värmen är av bastukaraktär och skaffar man hardtop slipper man den råa fukten under suffletten.
Själv gillar jag bakhjulsdrift även i halka, den goda balansen och att veta var man har bilen är av godo, oavsett väglag.
Men att utsätta en bil för västsvensk fukt och saltslask är fruktansvärt. Bilar rostar bort för miljarder varje år i Sverige.
Som sovsällskap har hon någon husvagn och husbil, en Volvo PV som inte rullat på flera år och som väntar på renovering, samt ett par ståtliga Cadillacs från 50- talet.
Därav min hemlighetsfullhet, vi som har hobbybilar vill inte skylta för mycket över var våra dyrgripar står avställda.
Proceduren är enkel: Rejält med luft i däcken, det har jag alltid, minst 2,5 kilos tryck, jag lossar ena batterikabeln, att lyfta ur är att överarbeta, ett fulladdat batteri tål hur mycket kyla som helst.
Nästa år i april, maj börjar säsongen igen. Bara att koppla på batterikabeln och vrida på startnyckeln.
I den mån olja eller tändstift behöver bytas görs det innan avställningen, då slipper man problem när maskineriet ska startas upp igen
Fast i år gör jag ingetdera, stiften byttes förra året, oljan också och den har bara rullat 400 mil sedan dess. Vissa byter olja varje år, jag anser det vara slöseri, miatans olja är fortfarande gyllenbrun och krämig.
Många kör sin Miata på vintern. Det är förstås inga problem, värmen är av bastukaraktär och skaffar man hardtop slipper man den råa fukten under suffletten.
Själv gillar jag bakhjulsdrift även i halka, den goda balansen och att veta var man har bilen är av godo, oavsett väglag.
Men att utsätta en bil för västsvensk fukt och saltslask är fruktansvärt. Bilar rostar bort för miljarder varje år i Sverige.
Kulturlandskap
Hundar är i allmänhet filantroper. En arbetskamrat tyckte jag var komisk när jag konstaterade att en cockerspaniel var en sann filantrop. Jag såg inte det jättekomiska i denna truism, denne cockerspaniel formligen älskade alla människor han stötte på. Denne hund hade förmodligen översvallande hälsat på Pol Pot eller någon annan massmördare.
Hade han stött på Hitler, hade han sannolikt blivit vänligt bemött, Hitler var stor hundvän men historiens kanske största misantrop.
Jag är nog oftast filantrop, utan att för den skull älska alla människor. Vi har alla våra mindre goda sidor, men jag tror att endast en minoritet är genuint onda.
Däremot är det sant att makt korrumperar. Robert Mugabe framstår med rätta som ytterst ond, men bilden av honom som en frihetskämpe behöver inte vara helt osann.
När jag var i Rumänien träffade jag en kille som menade att Ceacesco inte var så farlig på sextiotalet, ( han var emot invasionen av Tjeckoslovakien), men kom att gradvis spåra ur totalt.
Naturen är mäktig och vacker och vi är beroende av den för vår existens, vilket inte minst ödesfrågan med växthuseffekten aktualiserar.
Men naturen är likgiltig för ondska och orättvisor. Fåglarna kvittrade och våren var bedövande vacker i Auschwich medans gaskamrarna gick för fullt.
Jag är ingen överdriven naturromantiker. Är mer intresserad av bilar än fotosyntesen. Som grabb var jag ointresserad av scouterna eller fältbiologerna.
Jag vill härmed fastslå att jag föredrar kulturlandskap framför vildmark, Jag minns en cykeltur från Mälardalen till Västergötland: När jag kom till Tiveden tröttnade jag snabbt på den dystra urskogen och kände eufori när jag äntligen nådde Göta Kanal och öppna fält med kor.
I Töreboda tog jag in på hotell och var glad över att slippa tälta vid en liten sjö med mygg och eländigt torrfoder.
Jag älskar motorvägar som ringlar fram genom vackra landskap, speciellt på kvällen, reglerade floder och gamla medeltida städer.
Det är absolut inget fel att människan tämjer naturen, men det måste ske på ett sansat sätt. Rovdrift och hänsynslös miljöförstörelse måste förstås stoppas.
Men att likt Rousseau gå tillbaka till ett " naturens idealtillstånd" är varken önskvärt eller realistiskt. Det exkluderar mänskligheten och är ytterst misantropiskt.
Hade han stött på Hitler, hade han sannolikt blivit vänligt bemött, Hitler var stor hundvän men historiens kanske största misantrop.
Jag är nog oftast filantrop, utan att för den skull älska alla människor. Vi har alla våra mindre goda sidor, men jag tror att endast en minoritet är genuint onda.
Däremot är det sant att makt korrumperar. Robert Mugabe framstår med rätta som ytterst ond, men bilden av honom som en frihetskämpe behöver inte vara helt osann.
När jag var i Rumänien träffade jag en kille som menade att Ceacesco inte var så farlig på sextiotalet, ( han var emot invasionen av Tjeckoslovakien), men kom att gradvis spåra ur totalt.
Naturen är mäktig och vacker och vi är beroende av den för vår existens, vilket inte minst ödesfrågan med växthuseffekten aktualiserar.
Men naturen är likgiltig för ondska och orättvisor. Fåglarna kvittrade och våren var bedövande vacker i Auschwich medans gaskamrarna gick för fullt.
Jag är ingen överdriven naturromantiker. Är mer intresserad av bilar än fotosyntesen. Som grabb var jag ointresserad av scouterna eller fältbiologerna.
Jag vill härmed fastslå att jag föredrar kulturlandskap framför vildmark, Jag minns en cykeltur från Mälardalen till Västergötland: När jag kom till Tiveden tröttnade jag snabbt på den dystra urskogen och kände eufori när jag äntligen nådde Göta Kanal och öppna fält med kor.
I Töreboda tog jag in på hotell och var glad över att slippa tälta vid en liten sjö med mygg och eländigt torrfoder.
Jag älskar motorvägar som ringlar fram genom vackra landskap, speciellt på kvällen, reglerade floder och gamla medeltida städer.
Det är absolut inget fel att människan tämjer naturen, men det måste ske på ett sansat sätt. Rovdrift och hänsynslös miljöförstörelse måste förstås stoppas.
Men att likt Rousseau gå tillbaka till ett " naturens idealtillstånd" är varken önskvärt eller realistiskt. Det exkluderar mänskligheten och är ytterst misantropiskt.
Vem fan är Ingvar Carlsson?
För sådär tjugo år sedan var Ingvar Carlsson statsminister. Jag brukar inte roas av väggklotter, men tyckte just detta klotter som då florerade på murar och stenväggar var lite fyndigt.
Ofta träffar man på folk som tycker det är självklart att man känner till en viss person eller popgrupp eller varumärke eller film eller skådespelare eller en debattartikel på DN, trots att vi är många som inte har DN som husorgan.
Förr, när jag var yngre och hade sämre självförtroende, kunde jag humma med, och låtsas att jag visste, skämdes över min okunskap. Numera sätter jag ofta upp stopp och belägg: "Vem är det?"
Fördelen med att erkänna sin okunskap är två: Man kan lära sig något nytt, samt få personen man talar med att inse att dennes kunskap inte är självklar för andra.
Själv är jag bekant med namn som Bertini, Bertone, Pininfarina, Lefèbre, Wilsgaard, Issigonis eller Michelotti, för att nämna några viktiga bildesigners och tar inte illa upp över andra människors okunskap över dessa för bilutvecklingen viktiga personer.
Fast jag blev förstummad häromdagen när jag pratade med en person som aldrig hört talas om Mazda MX5 Miata!
Ofta träffar man på folk som tycker det är självklart att man känner till en viss person eller popgrupp eller varumärke eller film eller skådespelare eller en debattartikel på DN, trots att vi är många som inte har DN som husorgan.
Förr, när jag var yngre och hade sämre självförtroende, kunde jag humma med, och låtsas att jag visste, skämdes över min okunskap. Numera sätter jag ofta upp stopp och belägg: "Vem är det?"
Fördelen med att erkänna sin okunskap är två: Man kan lära sig något nytt, samt få personen man talar med att inse att dennes kunskap inte är självklar för andra.
Själv är jag bekant med namn som Bertini, Bertone, Pininfarina, Lefèbre, Wilsgaard, Issigonis eller Michelotti, för att nämna några viktiga bildesigners och tar inte illa upp över andra människors okunskap över dessa för bilutvecklingen viktiga personer.
Fast jag blev förstummad häromdagen när jag pratade med en person som aldrig hört talas om Mazda MX5 Miata!
Vikten av motion
Vi människor mår bra av att röra på oss. Det är numera en truism som inte behöver diskuteras. Jag är oerhört tacksam över världens kanske främsta uppfinning, cykeln, som möjliggör motion under roliga former.
På kortare sträckor är cykeln ofta snabbast. De flesta vardagliga transporter är korta och då förenar man nytta med nöje istället för att ta bilen eller vänta på en överfull stadsbuss.
Bilen är också en underbar maskin, som ger frihet att förflytta sig snabbt och fritt. Miljöproblematiken tänkte jag inte ta upp just idag, utan det faktum att bilar också behöver motion.
En bil som körs lagom hårt, men inte brutalt, och helst lite längre sträckor mår bäst.
Taxibilar kan rulla 50- 70.000 mil eller mer utan större reparationer.
En "gubbkörd" bil som endast gått korta sträckor med många kallstarter kan vara slut i motor, bromsar, ljuddämpare efter bara 10.000 mil.
Det har regnat kraftigt några dagar, och senaste veckorna har jag bara tuffat runt på kortare körningar med miatan.
Idag hörde jag ett lätt skrapande bakifrån när jag bromsade. Jag var förvånad och tänkte, "inte kan bromsbeläggen vara utslitntna".
Istället kunde jag vid inspektion konstatera rost på högra, bakre skivan. Lite "motion" med handbromsen, samt några hårda inbromsningar var problemet borta.
Nu glänser skivorna som nypolerat silver igen.
Ett råd: Kör bilen riktigt varm minst en gång i veckan, så håller ljuddämparen länge. Jag har inte bytt ljuddämpare på åtta år.
Bromsa några gånger hårt, minst en gång i veckan ( men kolla i backspegeln först!), så slipper du kostsamma bromsrenoveringar.
På kortare sträckor är cykeln ofta snabbast. De flesta vardagliga transporter är korta och då förenar man nytta med nöje istället för att ta bilen eller vänta på en överfull stadsbuss.
Bilen är också en underbar maskin, som ger frihet att förflytta sig snabbt och fritt. Miljöproblematiken tänkte jag inte ta upp just idag, utan det faktum att bilar också behöver motion.
En bil som körs lagom hårt, men inte brutalt, och helst lite längre sträckor mår bäst.
Taxibilar kan rulla 50- 70.000 mil eller mer utan större reparationer.
En "gubbkörd" bil som endast gått korta sträckor med många kallstarter kan vara slut i motor, bromsar, ljuddämpare efter bara 10.000 mil.
Det har regnat kraftigt några dagar, och senaste veckorna har jag bara tuffat runt på kortare körningar med miatan.
Idag hörde jag ett lätt skrapande bakifrån när jag bromsade. Jag var förvånad och tänkte, "inte kan bromsbeläggen vara utslitntna".
Istället kunde jag vid inspektion konstatera rost på högra, bakre skivan. Lite "motion" med handbromsen, samt några hårda inbromsningar var problemet borta.
Nu glänser skivorna som nypolerat silver igen.
Ett råd: Kör bilen riktigt varm minst en gång i veckan, så håller ljuddämparen länge. Jag har inte bytt ljuddämpare på åtta år.
Bromsa några gånger hårt, minst en gång i veckan ( men kolla i backspegeln först!), så slipper du kostsamma bromsrenoveringar.
Euro i Höganäs
Höganäs kommer som andra kommun i Sverige införa euron som paralellvaluta. Först ut var Haparanda, med dess närhet till Finland, ett mindre veligt land än Sverige, där man utan en massa krusiduller valt att vara EU- land fullt ut.
Redan nu kan man i de flesta städer hitta uttagsautomater med Euro, på många håll står priset på kvitton i både euro och kronor.
Euron har varit en succé, trots olyckskorparnas varningskrax.
Att euron mer och mer blir en paralellvaluta innebär förhoppningsvis att fler svenskar får upp ögonen över vilken skräpvaluta kronan är.
Nu står den i nästan 9.50. Hade vi röstat ja, hade vi fått kursen 8.50.....
Redan nu kan man i de flesta städer hitta uttagsautomater med Euro, på många håll står priset på kvitton i både euro och kronor.
Euron har varit en succé, trots olyckskorparnas varningskrax.
Att euron mer och mer blir en paralellvaluta innebär förhoppningsvis att fler svenskar får upp ögonen över vilken skräpvaluta kronan är.
Nu står den i nästan 9.50. Hade vi röstat ja, hade vi fått kursen 8.50.....
Valfläsk
Tiden går fort, vi börjar med stormsteg närma oss nästa val. Alliansregeringen har nog varit taktiska enligt regelboken och infört impopulara åtgärder i början av mandatperioden som bensinskattehöjningar, höjda skatter på bilförsäkringar, försämrad A- kassa i from förhoppning att dessa försämringar skall vara glömda när valdagen närmar sig.
När regeringen nu är pressad av låga opinionssiffror och valet närmar sig kommer valfläsket. Idag gavs besked att även pensionärer får skattesänkningar. Ett rättvist och rimligt besked.
I veckan kom beskedet att man genom Komvux kommer satsa på yrkesutbildning, något som man för ett år sedan vägrade diskutera. Också rimligt och bra.
Efter valet kommer nya skattehöjningar, speciellt om de rödgröna vinner, var så säker.
När regeringen nu är pressad av låga opinionssiffror och valet närmar sig kommer valfläsket. Idag gavs besked att även pensionärer får skattesänkningar. Ett rättvist och rimligt besked.
I veckan kom beskedet att man genom Komvux kommer satsa på yrkesutbildning, något som man för ett år sedan vägrade diskutera. Också rimligt och bra.
Efter valet kommer nya skattehöjningar, speciellt om de rödgröna vinner, var så säker.
Kritik
Idag fick jag kritik på ett debattforum. Substansen i kritiken gick ut på att jag kör bensinbil, två dessutom, samt japanskt, även om min Nissan råkar vara byggd i England.
Att jag är illojal som inte kör svenskt, eller åtminstone europeiskt.
Till denne "Danne" och andra som tycker så har jag följande svar: Jag är inte gjord av pengar och kan köpa en onödigt dyr eller krånglande bil bara för att gynna inhemsk bilindustri.
Volvo är för mig en ointressant bil. Alla Volvo jag kört har haft tråkiga köregenskaper. Förr var Volvo en tråkig, men gedigen kvalitetsbil och billig att serva. Jag har haft en 245, en rejäl arbetshäst.
Volvo är för dyra, för törstiga och krånglar för mycket.
SAAB har gjort några lyckade modeller, men går sönder på tok för mycket.
Jag accepterar att en bil är mogen för skroten efter 15-20 år, men under livscykeln ska i stort bara underhållsservice behöva göras.
Diesel är också ointressant om man bara kör 1000 mil om året. Bätttre då med en bensinsnål bensinare.
Min Miata är en hobbybil som bara körs några hundra mil per år. Den är snål och katalysatorrenad. Primeran är en arbetshäst som behövs i firman, som salig Volvo 245, fast bensinsnål.
Att jag är illojal som inte kör svenskt, eller åtminstone europeiskt.
Till denne "Danne" och andra som tycker så har jag följande svar: Jag är inte gjord av pengar och kan köpa en onödigt dyr eller krånglande bil bara för att gynna inhemsk bilindustri.
Volvo är för mig en ointressant bil. Alla Volvo jag kört har haft tråkiga köregenskaper. Förr var Volvo en tråkig, men gedigen kvalitetsbil och billig att serva. Jag har haft en 245, en rejäl arbetshäst.
Volvo är för dyra, för törstiga och krånglar för mycket.
SAAB har gjort några lyckade modeller, men går sönder på tok för mycket.
Jag accepterar att en bil är mogen för skroten efter 15-20 år, men under livscykeln ska i stort bara underhållsservice behöva göras.
Diesel är också ointressant om man bara kör 1000 mil om året. Bätttre då med en bensinsnål bensinare.
Min Miata är en hobbybil som bara körs några hundra mil per år. Den är snål och katalysatorrenad. Primeran är en arbetshäst som behövs i firman, som salig Volvo 245, fast bensinsnål.
Besiktning
Idag besiktigade jag Miatan. Som vanligt godkänd. Han påpekade att det finns rost i bakre sidobalkarna, vilket jag väl känner till. Bilen är trots allt 17 år gammal och aldrig renoverad eller reparerad utöver vanlig service.
Tidigare ägare hade den dåliga smaken att köra i vinterslask, något jag aldrig skulle utsätta miatan för.
Om ett par, tre år är det kanske dags att svetsa i nya balkar. Avsevärt billigare än att köpa en ny Miata. Fast om begatnatprisfallet fortsätter kanske det lönar sig att byta upp sig till en nyare miata.
Fast på något konstigt sätt fäster man sig vid en bil man haft under många år och haft många roliga minnen med, och det känns som en kär vän.
Tidigare ägare hade den dåliga smaken att köra i vinterslask, något jag aldrig skulle utsätta miatan för.
Om ett par, tre år är det kanske dags att svetsa i nya balkar. Avsevärt billigare än att köpa en ny Miata. Fast om begatnatprisfallet fortsätter kanske det lönar sig att byta upp sig till en nyare miata.
Fast på något konstigt sätt fäster man sig vid en bil man haft under många år och haft många roliga minnen med, och det känns som en kär vän.
