Askmoln
Naturens vildsinthet och kraft upphör aldrig att fascinera. Vi har i dagarna begåvats med ett nytt ord, "askmoln".
Konsekvenserna är enorma: Allt flyg i stora delar av Europa är utslaget. Tydligen förekom ett liknande utbrott på Island i början på artonhundratalet som varade i flera år (!).
På den tiden fanns inga jetplan eller internet, så människor som levde i Sverige hade förmodligen ingen aning om detta.
Kanske stoftmolnet gjorde solnedgångarna mer rödaktigt vackra, vilket troligen inte fattiga, hårt arbetande bönder hade mycket tid att grubbla över.
Vad värre var, kanske stoftmolnet sänkte temperaturen, med sämre skördar och svält som följd.
Denna naturkatastrof är så oerhört fascinerande: Den ligger på ett djupt existensiellt plan, den påminner oss människor hur oerhört bräckligt livet är, hur oerhört lite vi människor kan kontrollera naturens krafter.
Den påminner oss smärtsamt om den apokalyps som oundvikligen kommer, låt gå för att den troligen inte kommer nu eller i morgon, vetenskapen tror att Jorden har ytterligare tre miljarder år kvar att leva.
Sedan kommer slutet, Jorden blir en förbränd svavelosande brandhärd, all intelligens, all skönhet, all natur, all mänsklig aktivitet kommer gå upp i en slutlig ragnarök....
Men vi är gudskelov inte där är än på ett tag. Mer prosaiska frågor reser sig. Om askan fortsätter spy ut under flera år, vilket forskarna säger är möjligt, vad händer då?
Kan man på kort tid bygga "asksäkra" flygplan? Om inte, hur löser vi transporter och interkontinentala resor? Kineserna planerar högfartståg mellan Europa och Asien, men det kommer tan något decennium innan detta lämnat ritbordet.
Den futtiga svenska politiken gör sig förstås påmind: Miljöpartister tycker att vi ska satsa på tåg och videokonferenser.
Jag råkade läsa att Robert Aschberg frågade Miljöpartiet om man inte borde lägga koldioxidskatt på vulkanutsläpp...
Även om frågan inte är seriöst menad, infinner sig frågan om inte naturen själv är den värsta miljöförorenaren och om inte mänskligheten gör rätt att behärska och kontrollera naturen, så långt det är möjligt.
Vi ska vara glada över att vi inte lever på 1800 talet. Kalla somrar och sibiriska vintrar kan komma de närmaste åren, tack vare stoftet som förhindrar solens instrålning.
Men vi slipper svälta, vi har kärnkraft som levererar el så vi kan värma våra bostäder på ett miljövänligt sätt.
Konsekvenserna är enorma: Allt flyg i stora delar av Europa är utslaget. Tydligen förekom ett liknande utbrott på Island i början på artonhundratalet som varade i flera år (!).
På den tiden fanns inga jetplan eller internet, så människor som levde i Sverige hade förmodligen ingen aning om detta.
Kanske stoftmolnet gjorde solnedgångarna mer rödaktigt vackra, vilket troligen inte fattiga, hårt arbetande bönder hade mycket tid att grubbla över.
Vad värre var, kanske stoftmolnet sänkte temperaturen, med sämre skördar och svält som följd.
Denna naturkatastrof är så oerhört fascinerande: Den ligger på ett djupt existensiellt plan, den påminner oss människor hur oerhört bräckligt livet är, hur oerhört lite vi människor kan kontrollera naturens krafter.
Den påminner oss smärtsamt om den apokalyps som oundvikligen kommer, låt gå för att den troligen inte kommer nu eller i morgon, vetenskapen tror att Jorden har ytterligare tre miljarder år kvar att leva.
Sedan kommer slutet, Jorden blir en förbränd svavelosande brandhärd, all intelligens, all skönhet, all natur, all mänsklig aktivitet kommer gå upp i en slutlig ragnarök....
Men vi är gudskelov inte där är än på ett tag. Mer prosaiska frågor reser sig. Om askan fortsätter spy ut under flera år, vilket forskarna säger är möjligt, vad händer då?
Kan man på kort tid bygga "asksäkra" flygplan? Om inte, hur löser vi transporter och interkontinentala resor? Kineserna planerar högfartståg mellan Europa och Asien, men det kommer tan något decennium innan detta lämnat ritbordet.
Den futtiga svenska politiken gör sig förstås påmind: Miljöpartister tycker att vi ska satsa på tåg och videokonferenser.
Jag råkade läsa att Robert Aschberg frågade Miljöpartiet om man inte borde lägga koldioxidskatt på vulkanutsläpp...
Även om frågan inte är seriöst menad, infinner sig frågan om inte naturen själv är den värsta miljöförorenaren och om inte mänskligheten gör rätt att behärska och kontrollera naturen, så långt det är möjligt.
Vi ska vara glada över att vi inte lever på 1800 talet. Kalla somrar och sibiriska vintrar kan komma de närmaste åren, tack vare stoftet som förhindrar solens instrålning.
Men vi slipper svälta, vi har kärnkraft som levererar el så vi kan värma våra bostäder på ett miljövänligt sätt.
Kommentarer
Trackback
