miata

Snart är det Jul, snön täcker landskapet, vägarna är smutsiga, en sörja av brunt slask täcker asfalten.

 

Just nu känns våren avlägsen, med grönska, färgglada maskrosor vid vägkanten och en intensiv majsol. Men den tiden kommer, till alla entusiaster som plockar fram sina hobbyfordon stora glädje.

 

Jag ser fram mot ta ut min i höstas inköpta Mazda MX5 NC ur garaget. Färg Nordic Green, terracottabrun läderklädsel. Med instrumentpanel i svart pianolack ser min bil lite " premium" ut, även om poängen med Miata inte är att vara snobbig eller dyr. Min första röda NA 1991 års modell hade en enkel charm som senare versioner kanske saknar, men i gengäld har senaste versioner modern utrustning som AC, antisladd, airbags och annat som hör en modern bil till.

 

För mig känns detta som den optimala bilen som jag mycket väl kan behålla livet ut ( och som eventuellt överlever mig, beroende på det verkliga utfallet av förväntad livslängd på en kvalitetsbil och en medelålders gubbe som mig)

 

Det som möjligen skulle få mig på utbytestankar och våta drömmar av ickesexuell natur vore om nästa generations Miata är bantad under ett ton, och en trecylindrig turbomotor på 150 hästar och lite kompaktare mått parat med nätt och snygg design, och softtopp förstås. Och max en halvliter milen i bränsleförbrukning för ekonomiska turer.

 

Den som lever får se!