miata

Man hör hur snacket går. Det suckas och stönas över bristen på snö och kyla. Jag tror många med mig föredrar plusgrader framför minusgrader och snö.

 

En annan god aspekt är gott cykelväder. Den här veckan har jag trampat drygt 2 mil om dagen och kommer nog landa på närmare 15 mil. Annars är min måttstock ca 10 mil i veckan i snitt, ca 40 i månaden. Nu kan jag öka snittet!

Efter 3 månader är bilen klar! Ny katalysator på plats, allt verkar funka.... med reservation för anliggande broms vänster fram. Troligen en effekt av långt stillestånd och brist på motion ( som även bilar behöver!)

 

Nu är salteländet igång, och Miatan står avställd i varmgarage. Bromsoket får åtgärdas till våren.

Återigen kommer oroväckande nyheter om protester mot regeringen i Thailand. Detta fredliga buddistiska land är oroligt under den fridsamma ytan.

 

Thailand är i många avseenden ett väldigt modernt land, men gamla strukturer och konservativa värderingar lever alltjämt kvar parallellt. Demokratin är inte fullt ut förankrad. Motsättningarna mellan de gula och röda är avgrundslik.

 

Ett intressant fenomen är Thaksin. Nu är det syrran Yingluck som är demokratiskt vald, brorsan den stenrike affärsmannen Taksin befinner sig i landsflykt i Dubai. Taksin väcker lite samma känslor som Palme gjorde i Sverige, antingen älskar man eller hatar.

 

Som utomstående kan man konstatera att kungahuset är en betydande maktfaktor, som står de konservativa gulskjortorna nära. Thailand har världens hårdaste straff för majestätsbrott, att kritisera kungahuset kan rendera stränga straff. 

 

Taksin kallas ibland populist. Kritikerna hävdar att syrran Yingluck är Taksins lydiga redskap. Visst kan man hävda att Taksin köpt lojalitet från fattiga bönder i nordöstra Thailand. Men otvivelaktigt har man förbättrat infrastruktur och sjukvård i eftersatta områden.

En kritik från bangkokeliten som kan ha fog för sig, är att Taksinklanen äventyrar landets ekonomi. Exempelvis har man garanterat priset på ris åt alla risbönder, nu har priset på ris sjunkit, och man står med stora lager osålt ris, vilket bidrar till obalanser i statsbudgeten.

 

Kritik har också riktats mot de enorma infrastrukturprojekt som Taksin initierat, bl.a höghastighetsjärnväg, som anses öka statsskulden avsevärt. Å andra sidan är järnvägen rent museal, rena 40-talet, de flesta transporter går idag på väg eller flyg, så en upprustning behövs.

 

Det finns risk för oroligheter, och dessvärre våld. Kompromissviljan saknas. Men det är en intern angelägenhet. Blev därför häpen att Kent Härstedt skickats som en sorts medlare ( av Socialdemokraterna?) Det är oerhört naivt att tro att han kan bidra med något. Han kan lugnt relaxa under parasollet vid hotellpolen med en paraplydrink och tacka de som pröjsat resa, hotell och traktamente.

 

Vi får alla hoppas på en sansad utveckling, men det kommer nog ta åratal att förbättra strukturer och nå konsensus.

Verkliga entreprenöner står högt i kurs. Inte konstigt då vissa har på ett unikt sätt bidragit till mänsklighetens framsteg. Vi har idag svårt att föreställa oss en värld utan Tetra paks förpackningar, IKEA möbler eller den massproducerade bilen.

 

Henry Ford, Ingvar Kamprad och Steve Jobs visioner och bidrag till mänsklighetens fromma kan inte överskattas. 

 

När man läser biografier över dessa stora män med visioner  som de också lyckats förverkliga, slås man ibland över hur futtiga och ibland rent av osympatiska de också verkar vara.

 

Henry Ford var antisemit och sympatiserade med Hitler. Samtidigt lyckades han göra bilen tillgänglig även för arbetarklassen med T- forden.

I likhet med Jobs frågade han inte ängsligt vad folk ville ha. Han hade intuition och såg bortom kröken. Nuförtiden är det populärt att via kundenkäter fråga vad folk vill ha. Ford fnyste åt sådant, och lär ha yttrat: " Om man frågat folk vad de ville ha, skulle svaret ha blivit en snabbare häst".

 

Precis samma visionära tänkande präglade Steve Jobs, besatt av design och taktil känsla hos en dator eller mobil. Nokia var överlägset störst, men kunde inte tänka nytt. Innan fanns inte behovet av smartnallar. Hade man gjort kundenkäter, hade kunderna efterfrågat mer klassisk Nokia design.

 

Nu har Samsung hotat Apple med prisvärda alternativ med bättre skärmar och kameror. Frågan är om Apple utan Steve Jobs överlever. Efter hans död har inga unika Apple produkter dykt upp.

 

Fast efter Henry Fords död har inga märkvärdiga eller unika produkter dykt upp. Men Ford finns fortfarande som en av världens största biltillverkare.

 

Men Polaroid, som var unika, finns inte längre kvar.

 

Kapitalismen är fascinerande, nya, ibland oväntade stjärnor flammar upp, andra sedan länge etablerade kvalitetsföretag somnar in för evigt.

Nu när debatten har nyanserats, har det visat sig att Polisen använder sig av omfattande register, och det har fungerat utmärkt brottsförebyggande, i exempelvis Södertälje.

 

Debatten har sålunda tystnat, och mina tankar går till Polisen på gräsrotsnivå som försöker bekämpa brott. Justitieministern och polischefen verkar vara i behov av att be om ursäkt för förhastade uttalanden. Så har inte skett.

 

Konstigt nog tycks DN och dess chefredaktör Peter Wolodarski utgöra en måttstock på sanningen, som alla har att rätta sig efter. Etablissemanget tycks alltid tro att DN alltid besitter den absoluta sanningen.

 

Sverige är förvisso en demokrati. Men endast en sanning finns, och den står att finna i DN. Sveriges motsvarighet till Sovjets Pravda.

Efter det tråkiga haveriet strax söder om Stralsund på Autobahn, bärgades bilen till Eklunds i Göteborg, firman som bar skulden för det inträffade.

 

För ett par veckor var bilen lagad, toppen renoverad. Jag tog tåget till Göteborg. Bilen var nytvättad och fräsch. Motorn gick som en dröm. Allt gott!? Tyvärr inte, efter någon mil lös motorvarningslampampan. Åter verkstaden, fel indikerades avseende främre katalysatorn.

 

Nu avvaktar jag besked. Hoppas få ett avslut på denna tråkiga historia snart!

Motorhaverier är sällsynta nuförtiden. Vissa märken drabbas oftare än andra. SAAB var överrepresenterad, vissa Opel har haft problem med dåliga kamremmar, VW har haft trubbel med vevhusventilation med vissa bilar med korta körsträckor. 

 

Japanska bilar drabbas nästan aldrig av motorhaveri, om bilen är någorlunda servad. Ändå är det precis vad som inträffat på min Mazda MX-5!

 

Orsaken till detta är klarlagt: En klantig mekaniker monterade tändstift vid service för ett drygt år sedan, på Eklunds Bil, auktoriserad Mazdahandlare. Stiften är 7,5 mm för långa, hamnar otäckt nära kolven. Värmetal är fel, dessa stift passar andra Mazda, modell 3, 5 och 6.

 

För 200 mil sedan gjordes en liten oljeservice. Då kollas inte stiften. Dessa felaktiga stift har således funkat vid lugn körning i närmare 900 mil.

 

Den tråkiga händelsen inträffade på Autobahn, en bit innan Stralsund. På en frifartssträcka sa jag till min kompis: 

" Nu ska toppfarten testas". Navigatorn som visar exakt fart var på. Miatan varvade fint. 198 km/ h enligt mätaren. Jag höll gasen i botten i max 5 minuter. Och vad hände? Motorn tappade kraft och jag lyckades med hackande maskin ta mig över bron från Stralsund mot Rügen. Vägen var smal och hårt trafikerad, sista biten sköt vi bilen för hand mot en parkering, där vi kunde stå utan att bli överkörda!

 

Jag ringde SOS- alarm, och fick föredömlig hjälp. En bärgare var snabbt på plats, och tog bilen till Autohaus Gisbert Ohl, Mazdaverkstad. Mekanikern konsterade snabbt att stiften var orsaken. Och motorn är totalförstörd, kompression endast på en cylinder! Kolvar, ventiler... allt sönderbränt! ( och jag gissar att även katalysatorn fått sig en snyting!)

 

Vad händer nu? Bilen ska transporteras till Eklunds Bil, och en utbytesmotor monteras. Jag hoppas Eklunds tar sitt ansvar och står för alla kostnader, annars är jag beredd att vidta rättsliga åtgärder. Men Mazda Sverige är informerade och jag hoppas på en tillfredställande lösning.....

 

Fortsättning följer!

Bilarna blir allt säkrare, både den passiva och aktiva säkerheten. Rekordfå dör eller skadas i trafiken. Till viss del måste det också bero på bättre vägar, fler motorvägar eller vägar med mitträcken.

 

En sak som möjligen blivit sämre är dom som kör. Flera spektakulära olyckor har skett i sommar. Ett problem är att många inte tycks ägna sig åt aktiv bilkörning. Man ställer in farthållaren och pysslar med smartnallen samtidigt, skickar sms, vilket är helt förkastligt!

 

Jag tror den bästa bilföraren är den som gillar att köra, som är alert och som finner nöje att hantera ratt, växelspak, gaspedal och som njuter av samspelet med sin bil.

 

Alla nonchalanta förare som hellre pysslar med annat borde inte få ratta!

Idag på lunchen bläddrade jag i den trevliga biltidningen " Nostalgia". Där fanns en artikel om svenska Panhardklubben.

 

De flesta har hört talas om Panhard- Levassor, som gjorde lyxbilar fram till Andra Världskriget. Efter kriget var Europa fattigt, och marknaden för lyxbilar helt död.

 

Panhard övergick då till att göra avancerade ekonomibilar. Det blev aldrig stora volymer, bilarna blev för dyra jämfört med konkurrenterna Renault och Citroen.

 

Den modell som fascinerar mest är 50- talets Dyna. Kaross helt i aluminium. Vikt endast 750 kilo på en drygt 4,5 meter lång bil med plats för 5! Formen är oerhört strömlinjeformad med lågt luftmotstånd, designad långt innan vindtunnlar fanns! Den tvåcylindriga boxermotorn gav endast 45 hästar, men toppfarten var på hela 135 km/h. Och låg bränsleförbrukning, ca 0,6 liter per mil ( bra siffror än idag!) i en tid då en 30 hästars folkvagn drog närmare en liter.

Invändigt är Dyna väldigt avskalat avant garde. Ingen instrumentbräda. På rattstången sitter ett antal spakar och vred ( föregångare till den " satellit" som kom på Citroen CX tjugo år senare). Längst fram sitter en strut med ett fåtal instrument.

 

Hur läckra och avancerade bilar man än gjorde, blev det aldrig höga volymer. Citroen tog över och 1967 var sagan över med kupén 24 CT.

 

Sorgligt! Tänk om någon kunde göra en modern Dyna? Jag är så trött på alla tunga, svulstiga och fula bilar som dominerar gutubilden nuförtiden.

 

Och dubbelsorgligt att fransk bilindustri inte längre står för det tekniska och designmässiga avant garde som en gång i tiden var en ledstjärna.

Min första MX-5 var en av de första som såldes i Sverige 1991. Jag köpte den begagnad år 2000 och behöll den 8 år.

 

Min nuvarande är en tyskimporterad 2006 av senaste generationen NC, köpt förra hösten.

 

Frågan är vilken man föredrar? Ett problem med kultbilar, är att efterträdare ofta tappar i attraktionskraft. De blir fulare, mer komplicerade, och riskerar till slut att hamna i träsket trista kommittébilar där en massa folk fått tänka till, och den kompromisslösa originalidén till slut är för evigt förlorad.

 

När det gäller Miata, tycker jag ändå man framgångsrikt lyckats fila på konceptet. Man är fortfarande trogen originalkonceptet, utan alltför mycket kompromissser. Det handlar fortfarande om en lätt, bakhjulsdriven roadster med enorm körglädje.

 

Den mest kritiska frågan som kan ställas: Är senaste NC lika rolig att köra som originalet? Svaret är inte givet, NC är trots viss bantning 150 kilo tyngre ( mer säkerhetsutrustning och komfortprylar). Ökad vikt ger sävligare reaktioner, men fortfarande är Miata något av det kvickaste som finns på fyra hjul.

 

En sak man uppskattar är den förbättrade vridstyvheten: Alla cabbar jag hittils kört har flexat, inte NC, den är gedigen som de bästa täckta bilarna.

 

Sedan är man tacksam över säkerhetsutrustningen: 4 airbags, ABS bromsar och antissladd. På första NA fanns endast säkerhetsbälten..

 

Mest uppskattar jag antisladdsystemet. På allmän väg kopplar jag i princip aldrig ur det. Systemet tillåter viss sladd, men aldrig okontrollerat. Vill man pyssla med spektakulära bredsladdar bör det ske på avhyst bana!

 

 

Bilar utgör ett dominerande inslag i gatubilden, och har så gjort sedan massbilismen gjorde sitt intåg i mitten av 1900- talet. En bilhatare har ju förstås bilden klar för sig, bilar är per definition fula och bör helst utrotas.

 

Vi som fascineras av bilar håller förstås inte med. Men jag kan ändå delvis hålla med. Många av dagens bilar är rejält fula. Dystra, klumpiga och groteskt stora stadsjeepar förfular gatubilden. För att ytterligare förstärka fulheten har många enligt rådande mode groteska grillar. Dessutom är färgskalan ful. Kritvit har återkommit från 80- talet. Eller dystert svart med svarta rutor. Tänk Audi Q8 och maffioso. Eller fantasilöst silvermetallic.... Det löjeväckande är att de människor som rattar dessa dyra, men dystra kärror anser sig ha god smak och förmodligen annamat den beklagansvärda minimalistiska smaken. De har förmodligen lika kritvitt och avskalat trist i sina dyrt designade hem.

 

En annan sak som stör mig är den aggressiva looken. Vart tog den vänliga, mjuka designen vägen? Och alla trevliga färger? Ser man en välbevard bil från 50- talet slås man av de vackra, solida lackerna. Svart fanns även då, men mossgrönt, midnattsblå eller varma pastellfärger var vanliga, ibland tvåskikts, minns tidiga Volvo Amazon i mörkblått med vitt tak.

 

Att en del tänker i samma banor som jag, innebär att retrobilar har hittat en nisch. Vissa är tramsiga, andra mer lyckade. FIAT 500 har lyckats och säljer som smör. Bilen är helt ordinär, samma bil som Ford Ka. Men designen anknyter klockrent till kultbilen från 50- talet. Det räcker. Folk betalar gladeligen 20.000 kr extra mot en Ka.

 

Nissan gjorde en trevlig retrobil med det passande namnet Figaro, baserad på den förträffliga, men opersonligt trista Micra. Med canvastak, som en gammal FIAT. Väldigt vacker, med något diffust 50- tal från Frankrike eller Italien. Och gräddvita instrument med kromsargar, såg ut som Jaegermätare från en gammal Alfa Romeo. Tyvärr är modellen ovanlig i Europa, men några har sålts i Tyskland

 

Dags att avrunda, med hopp om vackrare bilar!

.

 

 

 

 

 

Werner Lang är död , 91 år gammal. Han var chefskonstruktören till bilmärket Trabant 601, den lilla östtyska folkbilen som tillverkats i närmare 3 miljoner exemplar. Under kommuniståren var årsproduktionen ca 100.000 bilar om året, ungefär i paritet med SAAB. Men fler likheter finns. SAAB hade under den tidiga eran DKW- teknik med framhjulsdrift och liten tvåtaktsmotor, precis som Trabant... Även snobbmärket AUDI finns med på ett hörn, med ursprunget DKW.

 

Jag har minnen från Trabant, från resorna på 70 och 80- talet bakom järnridån. Från DDR till Ungern, var Trabant det mest frekventa bilmärket. I lagom dos, om man låg bakom en Trabbi, tyckte jag blåröken från tvåtaktaren doftade gott och aromatiskt.... Rent helvetiskt dock när jag satt i min Ford Escort 1987 i en bilkö i Budapest omgiven av stinkande, puttrande Trabanter! Undrar hur Åsa Romson ställt sig.

 

För 20 år sedan avfärdade jag Trabant som en stinkande kommunistisk skitbil. Idag har jag nyanserat omdömet. Trabant är idag kult i paritet med VW typ 1, Citroen CV 2, Austin MINI. En bil som har en given plats i historien.

 

För den som vill uppleva Trabant finns " Trabantsafari" i Berlin och Dresden. Ett företag som erbjuder körning och upplevelse av denna säregna och intressanta bil.

Nästan alla bilaffärer är usla, ju dyrare " premiumbil" du köper, desto mer pengar slängda i sjön. Din dyra Audi eller Mercedes har ofta tappat hundratusentals kronor efter något år.... Pengar du kunde haft roligare för, eller hur?

 

Men det finns förstås undantag: En måsvinge Mercedes SL från 50- talet i rätt skick är värd flera miljoner. En Bugatti Royale kanske 10 miljoner. En Auto- Union från 30- talet, de ytterst få som finns kvar, når himmelska värden, likt ett sällsynt konstverk.

 

Men det handlar om undantag. Ägare av mer prosaiska bilar har sett värdet sjunka under senare år. MG MGB, världens näst mest tillverkade sportbil ( Mazda MX-5 Miata är etta), har sjunkit rejält i pris under senare år. Ett fint exemplar kan nu fås för runt 75,000 kr. Med tanke på kostnaden att renovera eller hålla en gammal MG i gott skick framstår det inte som en lysande affär för säljaren, men fyndchanser finns för köpare nu i finanskrisens tidevarv.

 

En trevlig utveckling för oss som vill kunna köpa en rolig bil till rätt peng.

 

Världens mest tillverkade sportbil, Mazda MX-5 Miata har aldrig varit så tillgänglig som nu. Hur förträfflig och körglad den än är, kommer den likt salig MGB aldrig bli en dyr raritet. Det har redan tillverkats över en miljon Miator, och tillverkningen rullar på, Eftersom den är så vanlig, faller värdet nästan som en vanlig bil. Man kan få en Miata i skapligt bruksskick från 30.000 kr. Då pratar vi en patinerad men funktionsduglig första generationens NA. En riktig fin original NA lågmilare kan nog hamna på 80.000 kr. En sån bil kan möjligen stiga i värde eftersom de börjar bli ovanliga. Men då bör den nog användas försiktigt. En renoverad bil blir aldrig lika värdefull som en lågmilare original.

 

Min NC från 2006 blir nog aldrig en samlarbil. Däremot kan den nog ge många år med glädjefyllda mil!

 

 

Självklart har vi yttrandefrihet i Sverige. I motsats till salig stat DDR får vem som helst yttra vad som helst utan att riskera att hamna i arbetsläger eller i fängelse.

 

Ändå kan du råka lite halvrisigt till om du förfäktar fel åsikter. Åtminstone om du vill göra karriär i etablissemanget.

 

En sak som stör mig är bristen på nyans. Nu har det läckt uppgifter om NSA registrerat sociala medier för att möjligen skanna av subversiva element. Detta kan förstås diskuteras och ifrågasättas. Dock, varför väger man inte av det som står i andra vågskålen, det faktum att terrorbrott förhindrats, och tusentals människoliv räddats?

 

Detta är tröttsamt. Vi har aldrig varit friare än nu. Se bara på de senaste demonstrationerna i Turkiet, Oroväckande, visst! Samtidigt hör man kritiska röster från de närmaste inblandade på ett sätt som inte varit möjligt för 10 eller 15 år sen.

 

Kommer demokrati och yttrandefrihet segra? Inte vet  jag, men jag tror inte på ett orwellskt skräcksamhälle. Facebook, Twitter och allt vad det heter må vara övervakat, men floden av information som sköljer över oss torde göra ett totalitärt förtryck allt mer osannolikt.

 

Nu råmas det för fullt från viisa liberaler och vänsternissar över USA:s rätmätiga kontroll. Bytydelselöst. De flesta medborgare vill leva i ett tryggt och harmoniskt samhälle. Att då dra fram Stasi, Sovjet eller DDR ter sig endaast löjeväckande..

Sverige är i många avseenden rankat som ett av världens bästa länder att leva i. Visst, vi har enligt mig och många andra ett delvis trist klimat med långa, mörka och kalla vintrar. De av oss som har jobb kan kompensera detta genom att dra till Thailand några veckor när det är som mörkast och kallast.

 

Vi har inte haft krig på över 200 år, vi har hög levnadsstandard och hög social trygghet. Trots detta råder inte fullkomlig harmoni och trygghet. Världsekonomin är i gungning, ännu så länge har vi klarat oss bra, men arbetslösheten är efter svenska förhållanden hög. Tyska experter varnar för en möjlig fastighetskrasch. Vi har skogen och malmen och en del innovativa företag som drar in exportinkomster. Men räcker det?

 

Nu har vi upplopp och kravaller i förorter, runt hela Stockholm. Detta är en logisk effekt av dålig politik. Välmenande liberaler och socialister utan verklighetsförankring har hållit i taktpinnen alltför länge. Politiker som vinnlägger sig om att vara goda och humana, utan en susning om ekonomiska realiteter. Som inte begriper att exportindustrin är basen för vårt välstånd.

 

Tror någon vettig människa att Sverige blir ett bättre land med Miljöpartiet? Med den politiken skulle ekonomin krascha och vi skulle landa på samma nivå som Grekland. Inte ens miljön skulle bli nämnvärt bättre, då Sverige endast står för någon promille av världens co2 utsläpp. Vänsterpartiet? Kanske formellt jämlikt, men alla skulle ramla ner i DDR standard, utom några politruker.

Stureplanscentern? Annie Lööf har farit med rätt mycket osanning, hon är mycket nyliberal! Med den politiken är vi snart 60 miljoner och kriminella zoner som i Mexico, där råder maffiavälde och staten har abdikerat.

 

Nu är jag inte så orolig för Centern, dom är snart ute ur riksdagen. Då är MP ett större hot, med närmare 10% sympatisörer. Lägg till att både Moderater och Socialdemokrater vill samarbeta med MP.

 

Slutsats? Eftersom vi har hög arbetslöshet och hög social trygghet behövs en strikt invandringspolitik. Med nyliberalers dröm om nattväktarstat kan vi förstås ha fri invandring. Konsekvensen kommer bli favelas och tredje världen ghetton, de rika kommer barrikadera sig bakom höga murar med säkerhetsvakter. Kanske en våt dröm för en nyliberal, men en mardröm för mig!

 

För undvikande av missförstånd, jag är inte emot andra människor eller kulturer. Och jag säger inte nej till invandring. Men jag vill inte ha tärande individer som urhollkar våra statsfinanser och välstånd.

 

Thailand är ett land jag vistas en del i. Ett land med snabbt stigande välstånd och en kvinnlig premiärminister, den inte helt okontroversielle systern till landsflyktige Taksin Shinawatra. Yingluck som hon heter har till Bangkokselitens vrede höjt vissa skatter och minimilöner. Men än så länge sitter hon säkert i sadeln, industrin går som tåget, infrastruktursatsningar görs ( bl.a mycket ambitiösa satsningar på snabbtåg, järnvägen är annars museal.) Och valutan Bathen är stark.

 

Thailand har i motsats till Sverige en högst pragmatisk invandringspolitik: Du är välkommen om du har tillräckligt med stålar att leva där utan att ligga samhället till last. Du är välkommen att jobba om du inte konkurrerar om jobb som lokalbefolkningen kan utföra. Bristyrken där du som utlänning är välkommen är inom viss data, engelskalärare mm. Däremot inte inom serviceyrken där det finns gott om inhemsk arbetskraft.

 

Glasklart, eller hur?

Scania lastbilar har otroligt bra rykte över hela världen. Ett av få svenska företag med stjärnglans. För ett antal år sedan försökte tyska lastbilsjätten MAN ta över med dåvarande VD:n Håkan Samuelsson, idag VD för kinesisktägda Volvo PV.

 

Dåvarande VD:n Leif Östling reagerade med kraft och talade om tysk arrogans och blietzkrieg! Han lyckades parera kuppen den gången, men nu har Volkswagen och MAN aktiemajoriten. Idag har vi sett hur det gick. Tyskarna kör över svenska storägare och slopar valberedningen. Ett sorgligt skådespel.

 

Så går det när man är naiv och inte lyckas förhindra fientliga uppköp.

Som Miatafantast grunnar man ibland om det det finns ett värdigt alternativ, och man blir alltid lika förundrad över bristen på alternativ.

Genom åren har några utmanare dykt upp, för att senare läggas ner, då de inte hållit måttet: MG MGF, FIAT Barchetta. Toyota MR2 är den mest seriösa utmaningen, men nerlagd. Porsche Boxster och BMW Z4 är seriösa sportbilar, men svindyra och inget egentligt alternativ.

 

Idag finns bara en bil som kan aspirera på titeln Miatautmanare, Toyota GT 86 eller systerbilen Subaru BRZ. En mycket kompetent sportbil, dock i runda slängar 100.000 kr dyrare än Miata.

 

Tråkigt nog för oss västerlänningar, det var länge sedan det bästa kom från England eller Italien, och det kommer definitivt inte från Tyskland, utan från uppåtgående solens land, Japan!

 

Man kan grunna över det faktum att japanska bilar tillverkade i Japan håller överlägsen kvalitet. Jag är glad över att Miata tillverkas i Hiroshima. Många japsbilar tillverkas på andra håll, fortfarande bra, men inte fullt så bra som genuina " Made in Japan". Troligen pga sämre underleveratörer från diverse EU- länder.

 

Avslutningsvis, låt oss titta på ett par trista " utmanare". VW Beetle. Tjänstevikt 1500 kg. Framhjulsdriven.... Kommentarer överflödiga. Renault har någon liknande Floride med visst retrokitch. Bilar som snart passerat bäst före datum.....

Vissa människor tycks tro att tyska bilprodukter är himmelska, skapade av nietchianska övermänniskor. En konstig inställning, om man läser lite fakta. Faktum är att Volkswagen har kvalitetsproblem, framförallt med DSG lådor.I Kina och USA, med betydligt tuffare myndighetskrav än EU och Sverige har regeringarna beordrat förlängd garanti. I Sverige är det däremot nobben. Min slutsats är jag aldrig i livet skulle köpa en VW!

 

Mercedes är ökänt för problem med rost och krånglande elektronik. Visst är BMW dynamiska med fin teknik och köregenskaper. Men man är inte på samma perfektionsnivå som Lexus.

 

Trots detta, säljer tyska " premiumbilar" som aldrig förr. I Kina, i USA och över hela världen dyrkas tyska bilar, Jag har väl missat poängen.

 

Dock tror jag att Volkswagens kaxiga profetia att inom kort gå om Toyota inte kommer infrias. Toyotas kvalitet är överlägsen och man ligger ännu långt före med hybriddrift.

Det har hänt mycket på bilars säkerhetsutrustning de senaste decennierna. Volvo var pionjär med säkerhetsbur och trepunktsbälten redan på 60- talet. Volvo var även först med dubbla kretsar på bromssystemet, gick ett bromsrör sönder fanns ett reservsystem. Innan dess blev man helt enkelt utan bromskraft, i bästa fall kunde situationen räddas med en klent verkande handbroms!

 

På 80-talet kom ABS bromsar och krockkudde på Mercedes S- klass.

 

Antissladdsystem kom på 90- talet. Då handlade det om enkla system som förhindrade hjulspinn. På 2000- talet utvecklades systemet ytterligare med en sorts gyrosensor som känner av g- krafter och som gå in med bromskraft på ett visst hjul för att stabilisera bilen.

 

Nu kommer även autobromsar, som reagerar om föraren missar en fotgängare som kliver ut framför bilen.

 

Allt detta är förstås bra, men överlåter man inte ibland lite väl mycket åt tekniken? Vi som anser oss vara alerta och skickliga bilförare ( Rätt eller fel!) oroas förstås över att den genuina körglädjen ska försvinna och en massa sövande system ska ta över.

 

Det är nog en oro som alltid funnits i bilismens historia. Gamla Morgan-förare ansåg att en sportbil ska vara öppen, rambyggd med stel bakaxel och såg med misstro på dekadenta komfortbilar.

 

Idag finns nog ännu enstaka stofiler som anser att antisladd är till för kärringar ( av bägge könen!) som inte kan hantera en bil...

 

På den punkten är de nog inte helt rätt ute. För att reda ut begreppen, det finns olika tillämpningar. Vissa standardbilar har antisladd som griper in brutalt och bromsar vid minsta antydan till hjulspinn. Och det går inte att koppla ur. Det är förstås trist om man vill sladda lite....

 

Sedan har vi sportbilar där systemet är kalibrerat för att tillåta hjulspinn utan att det går överstyr. För den som vill drifta går det att med ett knapptryck koppla ur helt, eller delvis, då reagerar det enbart på kraftiga g- krafter.

 

Min gamla Miata hade hederlig diffbroms som skickar ner kraften över bägge bakhjulen vid forcerad kurvtagning. Min nya har elektroniskt stabilitetssystem. Det går att koppla ur, men oftast är det bättre ( och går snabbare när det inkopplat). Jag är mycket imponerad, speciell på fuktig vägbana. Systemet medger viss sladd, men oerhört kontrollerbart.

 

Även på torr asfalt är systemet överlägset. Häromdagen närmade sig en pippigul Volvo C30, en vässad version . Säkert 250 hästar mot mina 126. Jaha, tänkte jag, nu ska vi se hur den annalkande rondellen tas.... Jag slängde i trean och drog igenom rondellen i 90 knyck. Det skrek lite om däcken, men Miatan rann igenom rondellen med endast lätt kontrollerad sladd, och vid utgången låg jag på drygt 70 km/h. C30 var långt bakom....

 

Men ska man ut och drifta på bana gäller förstås bara avstängningsknappen!