Sjuka priser
Har ni tänkt på att vissa grejer har blivit absurt billiga, och andra sjukt dyra?
I ett välskött samhälle med bra statsfinanser kan medborgarna glädja sig åt succesiva reallöneförbättringar, sett över tiden.
Men det är stora variationer. För 70 år sedan motsvarade inköpet av en ny cykel en årslön för en arbetare. Idag kan du köpa in Biltemacykel för 990 kr, en rätt kass cykel, men den lär säkert hålla minst ett år.
1968 kostade en 28 tums färgteve drygt 4.000 kr, motsvarande ca 50.000 kr i dagens penningvärde. Idag får du en stor platteve för runt 5.000 kr.
Så där kan man hålla på... Men vad som blivit sjukt dyrt är bostäder. En liten garderob till enrummare för 3 miljoner! Och det är inte bara i storstäder priserna har dragit iväg, även mellanstora städer har blivit dyra.
Om vi inte får en hejdundrandes inflation( och det verkar som vi gått in i låginflationsekonomi för gott, även om osvuret är bäst...) kommer det gå åt helvete för många hushåll.
Ett hus står pall 100 eller några hundra år om det är bra kvalitet. Under livslängden som vida överstiger en mansålder behövs åtskilliga dyra renoveringar...
Idag lånar folk obekymrat miljonlån, och amorterar väldigt lite. Jag läste att många husägare har lån på hundra år eller mer. De blir aldrig skuldfria, och när de är sedan länge döda och huset ett utbränt vrak med fladdrande gardiner sitter banken med svarte petter...
Jag tror att vi kommer få en helt ny syn på boende, när spekulationen i evigt stigande priser nått vägs ände: En rennässans för hyresrätten.
I framtiden kommer vi leva mer centralt och hopträngda i stora städer. Vi kommer flytta mer. Det kommer krävas
gigantiska investeringar i miljövänligt boende och kortare kollektiva transporter till arbete och studier.
För sådana massiva satsningar måste förstås staten vara med, både finansiellt och styra över samhällsplaneringen.
Marknaden är oförmögen till de enorma utmaningar som står framför oss. En dos av socialism, i samverkan med privata företag.
I ett välskött samhälle med bra statsfinanser kan medborgarna glädja sig åt succesiva reallöneförbättringar, sett över tiden.
Men det är stora variationer. För 70 år sedan motsvarade inköpet av en ny cykel en årslön för en arbetare. Idag kan du köpa in Biltemacykel för 990 kr, en rätt kass cykel, men den lär säkert hålla minst ett år.
1968 kostade en 28 tums färgteve drygt 4.000 kr, motsvarande ca 50.000 kr i dagens penningvärde. Idag får du en stor platteve för runt 5.000 kr.
Så där kan man hålla på... Men vad som blivit sjukt dyrt är bostäder. En liten garderob till enrummare för 3 miljoner! Och det är inte bara i storstäder priserna har dragit iväg, även mellanstora städer har blivit dyra.
Om vi inte får en hejdundrandes inflation( och det verkar som vi gått in i låginflationsekonomi för gott, även om osvuret är bäst...) kommer det gå åt helvete för många hushåll.
Ett hus står pall 100 eller några hundra år om det är bra kvalitet. Under livslängden som vida överstiger en mansålder behövs åtskilliga dyra renoveringar...
Idag lånar folk obekymrat miljonlån, och amorterar väldigt lite. Jag läste att många husägare har lån på hundra år eller mer. De blir aldrig skuldfria, och när de är sedan länge döda och huset ett utbränt vrak med fladdrande gardiner sitter banken med svarte petter...
Jag tror att vi kommer få en helt ny syn på boende, när spekulationen i evigt stigande priser nått vägs ände: En rennässans för hyresrätten.
I framtiden kommer vi leva mer centralt och hopträngda i stora städer. Vi kommer flytta mer. Det kommer krävas
gigantiska investeringar i miljövänligt boende och kortare kollektiva transporter till arbete och studier.
För sådana massiva satsningar måste förstås staten vara med, både finansiellt och styra över samhällsplaneringen.
Marknaden är oförmögen till de enorma utmaningar som står framför oss. En dos av socialism, i samverkan med privata företag.
Kommentarer
Trackback
