DDR
Väldigt få människor torde sörja kommuniststatens DDR:s död, kanske någon gammal inbiten kommunist, kanske Lars Ohly som av taktiska skäl ligger lågt, vad vet jag?
Mina minnen sträcker sig till 70- talet, då jag som 15- årig grabb med mamma och pappa och yngre bror bilade på transitvisum i familjens gräddvita Peugeot 504 från Berlin till Sassnitz.
En spännande resa, med militärparader i Berlin, som förde tankarna till Tredje riket...Och gråhet och förfall och blårykande bilar av märket Trabant och Wartburg.
Jag kom att återbesöka den gamla östzonen först efter murens fall, 1990 bilade vi genom DDR som fortfarande existerade som stat, även om muren var borta... Parlamentshuset, ett utdömd asbestbygge, som sen revs, fanns kvar. Parlamentsledamoterna åkte svarta Citroen BX 14 ( Höjdarna som Honecker åkte förlängda Volvo 240 och 740).
Något år senare åkte vi på en synnerligen bra bussresa till Berlin, vi bodde i Spandau och besökte Stasimuseet och Checkpoint charlie.
Den retoriska frågan är förstås: Fanns det något bra i gamla DDR, värt att sörja? (Förutom den utomordentliga vägtrafiklagen att bilister får svänga höger i korsning vid rödljus, den enda DDR-lag som ograverat infördes i det återförenade Tyskland.)
Mitt svar är ett rungande ja! DDR var förstås en repressiv polisstat. men jag minns tryggheten på gator och torg, även under sena helgnätter.
Häromnatten när jag körde buss, förfärades jag över nedskräpningen, ölburkar och skräp överallt på gator och torg.
Fulla människor, kanske andra värre droger än alkohol... Ingen brydde sig, de fick ragla omkring!
I det ögonblicket infann sig en DDR- nostalgi hos mig: En herre, 80 plus som jag känner, väldigt berest bakom järnridån.
Han berättade för mig om hur lugn och trygg gatubilden var i DDR på 60 och 70. talet. Det fanns speciella poliser: Den som var för berusad, skräpade ner eller klottrade, fördes till en fyllecell. När vederbörande sovit ruset av sig, utgick dagsböter och eventuellt samhällstjänst. Föredömligt och bra!
Nu är inte bara kommunister bra på ordning och reda: Minns New Yorks legendariske borgmästare Guilliano, som införde nolltollerans mot brott, från småbrott som klotter, idag är New York en förhållandevis säker stad, raka motsatsen rådde på 70- talet. (Kan bara rekommendera den klassiska filmen " Taxi driver") med Robert de Niro.
Mina minnen sträcker sig till 70- talet, då jag som 15- årig grabb med mamma och pappa och yngre bror bilade på transitvisum i familjens gräddvita Peugeot 504 från Berlin till Sassnitz.
En spännande resa, med militärparader i Berlin, som förde tankarna till Tredje riket...Och gråhet och förfall och blårykande bilar av märket Trabant och Wartburg.
Jag kom att återbesöka den gamla östzonen först efter murens fall, 1990 bilade vi genom DDR som fortfarande existerade som stat, även om muren var borta... Parlamentshuset, ett utdömd asbestbygge, som sen revs, fanns kvar. Parlamentsledamoterna åkte svarta Citroen BX 14 ( Höjdarna som Honecker åkte förlängda Volvo 240 och 740).
Något år senare åkte vi på en synnerligen bra bussresa till Berlin, vi bodde i Spandau och besökte Stasimuseet och Checkpoint charlie.
Den retoriska frågan är förstås: Fanns det något bra i gamla DDR, värt att sörja? (Förutom den utomordentliga vägtrafiklagen att bilister får svänga höger i korsning vid rödljus, den enda DDR-lag som ograverat infördes i det återförenade Tyskland.)
Mitt svar är ett rungande ja! DDR var förstås en repressiv polisstat. men jag minns tryggheten på gator och torg, även under sena helgnätter.
Häromnatten när jag körde buss, förfärades jag över nedskräpningen, ölburkar och skräp överallt på gator och torg.
Fulla människor, kanske andra värre droger än alkohol... Ingen brydde sig, de fick ragla omkring!
I det ögonblicket infann sig en DDR- nostalgi hos mig: En herre, 80 plus som jag känner, väldigt berest bakom järnridån.
Han berättade för mig om hur lugn och trygg gatubilden var i DDR på 60 och 70. talet. Det fanns speciella poliser: Den som var för berusad, skräpade ner eller klottrade, fördes till en fyllecell. När vederbörande sovit ruset av sig, utgick dagsböter och eventuellt samhällstjänst. Föredömligt och bra!
Nu är inte bara kommunister bra på ordning och reda: Minns New Yorks legendariske borgmästare Guilliano, som införde nolltollerans mot brott, från småbrott som klotter, idag är New York en förhållandevis säker stad, raka motsatsen rådde på 70- talet. (Kan bara rekommendera den klassiska filmen " Taxi driver") med Robert de Niro.
Kommentarer
Postat av: Tommy
En fördel med de gamla kommuniststaterna var att då hade man en fysisk fiende som man förstod. Numera är det fundamentalister, nationalister eller extremister som man inte riktigt förstår sig på.
Tommy
Trackback
