Premiärtur med Miatan
Idag var det dags att väcka Miatan från vinteridet. Så sent har det aldrig blivit under de snart nio år hon varit i min ägo.
Men jag var bortrest under en stor del av april, och maj var ovanligt kall i år.
Sedan september har ingen startat motorn, batteriet får sitta kvar, endast ena kabeln lossas då stereon tjuvdrar lite stöm.
Som vanligt tände motorn igång direkt, men gick lite orent de första minuterna och dog ett par gånger, tändstiften blev lite sura, men det var bara att hålla gasen i botten tills motorn började tända och sedan hålla ett par tusen varv under några minuter, sedan kom den jämna fina gången och motorn fick sin arbetstemperatur.
Jag studerade cementgolvet och konstaterade att inte en droppe olja läckt. Det är ofattbart att Mazdas ingenjörer lyckas konstruera en så tät motor.
Bilen är 18 år gammal, och motorn är aldrig renoverad eller något är bytt, förutom kamremmen.
Hur är detta möjligt!
Suffletten håller också tätt, det regnade, dagen till ära.
Maskinellt är allt perfekt, men visst finns skavanker. Rost på vänster sidobalk, bilprovningen tolererar ganska mycket innan de protesterar, men visst är det lite synd.
Tidigare ägare hade den dåliga smaken att utsätta Miatan för vintersaltslask..... Det borde vara straffbart!
Först om några år kommer bilprovningen slå ner på rosten, då får jag ta ställning, renovera eller byta till en nyare Miata.
Men jag var bortrest under en stor del av april, och maj var ovanligt kall i år.
Sedan september har ingen startat motorn, batteriet får sitta kvar, endast ena kabeln lossas då stereon tjuvdrar lite stöm.
Som vanligt tände motorn igång direkt, men gick lite orent de första minuterna och dog ett par gånger, tändstiften blev lite sura, men det var bara att hålla gasen i botten tills motorn började tända och sedan hålla ett par tusen varv under några minuter, sedan kom den jämna fina gången och motorn fick sin arbetstemperatur.
Jag studerade cementgolvet och konstaterade att inte en droppe olja läckt. Det är ofattbart att Mazdas ingenjörer lyckas konstruera en så tät motor.
Bilen är 18 år gammal, och motorn är aldrig renoverad eller något är bytt, förutom kamremmen.
Hur är detta möjligt!
Suffletten håller också tätt, det regnade, dagen till ära.
Maskinellt är allt perfekt, men visst finns skavanker. Rost på vänster sidobalk, bilprovningen tolererar ganska mycket innan de protesterar, men visst är det lite synd.
Tidigare ägare hade den dåliga smaken att utsätta Miatan för vintersaltslask..... Det borde vara straffbart!
Först om några år kommer bilprovningen slå ner på rosten, då får jag ta ställning, renovera eller byta till en nyare Miata.
Kommentarer
Trackback
