Läget i Kina
Besöker man ett land under ett par veckors tid får man förstås en fragmentarisk bild, dessutom ett av världens folkrikaste och största länder.
Åker man dessutom som nöjesturist, utan ambitionen att förstå hur allt fungerar får man ödmjukt inse att man inte begriper mer än man gör.
Politiken känns lite schitsofren: Röda fanor, byster på ordförande Mao och statyer föreställande Marx och Engels. Däremot inget förfall och stagnation som utmärkt de kommunisstater jag tidigare besökt.
Snarare superkapitalistiskt med exklusiva gallerior och dyra märkesvaror. De senaste två decennierna en tvåsiffrig tillväxt och reallöneökningar i paritet.
Att Kina kommer med stormsteg står klart. Handlar du en pryl är sannolikheten stor att den är gjord i Kina. Redan idag är Kina en stor biltillverkare, än är inte bilarna konkurrenskraftiga, men inom fem år kan de utmana både japanska och koreanska tillverkare, för att inte tala om europeiska.
Kineserna är fräckare än japanerna var för några decennier sedan: De nöjer sig inte med att göra snarlika kopior, de gör exakta kopior!
Kinesisk bilindustri har dessutom fördelen att staten har gott om kulor och backar upp med enorma summor. I stor kontrast mot Sverige, som bekant.....
På bilmässan i Shanghai visade Geely en "Rolls Royce", säkert sämre än originalet, men avsevärt billigare.
I Tyskland har det blivit bråk och stämningar när Geely presenterade en kopia på BMW X5, som man fräckt nog tänker sälja i europa.
Jag slogs av stabiliteten, lugnet och fråvaron av brottslighet, säkerheten på gatorna. GP nämde ju detta i kontrast till kaoset i Jeltsins Ryssland och fick på skallen för det, men han hade inte desto mindre rätt.
När jag slank in på en tysk restaurang för lunch och en paulaneröl delade jag bord med en tysk, en bildad karl, universitetslektor som besökte Kina tre, fyra gånger per år.
Efter lunchen smuttade han på sitt vita moselvin (det var happyhour, så man fick två glas till priset av ett)
Vi pratade politik: Han sade "Vi européer och särskilt vi tyskar har anledning att vara ödmjuka med tanke på kolonialism, diktatur och förtryck som varit vår historia".
Han sa vidare att de kineser han träffade var ointresserade av politik, särskilt de yngre. De var nöjda med kommunistpartiet, så länge de levererar tvåsiffriga tillväxttal och höjda reallöner.
Den verkliga utmaningen för kommunistpartiet blir att fortsätta leverera tillväxt och reallönekningar.
Åker man dessutom som nöjesturist, utan ambitionen att förstå hur allt fungerar får man ödmjukt inse att man inte begriper mer än man gör.
Politiken känns lite schitsofren: Röda fanor, byster på ordförande Mao och statyer föreställande Marx och Engels. Däremot inget förfall och stagnation som utmärkt de kommunisstater jag tidigare besökt.
Snarare superkapitalistiskt med exklusiva gallerior och dyra märkesvaror. De senaste två decennierna en tvåsiffrig tillväxt och reallöneökningar i paritet.
Att Kina kommer med stormsteg står klart. Handlar du en pryl är sannolikheten stor att den är gjord i Kina. Redan idag är Kina en stor biltillverkare, än är inte bilarna konkurrenskraftiga, men inom fem år kan de utmana både japanska och koreanska tillverkare, för att inte tala om europeiska.
Kineserna är fräckare än japanerna var för några decennier sedan: De nöjer sig inte med att göra snarlika kopior, de gör exakta kopior!
Kinesisk bilindustri har dessutom fördelen att staten har gott om kulor och backar upp med enorma summor. I stor kontrast mot Sverige, som bekant.....
På bilmässan i Shanghai visade Geely en "Rolls Royce", säkert sämre än originalet, men avsevärt billigare.
I Tyskland har det blivit bråk och stämningar när Geely presenterade en kopia på BMW X5, som man fräckt nog tänker sälja i europa.
Jag slogs av stabiliteten, lugnet och fråvaron av brottslighet, säkerheten på gatorna. GP nämde ju detta i kontrast till kaoset i Jeltsins Ryssland och fick på skallen för det, men han hade inte desto mindre rätt.
När jag slank in på en tysk restaurang för lunch och en paulaneröl delade jag bord med en tysk, en bildad karl, universitetslektor som besökte Kina tre, fyra gånger per år.
Efter lunchen smuttade han på sitt vita moselvin (det var happyhour, så man fick två glas till priset av ett)
Vi pratade politik: Han sade "Vi européer och särskilt vi tyskar har anledning att vara ödmjuka med tanke på kolonialism, diktatur och förtryck som varit vår historia".
Han sa vidare att de kineser han träffade var ointresserade av politik, särskilt de yngre. De var nöjda med kommunistpartiet, så länge de levererar tvåsiffriga tillväxttal och höjda reallöner.
Den verkliga utmaningen för kommunistpartiet blir att fortsätta leverera tillväxt och reallönekningar.
Kommentarer
Trackback
